Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lartet, Édouard - L’art nouveau - L’art pour l’art - La Rue, Pierre de - Larus - Larv - Larv (socken) - Larvæ - Larvband - Larvborstsvansar - Larvgångar - Larvik - Larviks grevskap el. Laurvigens grevskap - Larvmördare - Larvpest - Larvröta - Larvs hed - Larvsnäckor - Laryngafon - Laryngaler, laryngala ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L’ART NOUVEAU
däggdjur, och var den förste, som gjorde en
indelning av densamma efter däggdjursfaunan i
tre perioder, vilken i stort sett ännu står fast.
1864 fann L. i grottan La Madeleine den
berömda teckningen av en mammut på ett
elfenbensstycke. Vid dessa arbeten samarbetade han
med och erhöll understöd av den engelske
hattfabrikanten Henry Christy. Deras
undersökningar offentliggjordes i ”Reliquiæ aquitanicæ”
(1875) efter både L:s och Christys död.
Betydelsen av L:s arbeten har i senare tider alltmera
uppskattats. K.A.G.
L’art nouveau [lar novå’], se Jugendstil.
L’art pour Fart [lar por la’r] (fra.), ”konsten
för konstens egen skull”, slagord för den
estetiska uppfattning, som hävdar konstens
oberoende av tendens, moral och motiv.
Självändamålet är dess värde, formens fulländning dess
syfte. Satsen formulerades redan av Victor
Cousin men fick slagordets kraft först genom
Th. Gauthier och hans krets. — Litt.: A.
Cas-sagne, ”La théorie de 1’art pour 1’art en France”
(1906). G.A-m.
La Rue [lary’], Pierre de, nederländsk
tonsättare (d. 1518), kapellsångare hos Filip I
i Bryssel, fick 1501 prebende i Courtrai, där
han avled. L. är en av de nederländska
skolornas skickligaste kontrapunktister, berömd
för sin tekniskt mästerliga imitationsteknik; han
skrev mässor, motetter, chansoner, ”Stabat
mater”, ”Salve regina” m.m. E.A.
Larus, fågelsläkte, se Måsar, äkta.
Larv (ytterst lat. larva, ond ande, spöke,
ansiktsmask; som zool. term härrör ordet från
Linné; jfr skråpuk i samma betydelse; larven
har betraktats som en ”maskerad”, utklädd
insekt) kallas ej blott det krypande
utvecklingsstadiet av insekter o.a. trakéandande leddjur
utan även det oftast kringsimmande, stundom
i ett ägghylle sig utvecklande ungdomsstadiet
av de flesta ryggradslösa djur och lägre i
vatten levande ryggradsdjur. Än överensstämmer
1. i utseende mycket med det fullbildade
djuret, ss. hos nässeldjur och de flesta fiskar, än
är den mycket olika, ss. hos ålen och
groddju-ren. Oftast går utvecklingen från 1. till fullt
utbildat individ i progressiv riktning, stundom
i mindre el. mer regressiv. Särsk. är det
senare fallet, då 1. är frittsimmande och det
fullvuxna djuret fastsittande ss. hos sjöpungarna,
där 1. är högre organiserad än den könsmogna
individen. Stundom kommer 1. att ingå i endast
en del av det utvuxna djuret, ss. hos högre
maskar, där den bildar huvudet, mången gång
uppstår den blivande organismen ss. ett särsk.
anlag i L, vilket, sedan det nått en viss
utveckling, avkastar el. resorberar l.-organen, ss.
hos vissa snörmaskar och många tagghudingar.
Ang. 1. hos insekterna se d.o., sp. 1,149. O.C-n.
Larv, s:n i Laske hd, Skaraborgs län, på v.
sidan av Lidan, s.ö. om Vara; 86,6i kvkm.,
därav 86,02 land; 1,486 inv. (1933; 17 inv. pr
kvkm.); 30,19 kvkm. åker (1927; 35,1 °/o av
landarealen), 38,oi kvkm. skogsmark. I L:s n.ö. del
ligger Larvs hed, känd genom
Västgötaherrar-nas uppror 1529. — Pastorat: L., Längjum,
Tråvad och S. Lundby, Vånga kontrakt, Skara
stift. S.
Larvæ (lat., sing. larva), i gammalromersk
folktro beteckning för som spöken uppträdande
avlidnas andar; senare även ansiktsmasker.
Th.P.
Larvband, tekn., krypkedja, se Drivband.
Larvborstsvansar, insektordn., se
Aptery-g o g e n e a.
Larvgångar, se Barkborrar.
Larvik, stad i Vestfold fylke, ö. Norge, vid
mynningen av Farriselv och Lågen; 10,471 inv.
(1930). L. har vackert läge vid det inre av
Larviksfjorden och vid Vestfoldbanan. Vid
Farriselv Fritsö gamla järnverk, sedan 1835 i
familjen Treschows ägo och 1868 omlagt till
sågverk (och hyvleri). I n. ligger Larvik
bad med en känd bokskog. Stad sedan 1671.
— Litt.: ”L:s historie”, 1 (1923/. Ax.S.
Larviks grevskap el. Laurvigens
grevskap, ett omfattande jordagods i Norge,
grundat av ståthållaren U. F. Gyldenlöve 1671 vid
köp av egendomarna Brunla, Fritsö och Halsen.
1805 såldes L.g. till den dansk-norske kungen,
som 1817 sålde det till tre privatpersoner.
Grevskapets stora egendomar tillhöra nu godsägare
Treschow. Ax.S.
Larvmördare, se Jordlöpare.
Larvpest, se Bisjukdomar.
Larvröta, larvpest, se Bisjukdomar.
Larvs hed, se Larv (s:n).
Larvsnäckor, se Ledsnäckor.
Laryngafon [-få’n], ett slags telefon, vilkens
mikrofon är okänslig för ljudvågor i luften.
Talmikrofonen bringas i kontakt med
struphuvud el. käke, vars vibrationer vid talet
överföra ljudet. Ljud från t.ex. bullrande maskiner
i det rum, där den talande befinner sig,
fortplantas sålunda ej till lyssnaren. Mottagaren
är även särsk. ljudisolerad för att i möjligaste
mån utestänga störande ljud i mottagarens
närhet. L. har funnit stor användning i fartyg,
flygmaskiner, kraftstationer o.s.v., där akustiska
störningar hindra användning av vanlig telefon.
T.Hrn.
LaryngaTer, 1 a r y nga 1 a ljud (till grek.
larynx, struphuvud), språkv., röstbandsljud,
ljud, vid vilkas frambringande struphuvudets
verksamhet är det väsentliga.
— 983 —
— 984 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
