Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Könsbestämning - Könsbunden ärftlighet - Könsceller, sexualceller, han- och honceller, gameter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖNSBESTÄMNING
Könsbestämning. Ett stort antal teorier ha
uppställts för att förklara, vad som avgör en
individs kön. Bland dessa företrädas alla
möjliga uppfattningar, både sådana, som anse, att
yttre inflytelser äro avgörande, och sådana,
som hålla k. för en ren ärftlighetsföreteelse.
Den sistn. uppfattningen bestyrkes av den
moderna ärftlighetsforskningen, och därmed ha
också alla föreställningar om att man på det
ena el. andra sättet skulle kunna påverka en
blivande individs kön fallit. — I regel kan
könet föras tillbaka till ett enda arvenhetspar.
Det ena könet (oftast hankönet) är då
hetero-zygotiskt och det andra homozygotiskt. I detta
fall bildas av hannen två slags sädeskroppar
men av honan endast ett slags ägg.
Befruktningen giver sålunda upphov till två slags
individer, alltefter vilken typ av hanlig könscell,
som utför densamma, d.v.s. hannar och honor
uppkomma i lika antal. Skillnader i vitalitet
mellan de båda slagen av hanliga könsceller
kunna åstadkomma förskjutningar i
talförhållandet, vilket dock är jämförelsevis sällsynt. —
Olikheten mellan könen i arvsanlagen visar sig
ofta cytologiskt däri, att könen också ha skilda
uppsättningar kromosomer. Ett visst
kromo-sompar — ”könskromosomer”, ”X- och
F-kro-mosomer” — avgör över individens kön. Det
heterozygota könet har X+E el. endast X,
under det att det homozygota har XX. — Man har
(hos bananflugan) lyckats visa, att individer
med avvikande uppsättningar av kromosomer
också äga de av teorien förutsagda
egendomligheterna. I vissa fall kunna olika raser av
samma art ha arvenheter för könet av olika
styrka. Detta kan leda till att man får
hannar med honlig kromosomuppsättning och
tvärtom. J.R.
Könsbunden ärftlighet benämnes det
förhållande, då vissa egenskaper gå i arv endast inom
det ena könet. Se Ärftlighet. J.R.
Könsceller, sexualceller, han- och
honceller, gameter, celler, vilka efter
sammansmältning av en han- och en honcell
giva upphov till nya individ. K. kunna vara
till det yttre lika (isogameter) el. några mindre,
andra större men i övrigt lika (anisogameter;
mikro- och makrogameter). Särsk. hos algerna
uppträda dylika med två huvudtyper,
planoga-meter (zoogameter), försedda med cilier och
på gr. därav självrörliga, och aplanogameter
(zygogameter), utan cilier och ställförflyttning.
Är arbetsfördelningen mellan k. mera utpräglad,
så att han- och honcellerna skilja sig från
varandra ej allenast till storlek utan även till
form, färg, innehåll m.m., kallar man de förra
sädeskroppar (sädesceller, spermatozoider,
an-terozoider), de senare äggceller. Sädeskroppar-
na, vilka inom skilda växtgrupper visa
väsentliga olikheter, äro försedda med cilier och
självrörliga; hos rödalgerna saknas dock cilier,
och sädeskropparna, spermatier, äro här ej
självständigt rörliga. Äggcellerna sakna städse
cilier och rörelseförmåga. Denna differentiering
mellan k. förekommer redan hos vissa alger
och är hos samtliga mossor, kärlkryptogamer
och blomväxter strängt genomförd. Hos
kottepalmerna (se d.o.) äro sädeskropparna
ciliebä-rande och självrörliga, men hos övriga
blomväxter sakna de cilier och självständig
rörelseförmåga. — I några fall utveckla sig k. utan
befruktning till nya individ (jfr
Partenoge-n e s). Då k. bildas ur modercellerna, sker
s.k. reduktionsdelning (se nedan). Jfr
Befruktning, Fortplantning, An t e r
i-dier, Arkegonier, Oogonier.
K. hos djuren och människan bildas
vanl. i särsk. körtlar, könskörtlarna (testiklar
och äggstockar, se Könsorgan), och
ombesörja den könliga fortplantningen (se d.o. och
Befruktning). K. äro av två slag, hanliga,
sädeskroppar (spermatozoer el. spermier) och
Fig. 1. Ägg från 15-årig flicka, a äggcell,
le kärna, c kärnkropp, d membran kring ägget.
300 ggr förstoring.
honliga (ägg, ova). Då uppgifterna för de båda
slagen k. äro helt olika, visa de också en starkt
avvikande byggnad. Äggen, som skola lämna
material till föstrets tidigaste utveckling, äro
protoplasmarika och innehålla i regel en
mindre el. större mängd reservnäring, s.k. gula, samt
bli därför vanl. stora, ofta verkliga jätteceller.
(Ang. olika slags ägg se E m b r y o 1 o g i, sp.
491). Kärnan, den s.k. groddblåsan, är rundad,
blåsformig med en stor kärnkropp, s.k. grodd-
— 591 —
— 592 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
