Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kommerskollegium - Komminister - Komministersadjunkt - Kommis - Kommiss - Kommissarie - Kommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMINISTER
K. är en generaldirektör, dess led. äro
6kommerseråd, chefer för var sin av följ,
byråer, på vilka K:s verksamhet är fördelad:
handels- och administrativa byrån,
sjöfarts-byrån, industribyrån, bergsbyrån, statistiska
byrån och fartygsinspektionsbyrån. Ärendena
avgöras, efter sin beskaffenhet och på sätt i
instruktionen närmare bestämmes, ant.
kollegialt i plenum av generaldirektören och
vederbörande led. gemensamt el. av
generaldirektören ensam efter en led:s föredragning el. av
en led. ensam. Bland K:s övriga tjänstemän,
med juridiskt el. tekniskt administrativa
uppgifter, må nämnas navigationsskoleinspektören,
skeppsmätningsöverkontrollören, sjötekniske
konsulenten, sjöåklagaren, byråinspektörer,
sekreterare, byråingenjörer, aktuarier och
notarier. — Ett särsk. ämbetsverk för handel,
sjöfart och industri, vilkas främjande tidigare
tillhört Kammarkollegium, planlades under
drottning Kristinas förmyndarregering men
förverkligades först 1651, då K., först under namnet
Generalhandels- el.
kommerskol-1 e g i.u m, grundades och blev ett av rikets
kollegier (se Kollegium). Dess chef, först
kallad generaldirektor, fick snart titeln
president. I samband med åtskilliga andra ingrepp
i förvaltningsorganisationen införlivade Karl XI
1680, definitivt 1684, K. med Kammarkollegium,
och först 1711 återfick K. sin ställning som
självständigt ämbetsverk. Dess verksamhet
reglerades närmare genom en instruktion 1723,
och dess uppgifter utvidgades under den följ,
tiden, särsk. genom införlivandet med K. av
Manufakturkontoret (se d.o.) 1766. Den
gustavianska tiden medförde åtskilliga
inskränkningar i K:s verksamhetsområde, och under
tiden efter 1809 var K:s indragning i samband
med andra organisationsförändringar inom den
centrala förvaltningen åtskilliga gånger
ifrågasatt. Sedan det 1867—91 varit uppfört på extra
stat för underlättande av omorganisation el.
indragning, fick det 1891 den i sina huvuddrag
ännu bestående organisationen och en
generaldirektör som chef. 1858 införlivades
Bergskollegium med K. E.Spr.
Komminister (lat. commini’ster, medtjänare),
präst med ord. anställning ss. medhjälpare åt
kyrkoherden i större pastorat. Titeln k.
användes (i lat. form) från 1600-talet jämnsides med
kaplan (se d.o.) och ersatte under 1800-talet,
tidigast i städerna, den senare. K.-tjänst
tillsättes genom val i samma ordning som
kyrkoherdetjänst; rätt till fjärdemanskallelse ha
dock endast ett fåtal pastorat. Fullmakt för k.
utfärdas av domkapitlet. A.M-n.
Komministersadjunkt, e.o. präst, som
förordnats till ämbetsbiträde åt komminister.
Van
— 811 —
ligare är numera, att komminister vid behov
får tjänstledighet och i hans ställe förordnas
v. komminister. A.M-n.
Kommi’s (fra. commis, se d.o.),
handelsbi-träde (numera föga brukligt).
Kommiss [kå’- el. -i’s] (lat. commi’ ssum, eg.:
anförtrott, till commi’ttere, anförtro), förr: i
sammansättning om saker, som i stort tillverkas
för Kronans räkning och lämnas i kommission
åt leverantörer, t.ex. k.-bröd, -persedlar-,
numera: grovt uniformstyg. Även enkelt:
medelmåttigt, tarvligt. E.H.
Kommissa’rie (av lat. commi’ttere, anförtro).
1) Ombud, fullmäktig; ledare för en utställning.
2) Titel för vissa tjänstemän, ss. krigs-, polis-,
stats- och telegraf-k. Jfr F o 1 k k o m m i s s
a-r i e och Rikskommissarie.
Kommissariat, en k:s ämbete el. ämbet slokal.
Kommission [-jo’n]. 1) Till större delen
tidsbegränsade och vid sidan av de ord.
ämbetsverken arbetande organ, vilka ant. a) ha
ett i huvudsak förvaltande el. dyl. uppdrag el.
b) äro utredningsapparater i överensstämmelse
med begreppet kommitté (se d.o.). Beträffande
b) har man, dock utan någon enhetlighet i
praxis, sedan slutet av 1800-talet plägat
använda beteckningen k. för mera omfattande el.
tidskrävande utredningsuppdrag (ss. i
För-svars-k., Process-k., Skol-k. o.s.v.). Typen
a), k. med förvaltningsuppdrag,
representeras numera främst av 5 officiella k. (K. för
de allmänna kartarbetena;
Djurgård s-k.; Fastighetsregiste r-k.;
Statistiska tabel 1-k. och Ut rustning
s-k.), tidigare av de s.k. kristids-k.
(Folkhushåll-nings-k., Bränsle-k., Industri-k. o.s.v.). Se spec.
artiklar. — K. florerade ss. beteckning under
karolinska tiden och den tidigare frihetstiden,
då så gott som alla e.o. myndigheter kallades
k., vare sig det gällde administrativa, judiciella
el. rent utredande uppdrag (dömande k.
kallades ibland kommissorialrätter, se
d.o.). Senare kom uttrycket kommitté i bruk
och nyttjades länge lika obegränsat som
tidigare k. (jfr Sakkunniga). — Litt.: G.
Hess-lén, ”Det sv. kommittéväsendet intill år 1905”
(1927). Th.
2) Jur., handelsv., rättsförhållande, som
uppstår, då en person, kommissionär, i eget
namn utför uppdrag för en annan persons,
kom mitten t, räkning. Enl. sv. rätt (lag
om k., handelsagentur och handelsresande 18/<
1914, kap. 2) förstås med kommissionär ”den,
som åtagit sig uppdrag att för annans räkning
men i eget namn försälja el. inköpa varor,
värdepapper el. annan lös egendom”. Gentemot
tredje man uppträder således komissionären
ss. självständig part i köpeavtalet (i motsats
— 812 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
