Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråkbär, kråkris - Kråkelund - Kråkeröy - Kråkfåglar - Kråkindianer - Kråkklöver - Kråkkorn, kråkvete - Kråkkrasse - Kråkris - Kråkshult - Kråksläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÅKELUND
utbredning i n. tempererade och kalla
områdena och med en varietet i antarktiska
Amerika. I Sverige förekommer k. allmänt i
skogar, på ljungbackar, berg, fjällhedar ända upp
till snögränsen o.d. Det är en risig, nedliggande
dvärgbuske med läderartade, barrlika blad,
små, röda, i bladvecken vanl. ensamsittande
blommor och svart, nästan rund stenfrukt med
syrlig, något kärv smak. Frukterna ätas av
bl.a. lappar och eskimåer. A.V-e.
Kråkelund, lotsplats i s. delen av Smålands
skärgård, 25 km. n.ö. om Oskarshamn. Vid
platsen är stationerad en molorlivbåt,
tillhörande Sv. sällskapet för räddning av
skeppsbrutna. E.Hg.
Kräkeröy, hd i Östfold fylke, Norge, s. om
Fredrikstad; 24,83 kvkm., 4,051 inv. (1930),
varav 3,168 i förstäderna till Fredrikstad,
omfattar ön K. (19,18 kvkm. 3,787 inv.) och flera
mindre öar. På ön K:s n. spets finnas flera stora
industriella anläggningar, bl.a. varvet
Fred-rikstads mekaniska verkstad. Ax.S.
Kråkfåglar, Co’rvidæ, fam. av ordn. tättingar
(se d.o.), äro stora kraftiga fåglar med rak,
stark näbb. Näsborrarna äro täckta av långa
borst. Fötterna äro grova. Könen lika. De äro
utbredda över hela jorden med undantag av
Nya Zeeland. De flesta äro stann- el.
strykfåglar. K. ha väl utvecklad intelligens och äga
ofta stor härmningsförmåga. Sin föda hämta
de ur både växt- och djurriket. Boet bygges
av grenar och gräs i träd el. på klippor. Till
fam., som omfattar
138 arter och
underarter, räknas de
största tättingarna. Man
urskiljer bl.a. följ,
släkten: kråk-, kaj-,
skat-, blåskat-,
nöt-kråk-, nötskrik-,
lav-skrik-, blåskrik-,
blåkorp-, klippkråk-samt hujasläktet.
Y.Ln.
Kråkindianer, se
C r o w s.
Kråkklöver,
Co’-marum palu’stre
(Po-tenti’lla palu’stris), av
fam. Rosa’ceæ, är en
i hela Sverige, även
i fjälltrakterna, på
sumpiga ängar, vid
stränder o.s.v.
allmänt förekommande,
3—6 dm. hög,
flerårig kärrväxt med en
i bottendyn
krypan
Kråkklöver, Comarum
palustre.
de, lång rotstock, 2—3-pariga blad, i toppställd,
fåblommig samling ordnade blommor med
stora, invändigt rödbruna foderblad och små,
svartbruna kronblad. A.V-e.
Kråkkorn, kråkvete, i folkspråket mer
el. mindre använda namn på våra vanliga
björnmossor. — Kråkvete förekommer i
den botaniska litteraturen även ss. namn på
pukvete. A.V-e.
Kråkkrasse, växtart, se Coronopus.
Kråkris, växtart, se Kråkbär.
Kråkshult, s:n i östra hd, Jönköpings län,
mellan Vetlanda och Vimmerby; 69,47 kvkm.,
därav 66,79 land; 875 inv. (1932; 13 inv. pr
kvkm.); 8,ss kvkm. åker (1927; 12,8% av
landarealen), 42,06 kvkm. skogsmark. Egendomar:
Kvill med kvarn och kraftstation, Fagerhult
med kvarnar. — Pastorat: Karlstorp och K.,
östra hds kontrakt, Växjö stift. M.P.
Kråksläktet, Corvus, av fam. kråkfåglar, har
kraftig, mot spetsen hoptryckt näbb. Dräkten
är övervägande svart med metallglans i olika
skiftningar. Könen lika. De olika arterna —
o. 80 st. — hålla gärna till på marken och röra
sig där med lätthet. Samtliga äro allätare och
förekomma i alla världsdelar med undantag av
Sydamerika. — Korpen, C. corax, är
helsvart med blåaktig el. grön glans. Längd 65
cm. Den förekommer i mellersta och n. Europa
samt v. Sibirien. I Sverige häckar den
sparsamt över hela landet i öde skogsmarker el.
vid kusten. Boet, som består av grova grenar
och grästorvor, bygges i höga träd el. på
klippavsatser. De 3—6 äggen äro grönaktiga med
Korp, Corvus corax. Efter Meerwarth-Soffel.
— 203 —
— 204 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
