Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kymrer - Kymriska språket och litteraturen - Kymus - Kyndelsläktet - Kyndelsmässan - Kyne, Peter - Kynett, ränngrav - Kyniker - Kyniska skolan - Kynism - Kyn-lyn - Kynnefjäll - Kynologi - Kynoskefalai - Kynthia, Kynthios - Küntzel, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYMRISKA SPRÅKET OCH LITTERATUREN
Kr.f. bosatta i hela Sydbritannien. De
undanträngdes strax därefter västerut först av belger
och romare och från 5:e årh. även av
angel-saxerna, varefter (o. 600) de ännu oavhängiga
britanniska kelterna (k.) sprängts i 4 nationer:
Cumberland, Wales, Cornwall och på
fastlandet Bretagne, dit landsflyktiga k. tagit sin
tillflykt. Av dessa höll sig Wales längst
oavhängigt (till o. 1300). Moderna kymriska språk,
vilka som språkgrupp kallas britanniska, talas
i Wales av o. 1 mill. personer (eng. welsh,
kymriska i inskränkt bemärkelse), i
Bretagne av ett något större antal (fra.
bas-bre-ton). Cornwallskan utdog redan på
1700-talet. Den rika medelkymriska lyriken och
hjältediktningen utgjorde genom bretonsk och
fransk förmedling en av de viktigaste källorna
till medeltidens litteratur (se A r t u r s a g a n,
Bretonska romaner, Mabinogion
och Tristan). S.L-d.
Kymriska språket och litteraturen, se W
a-lesiska språket och litteraturen.
Kymus [ky’-], det genom magsaftens
inverkan till en tunnflytande gröt omvandlade
mag-innehållet. Wk.
Kyndelsläktet, Sature’ja, av fam.
läppblommiga växter, omfattar o. 130 arter, mycket
aromatiska örter el.
halvbuskar, med
vidsträckt
utbredning särsk. i
Medelhavsområdet, Orienten och Anderna.
Den viktigaste
arten, S. horte’nsis,
k y n d e 1, är en
mycket odlad,
1-årig ört, som
nyttjas ss. krydda och
även har medicinsk
användning. Andra
arter, t.ex. S.
mon-ta’na, en halvbuske,
odlas ss.
prydnadsväxter. A.V-e.
Kyndelsmässan [cyn-] (gammal ombildning
av lat. missa candela’rum, ljusmässa, i
anslutning till ett inhemskt, med lat. cande’la, ljus,
icke besläktat sv. dial. kyndel, bloss, isl.
kyn-dill, ljus), kyrklig högtid, även kallad
Jungfru Marie kyrkogång, infaller i regel
den 2 febr. (40 dagar efter jul enl. 3 Mos. 12
och Luk. 2:22—24). I den ortodoxa kyrkan
firas k. sedan 500-lalet (15/a, så länge Jesu
födelsefest var ®/i), under namnet hypapa’nte (el.
hypa’ntesis, möte, d.v.s. Jesu möte med Simeon
i templet). I Västerlandet infördes denna fest
antagl. något senare; den utgestaltades i Rom
Kyndel, Satureja
hor-tensis.
med ljusprocessioner och invigning av ljus,
möjl. i anslutning till hedniska renings- och
ljusfester vid samma årstid. Sveriges
reformatorer gåvo vid kyrkomötet i Örebro 1529
en symbolisk tolkning åt k.-Ijusen (Kristus det
sanna ljuset), och med tiden bortföll
ljusinvigningen. Efter 1772 firas k. alltid en söndag,
ant. % el. nästföljande el. (om denna är
Fastlagssöndag) föregående. A.M-n.
Kyne [kaln], Peter Bernard,
nordamerikansk förf. (f. 1880), har skrivit en rad
romaner av underhållningstyp, de flesta med
skildringar från affärslivet i Kalifornien, ss.
”Cappy Ricks” (1916), ”Webster — man’s man”
(1917; sv. övers. ”En karlakarl”, 1923), ”Jim
the conqueror” (1929; sv. övers. ”Jim
erövra-ren”, 1930). A.Km.
Kyne’tt, ränngrav, en i mitten av en våt
fästningsgrav anordnad djupare grav.
Ky’niker (jfr Cyniker), anhängare av
ky-niska skolan.
Kyniska skolan, grekisk tänkareskola,
grundlagd av Sokrates’ lärjunge Antisthenes (se
denne), som samlade sina lärjungar kring sig i
gymnasiet Kynosarges (därav skolans namn).
K. utformade ett vishetsideal, enl. vilket
be-hovsfriheten el. självförnöjsamheten
betraktades som den högsta dygden. De yttre tingen
äro fullkomligt likgiltiga; den vise eftersträvar
varken rikedom el. ära; han är frigjord från
samhällets konventionella levnadsregler. I
extrem form förverkligades detta ideal av
Diogenes (se denne) från Sinope. K. synes ha
påverkat eretriska skolans (se d.o.) tänkesätt.
Dess grundläror utvecklades vidare inom
stoiska skolan (se d.o.). G.A.
KynFsm (jfr Cynism), kynikernas filosofi
(se Kyniska skolan).
Kyn-lyn, se Kunlun.
Kynnefjäll, bergsträckning i n. Bohuslän (se
d.o., sp. 375).
Kynologi’ (till grek. ky’on, hund, och logos,
lära), läran om hunden, dess dressyr och raser.
KynoskeTalai (grek., hundhuvudena), två
höjder (nu Mavrovuni [Karadag]) vid nuv.
Skolussa i Thessalien. Vid K. stupade 365 f.Kr.
Pelopidas under drabbning med Alexander från
Ferai, och här slog 197 f.Kr. Flamininus
Filip V av Makedonien. W.N.
Ky’nthia, Ky’nthios, binamn på Artemis,
resp. Apollon efter deras födelseort, berget
Kynthos på Delos.
Küntzel, Hans Karl Moritz, biblioteksman
(f. 16/2 1894), fil. lic. 1921, 2:e bibliotekarie
vid Lunds univ.-bibl. 1924, 2:e bibl.-konsulent
sedan 1931, har bl.a. utg. Axel Wallengrens
samlade skrifter (5 bd, 1923—24) samt är sedan
1927 medred. i ”Biblioteksbladet”. W.N.
— 455 —
— 456 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
