Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kranium, huvudskål, skalle - Kranium hos människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
KRANIUM
formigt. Neurokraniet ilar avsevärt före, och
tändernas utveckling är i samband med
dian-det (speciell anpassning hos däggdjuren)
för-långsammad. Den nyföddes hjärnskålsomfång
är 60 °/o av den vuxnes, dess ansiktshöjd är
blott 42 °/o, dess näshöjd 38 °/o och dess
alveo-larhöjd endast 25 °/o. Medan vissa av ansiktets
höjdmått måste utväxa till 200 å 300 °/o av
födelsemåtten, så utväxa hjärnskålens
dimensioner blott till 50 °/o av födelsemåtten. Det
föreligger dock icke blott en olika tillväxthastighet
utan även en olika tillväxttid. Hjärnskålens
utveckling är sålunda tidigare avslutad än
ansiktets.
H järn skålen (fig. 3 A—C) är uppbyggd
av 8 ben: de opariga: nackbenet (a), kilbenet,
silbenet, pannbenet (c) samt de pariga hjäss
benen (b) och tinningbenen (t). Visceralkraniel
är uppbyggt av 23 ben: de opariga plogbenet,
underkäken och tungbenet, samt de pariga:
näsbenen (d), tårbenen (1), kilbensmusslorna (j
och k), undre näsmusslorna (i), överkäken (e),
gombenen (m), okbenen (h), hammaren, städet,
stigbygeln. Detta gäller dock blott den vuxne i
allm. Hos den nyfödde består tinningbenet av
3 ben, fjälldelen, trumbenet och klippbenet;
likaså består nackbenet av åtm. 4 ben,
grunddelen, sidodelarna och fjälldelen; pannbenet av
2 ben, h. och v. pannben; överkäksbenet av
2—3 ben, de eg. överkäksbenen och 1 el. 2
mel-lankäksben o.s.v. Vissa andra ben äro
uppkomna av än tidigare sammansmältning av
flera, ss plogbenet av ett h. och v. plogben
o.s.v.
De olika benen i k. äro sammanslutna med
varandra genom sömmar el. suturer. Inom
hjärnskålen ligga benen kamtandartat mot
varandra, sammanhållna medels bindväv, i
splanchnokraniet i allm. rätlinjigt utmed
varandra. En 3:e art söm består mellan
tinningbenets fjälldel och hjässbenet, där kanterna
tak-tegelformigt täcka varandra. De viktigaste av
k:s sömmar äro: kronsömmen (sutu’ra
coronaTis) tvärs över skallen mellan pannben
och hjässben-kilben (1); nacksömmen el.
lambdasömmen (s. lambdoi’dea) mellan
nackben och hjässben-tinningben (2);
pilsömmen (s. sagittcTlis) mellan de båda hjässbenen
(3).
Pannbenets (os frontade, c)
skålforma-de fjälldel bildar pannans välvning, dess
basdel bildar ögonhålornas tak, övre
ögonhålskan-ten och glabeTla (rundningen över näsroten)
samt innesluter ett parigt hålrum, p a n n h
å-1 a n (sinus frontaTis, fig. 3 D, c 1), som öppnar
sig i näshålan. De båda pannbenshälfterna fatta
mellan sig och bakom näsroten silbenet (os
—- 1205 —
ethmoidaTe, o), som består av en horisontal
platta, genom vilken luktnerverna passera och
från vilken nedhänger en oparig median del,
vilken ingår i skiljeväggen mellan näshålorna,
och på vardera sidan en labyrintdel, som
innesluter små hålrum, cedlulce ethmoida’les, vilka
öppna sig i näshålan. Bakåt förbinda sig
pannben och s i 1 b e n med kilbenet, os
sphenoi-da’le (p), som med sina stora vingar bildar en
del av hjärnskålens sidovägg. I dess mediant
belägna kropp finnes ett parigt hålrum,
öppnande sig i näshålans bakre övre del, öppningen
omsluten av den platta kilbensmusslan. På sin
övre yta bär kilbenskroppen en grop, den
turkiska sadeln (p2), i vilken
hy-pofysen, hjärnbihanget (se d.o.) ligger.
Innesluten i kraniehålan ligger ovanför den stora
vingen (r) den lilla kilbensvingen, även
riktad ut mot sidan och skild från den stora
genom övre ögonhålsspringan. Från
kilbenskrop-pens undre yta sänka sig vingutskotten
(q) nedåt, viktiga muskelfästen. Kilbenskroppen
är slutl. starkt krökt med konvexiteten uppåt
bakåt, kilbenkyfosen. Bakåt nedåt är
kilbenskroppen fastvuxen vid grunddelen av nackbenet.
Nackbenet (os occipita’le, a) består av
en skålformad fjälldel, som bildar bakhuvudets
rundning, en nedom och framför liggande
grunddel (pars basila’ris) samt två sidodelar,
vilka alla gemensamt omsluta stora nackhålet,
genom vilket förlängda märgen passerar. På
ömse sidor härom bildar nackbenet
ledknapparna, som leda mot första kotan (atlas).
De ung. kvadratiska hjässbenen (os
pa-rieta’le, b) äro skålformade.
Tinningbenen (os tempo’rale, t) ligga vid sidan mellan
kilben, hjässben och nackben. De bestå av tre
delar: fjälldelen, som bildar det framåtriktade
okbågsutskottet samt ledhålan för underkäken;
klippdelen (pars petro’sa), i vars inre innerörat
befinner sig, bildar tillsammans med fjälldelen
vårtutskottet, ett kraftigt benutskott bakom
örat, inneslutande i sitt inre ett hålrum (antrum
mastoVdeum) och självt tjänande till
muskelfäste. På utsidan av klippdelen finnes en
långsträckt grop, som täckes av trumbenet (pars
tympa’nica) och av en nedskjutande del av
fjälldelen, varigenom den blir en håla,
trum-hålan, cavum ty’mpani, bakåt förbunden med
hålrummet i vårtutskottet och framåt
öppnande sig genom den beniga delen av Eustachiska
röret. Framåt utåt bildar trumbenet en djup
ränna, yttre hörselgången, vars tak utgöres av
fjälldelen, och i vars inre ända trumhinnan
sitter fästad och vid vars yttre ända ytterörat
är fixerat. I trumhålan befinna sig hörselbenen.
Från klippbenet utgår ett nedåtriktat benut-
— 1206 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
