Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsen, Johannes - Larsen, J. Anker - Larsen, Thöger - Larsen-Ledet, Lars - Larsen Stevns, Niels - Larsén-Todsen, Nanny - Lars Hiertas minne, Stiftelsen - Larsmo - Larsmässa - Larsmässeplommon - Larsmässepäron - Lars Nilsson (Klosterlasse) - Lars Olofsson - Larson, Nils, i Tullus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSEN
landskapsmålningar och ill. stamma från hans
hand. H.G-e.
Larsen, J. A n k e r, dansk förf., se A n k e r
L a r s e n.
Larsen, T h ö g e r, dansk diktare (1875—
1928), av allmogesläkt. L:s stora insats i
Danmarks litteratur är en rad gedigna diktsaml.:
”Jord” (1904), ”Dagene” (1905), ”Det Fjerne”
(1907), ”Bakker og Bölger” (1912), ”Slægternes
Træ” (1914), ”1 Danmarks Navn” (1920), ”Vejr
og Vinger” (1923), ”Limfjords-Sange” (1925).
L. var en det kraftfulla språkets konstnär,
vilkens område sträckte sig från den enkla
hem-bygdsskildringen till kosmik lyrik. Han utgör
en intressant dansk parallell till E. A. Karlfeldt.
Som poetisk översättare var han mycket
produktiv, bl.a. med en mästerlig tolkning av den
äldre Eddans gudasånger. P.R-w.
Larsen-Ledet, Lars, dansk nykterhetsman
(f. 1881), en av Danmarks mest framskjutna
nykterhetskämpar, mycket verksam även inom
det internationella nykterhetsarbetet, särsk.
inom 1.0.G.T. L. redigerar ”Afholds-Dagbladet”
i Aarhus och har även utg. en lärobok i
”Alko-holspörgsmaalet”. Th.Dn.
Larsen Stevns, N i e 1 s, dansk målare (f.
1864), var Joakim Skovgaards förnämste
medhjälpare vid utförandet av freskerna i Viborgs
domkyrka 1901—06. Påverkad av Skovgaard
men i en mera modernt förenklad och
färguppdriven stil än denne, har L.S. sedan
målat bibliska kompositioner. En något kantig
teckning utmärker hans italienska landskap i
akvarell och även hans 1933 fullbordade
fresker ur H. C. Andersens liv i diktarens
minneshäll, Odense. H.G-e.
Larsén-Todsen, Nanny Isidora,
operasångerska (f. 2/s 1884), 1900—06 elev av O.
Lejd-ström vid
konservato-riet i Stockholm, de
buterade 1906 på
Kungi. teatern som
Agathe i ”Friskytten’
och tillhörde från
1907 Stockholmsope
ran. Senare studerade
hon i Berlin,
München och Milano. L. har
med stor framgång
gästat operorna i
Amsterdam, Wien,
Budapest, Paris,
Lon
don, Dresden, Hamburg, Köln, Berlin,
Köpenhamn, Milano (1923—24), Metropolitan i New
York (1924—27). 1927, 1928, 1930, 1931 sjöng
hon vid festspelen i Bayreuth. L. har beteck
nats som nutidens mest framstående
Wagner-sångerska. V.F.
Lars Hiertas minne, Stiftelsen, grundad
1877 av Wilhelmina Hierta, f. Fröding,
förvaltas av en styrelse på 7 personer i Stockholm
och har till ändamål att lämna understöd till
spec. undersökningar och till utredning av
viktigare sociala och vetenskapliga frågor, bidrag
till vetenskapliga och mekaniska arbetens
utförande och till folkuppfostrande företag, till
uppmuntran av och undervisning i
allmännyttiga slöjder och näringar samt till avlöning för
vissa år av utmärkta män och kvinnor inom
vetenskapliga, sociala och industriella
områden. W.N.
Larsmo, fi. Luoto, kommun i Vasa län,
Finland, vid kusten av Bottniska viken; 101 kvkm.;
2,669 inv. (1931), svensktalande. Mdn.
Larsmässa, se Laurentius.
Larsmässeplommon, se Plommon
Larsmässepäron, se Päron.
Lars Nilsson (K 1 o s t e r 1 a s s e), se
Laurentius Nicolai.
Lars Olofsson, krigare, fogde, se
Björnram.
Larson, Nils, i T u 11 u s, hemmansägare,
politiker (1822—96). L. åtnjöt någon tid
undervisning i Frösö
skola och fortsatte
livet ut att förkovra
sitt bokliga vetande.
Vid unga år övertog
han fädernegården
och blev redan 1850
invald i bondeståndet
och sedermera
ständigt återvald. I
riksdagen gjorde han sig
genast bemärkt
genom sin ovanliga
begåvning och sina rika
kunskaper. Hans utskottsavancemang gick
mycket raskt. I den kommitté, som
förberedde de 1862 utfärdade kommunallagarna, var
han led. Vid de två sista ståndsriksdagarna
var han bondeståndets talman och som
sådan en av de yppersta. Det var en
självfallen sak, att han invaldes i den nya riksdagen
(led. av A.k. 1867—78, 1887 B). Vid början av
1867 års riksdag var han en av
initiativtagarna till det ministeriella partiet, vilket skulle
fungera som ett slags regeringsparti.
Härigenom kom han på kant med det samtidigt
bildade Lantmannapartiet, som inom kort
erövrade A.k:s majoritet. Hans ställning blev
därigenom åtskilligt försvagad, men så betydande
var hans förmåga och personliga anseende, att
han vid sin 1870 timade övergång till
Lantmannapartiet mottogs med öppna armar och
blev räknad som en av dess mest framskjutna
— 967 —
— 968 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
