Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kraftstation, kraftcentral - Kraftverk - Kraftöverföring - Krag, Niels - Krag, Otte - Krag, 1. Hans - Krag, 2. Ole Herman Johannes - Krag, 1. Thomas - Krag, 2. Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFTVERK
gaten automatiskt stoppas vid varmgång i lager,
fel hos hastighetsregulatorn el. andra brister
av allvarlig karaktär. Automatisering av k.
medför därför, att en vidlyftig och
komplicerad apparatutrustning måste anskaffas, men
å andra sidan kan driftspersonalen inskränkas
och besparing i driftskostnaderna på så sätt
ernås. Vidare torde den automatiska kontrollen
av k., åtm. i vissa avseenden, vara
tillförlitligare än den manuella. Jfr
Vattenkraftanläggning och Änganläggning.
R.L-n.
Kraftverk, se Kr a f t s t a t i o n.
Kraftöverföring, tekn., vanl. benämning på
arbetsöverföring el. energiöverföring.
Mekaniska k.-anordningar äro kugghjul, hjul med
drivkedja, friktionshjul, snäckväxel, remdrift,
lindrift (se d.o.) m.fl. I alla dessa och
liknande fall sker överföring el. omsättning av
meterkilogram (mkg.) i mkg. Överföringens
ändamål är ant. att enbart överföra rörelsen från
en drivaxel till en på längre el. kortare avstånd
befintlig driven axel el. ock att samtidigt
omsätta en stor periferikraft med liten hastighet
till mindre periferikraft med större hastighet
el. tvärtom. En viss del av den tillförda
energien omsättes alltid i sådan form, att den icke
kan erhålla nyttig användning, t.ex.
värmeutveckling genom friktion. Därför medför varje
k. alltid en viss förlust, d.v.s den uttagna
energien blir alltid mindre än den tillförda. —
Hydraulisk k. är att medelst tryck vatten
fortplanta och i allm. förstora en tryckkraft
(jfr Hydraulisk press). —
Pneuma-tisk k. är att medelst tryckluft överföra den
till en kompressor (se d.o.) tillförda energien
till, ofta på olika platser använda, smärre
arbetsmaskiner, ss. nithammare,
bergborrmaskiner etc. Tryckluften, vanl. komprimerad till
c:a 7 atm:s övertryck, ledes i rör och slangar.
— Elektrisk k., se Elektrisk
energidistribution. v.S.
Krag, N i e 1 s, dansk historiker (1550—1602),
1589 Köpenhamns univ:s förste prof, i historia,
1592 prof, i grekiska, 1601 univ:s rektor och
föreståndare för Sorö klosters gods och skola.
K. fick 1594 i uppdrag att skriva Danmarks
historia men medhann blott Kristian III:s tid
fram till 1550 (utg. 1737 av H. Gram). C.
Krag, O 11 e, dansk storman (1611—66),
ägnade sig efter en utländsk studieresa åt
diplomatien, blev 1653 riksråd, sökte under svenska
kriget 1657—58 organisera Fyns försvar och
blev här fången. På riksdagen i Köpenhamn
1660 var K. en av oppositionens ledare men
måste slutl. foga sig i de nya förhållandena,
ehuru han fortfarande räknades till enväldets
motståndare. P.S.
Krag. 1) Hans Hagerup K., norsk ingenjör
(1829—1907), först officer, 1866 byråchef i
väg-* styrelsen och 1874—1904 direktör för
vägvä-sendet. K. var en framstående vägbyggare samt
initiativtagare till anläggningarna på
Holmenkollen och Voksenkollen. Fr.E.
2) O 1 e H e r m a n Johannes K., den
föregåendes bror, militär och gevärskonstruktör
(1837—1916), officer vid art. 1857, överste 1895,
avsked 1902. K. var 1880—95 direktör för
vapenfabriken på Kongsberg och konstruerade
jämte E. Jörgensen ett repetergevär, som 1889
antogs i Danmark, 1892 i U.S.A. och 1894 i
Norge. E.Bz.
Krag. 1) Thomas Peter K., norsk förf.
(1868—1913). K. är en av de mest
karakteristiska företrädarna för
1890-talets
romantiska strömning i norsk
litteratur. Han var i
grunden lyriker men
skrev stora romaner
och berättelser.
Uppväxt i Kristiansand,
såg han i Sorlandet
med dess gårdar,
präglade av gammal
kultur, dess skogar
och havet
romantikens sanna hemland.
Naturmystiken framträder starkt i hans
diktning, som kännetecknas av en högt uppdriven,
av Björnson och Victor Hugo påverkad
språkkonst: tunga, färgrika, patetiska ord och
svällande satser. För K. som människoskildrare
räcker intresset till blott för huvudpersonen;
bipersonerna sakna liv. Framställningen blir
ofta utdragen och enformig. Han saknar
djupare intresse för den konkreta verkligheten och
hängiver sig åt grubbel och stämningar. Bland
hans romaner må nämnas ”Jon Græff” (1891;
sv. övers. 1903), ”Kobberslangen” (1893), ”Ada
Wilde” (1896; sv. övers. 1912), ”Ulf Ran”
(1897), ”Enken” (1899), ”Gunvor Kjeld” (1904;
sv. övers. 1905), ”Stenbænken” (1905; sv. övers,
s.å.), av hans skiss- och novellsamlingar ”Fra
den gamle By” (1892), ”Ensomme Mennesker”
(1893), ”Mulm” (s.å.), ”Tusmörke” (1898) och
”Sorte Skove” (1903). ”Mindeudgave” i 9 bd
1915—17. H.E.
2) V i 1 h e 1 m K., den föregåendes bror, förf,
(f. 1871). F. i Kristiansand, blev K. student
1890, var 1908—11 chef för Nationalteatret i
Oslo, är sedan 1911 litterär rådgivare hos
Aschehoug & co:s förlag. Med ”Digte” (1891),
vars melodiösa och vemodiga vers om
ensamhet och erotik var påverkad av Drachmann
och J. P. Jacobsen, folkvisa och fransk sym-
— 1183 —
— 1184 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K. torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
