Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Larsson, Jacob - Larsson, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON
det Lindmanska rösträttsutskottet 1907. 1908—
11 var han led. av Civilkommissionen. Ss.
förste civile sjöförsvarsminister (i Staaffs 2:a
ministär) 1911—14 var L. jämte
regeringschefen den, som hårdast drabbades av en för sv.
förhållanden ovanligt bitter och personligt
färgad kritik; anledning härtill var främst hans
och regeringens flottbyggnadsprogram (jfr
F-b åtsinsamlingen). Th.
Larsson, Carl Olof, målare och etsare (1853
—1919), var f. i Stockholm, där han också
till-bragte sin hårda, bekymmerfulla ungdomstid.
1869—76 genomgick han Konsthögsk. och
tillerkändes sistn. år kungl. medalj för behandling
av prisämnet ”Sten Sture befriar drottning
Kristina ur fångenskapen”. 1872—76 var han
även en flitig medarbetare i skämttidn.
”Kas-per”. 1877 for han för första gången till Paris,
där han snart fann sitt den gången rätta fält:
de blonda landskapsskildringarna med el. utan
figurstaffage, enkla utsnitt ur verkligheten,
vilka han återgav med en förvånansvärd
inlevelse och en på ovanligt kort tid förvärvad
behärskning av uttrycksmedlen. Motiven till
dessa målningar — i regel akvareller — fann
han i Barbizon och i det av svenskar mycket
besökta Grez-sur-Loing. Någon lärare hade
han under sina Paris-år icke. Från denna tid
stamma även bl.a. ett porträtt av Carl
Skån-berg (1877, Nationalmuseum, Stockholm),
några genremålningar samt ett par
jättemålningar — nu förstörda, med bisarra motiv.
Carl Larsson: ”En vindskammare vid
Västerlånggatan”. Illustration ur ”Fältskärns
berättelser”.
Carl Larsson: Självporträtt. Oljemålning. 1906.
Thielska galleriet.
Samtidigt utvecklade han en livlig verksamhet
som illustratör: Andersens sagor (1876—77),
”Fältskärns berättelser” (1883—84), Anna Maria
Lenngrens dikter (1884). Även på 1890-talet
sysslade han med liknande uppgifter, ss. ill. till
Sehlstedts dikter (1893) och till V. Rydbergs
”Singoalla” (1894). 1885 målade han ”Lilla
Suzanne” (Göteborgs konstmuseum), den första
skildringen i den långa raden familjebilder,
vilka gjort konstnärens namn känt och älskat
över stora delar av jorden. 1886—91 var L.
föreståndare för Göteborgs museums
tecknings-och målarskola, och 1888—89 utförde han
under en tillfällig vistelse i Paris på beställning
av konstmecenaten Pontus Fürstenberg i
Göteborg som dekoration till dennes trapphall
triptyken ”Renässans”, ”Rokoko” och ”Den
moderna konsten” (oljemålningar med
skulptur-smyckad infattning), inledningen till hans
senare verksamhet som monumentalmålare. 1890
målade han i förhallen i Göteborgs
elementarskola för flickor scener ur den sv. kvinnans
liv under olika skeden. Hans förnämsta
arbete som monumentalmålare blev dock
dekoreringen av Nationalmuseums nedre trapphall
- 975 —
— 976 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
