Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kransblommiga växter - Kransborre - Kransfenomen - Kransgesims - Kransmossa - Kransställda blad - Krantz (Crantz), Albert - Kranäset, Krah - Krapf, Johan Ludwig - Krapina - Krapotkin - Krapp, krapprot - Krapperup - Krappfärgämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAPPFÄRGÄMNEN
Kransblommiga växter, se Läppformiga
växter.
Kransborre, Marru’bium vulga’re, av fam.
läppblommiga växter, är den enda av detta i
Europa, Asien och Nordafrika förekommande
släktes 30 arter, som växer här och där på
torra, sandiga ställen, vägkanter o.d. i Sverige
upp till Bohuslän och Uppland. Det är en till
5 dm. hög, flerårig, vitullig ört med i nästan
klotformiga, åtskilda blomkransar sittande vita
blommor. A.V-e.
Kransfenome’n, meteor., se Krans 2).
Kransgesi’ms betecknar i vidsträckt mening
en byggnads övre kringlöpande list,
huvud-gesimsen (se Gesims), i inskränkt mening
den i klassisk och klassicerande
byggnadskonst brukliga, över frisen utskjutande och av
en rännlist (sima) krönta gesimsen (se K
o-lonnordning). E.W.
Kransmossa, se Hylocomium.
Kransställda blad, bot., se Blad, sp. 45.
Krantz (Crantz), Albert, tysk
historiker (d. 1517), blev 1486 syndikus i Lybeck,
1492 lektor i teologi i sin födelsestad Hamburg
och användes ofta av hansan och Hamburg i
diplomatiska värv. Ss. historiker utgick han
från den italienska humanismens
historieskrivning. Kännetecknande för K. är hans intresse
för stammens historia, retorisk utsmyckning
efter antika historikers mönster och en stark,
av hans hamburgsk-nedersaxiska inställning
beroende tendens. Bland hans arbeten märkas
”Vandalia” (1519), ”Saxonia” (1520), ”Chronica
regnorum aquilonarium” (i 3 d.: Dania, Suecia,
Norvagia, 1546; tysk övers. 1545). — Litt.: E.
Schäfer, ”Zur Geschichtschreibung des A. K.”
(1898). H.Bg.
Kranäset, K r a h, den smalaste delen av n.
Malacka (se d.o.).
Krapf, Johan L u d w i g, tysk missionär
(1810—81). K. utsändes 1837 av Church
mis-sionary society till Abessinien, där dock hans
arbete lika litet som i närgränsande trakter
ledde till verkliga resultat. K:s betydelse
ligger framförallt i hans uppläcksresor
(upptäckten av berget Kenya i Östafrika), omfattande
språkforskningar och de missionsimpulser,
hans skrifter gåvo i flera europeiska länder.
G.W.L.
Kra’pina, ort i Kroatien, Jugoslavien, n.n.v.
om Zagreb. I en halvgrotta invid stranden av
floden Krapinica undersöktes här 1895 ff. en
boplats från början av yngre paleolitisk tid
(Moustérien). Viktigare än de o. 1,000
stenredskapen voro de rikliga, ehuru ytterst
fragmentariska skelettfynden; 10—12 kranier, över
100 brottstycken samt o. 150 tänder av
individer i olika åldrar. En del av benen voro
brända och lågo i askan invid härdarna, vilkel
tolkats ss. bevis för kannibalism. Två olika
raser antagas företrädda bland skelettresterna.
— Litt.: H. Obermayer i ”L’Anthropologie”,
1905. G.Em.
Krapo’tkin, P. A., rysk furste, se K r o p o
t-k i n.
Krapp, krapprot (fra. garance),
rotstocken av flera till krappväxterna (se d.o.)
hörande arter, har alltsedan forntiden använts
till framställning av ett viktigt rött färgämne,
s.k. turkiskt rött. Se K rappfärgämnen.
— Garanceux [-sö’] kallas en smulig,
halv-fuktig, i kakor pressad massa, som erhålles av
återstoderna vid k.-färgning, vilkas färgkraft
endast är hälften så stor som k:s. G a r a
n-c i n, k r a p p k o 1, är ett k.-preparat, som
innehåller k:s färgande beståndsdelar i
koncentrerad, lättlöslig form. Framställes ur
pulvriserad k. genom dennas behandling med stark
svavelsyra, varigenom en del organiska ämnen
förkolas. Färgkraften är 3—4 gånger starkare
än hos vanlig k. J.H.
Krapperup, gods i Brunnby s:n, Malmöhus
län, vid Öresund och Kullen; areal med
underlydande 240 gårdar, 4,826 har, varav 2,596 åker;
taxeringsvärde 4,859,000 kr. Slottet är av sten
i 2 vån. med 2 därmed sammanbyggda flyglar
och är omgivet av vattengravar. I sitt nuv.
Ur S.T.F.s bildarkiv.
Krapperup.
skick är det från o. 1790. Bland de rika
inventarierna märkes en betydande
porträttsamling. K. tillhörde intill 1500-talets slut den
danska ätten Krognos. Av sv. ägare märkes
från 1734 ätten v. Kochen, som från 1744
innehade K. som fideikommiss. Från v. Kochen
gick detta 1809 till ätten Gyllenstierna; nuv.
innehavare är envoyén E. Gyllenstierna. Th.P.
Krappfärgämnen, i krapp (se d.o.)
förekommande färgämnen, av vilka de viktigaste
äro a 1 i s a r i n och p u r p u r i n. 1868 visade
— 1213 —
— 1214 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
