Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leidenflaska, laddflaska (Kleistska flaskan) - Leidenfrosts fenomen - Leif Eriksson - Leigh - Leighton, Sir Frederick, Lord Stratton - Leijonancker, ätt - Leijonberg, Johan Barckman - Leijoncrona, Christoffer - Leijonhielm, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
LEIJONHIELM
ena beläggningen, vanl. den yttre, med jorden,
varefter den andra beläggningen förbindes med
elektricitetskällan, t.ex. en elektricitetsmaskin.
L. bibehåller under längre tid sin laddning, utan
att någon större elektricitetsförlust inträder.
Genom att förbinda de båda beläggningarna
sinsemellan urladdas 1. N.R-e.
Leidenfrosts fenomen [laTdan-] kallas ett av
den tyske läkaren J. G. Leidenfrost upptäckt, s.k.
sfäroidalt tillstånd, som inträder hos
vätskedroppar, som befinna sig på en tillräckligt
upphettad, horisontell platta. Under dropparna
bildas ett skikt av dåligt värmeledande ånga,
som skyddar dropparna från omedelbar
beröring med plattan, varvid de genast skulle koka
bort. Dropparna antaga på gr. av ytspänningen
sfärisk form och röra sig hoppande el.
darrande fram över plattans yta. På gr. av
avdunstning från dropparnas yta minskas deras
storlek småningom, utan att kokning inträder.
Av-kyles däremot plattan, råka de vid en viss
temp. plötsligt i kokning, stundom med
explosionsartad våldsamhet. På ett närbesläktat
fenomen beror det förhållandet, att man kan
doppa ett finger t.ex. i smältande järn under ett
kort ögonblick utan att någon brännskada
er-hålles. N.R-e.
Leif Eriksson (död o. 1021), son till
Grönlands förste kolonisatör Erik Röde, avseglade,
trol. 999, från Grönland till Norge, där han
döptes och av Olaf Tryggvason förordnades att
fara tillbaka och predika kristendomen i sitt
hemland. Av stormar och strömmar fördes
emellertid L.E. ur kurs och landade år 1000 på
en förut okänd kust, som han kallade Vinland
(se d.o.). Efter sin hemkomst till Grönland
s.å. införde han kristendomen där. Hans
berättelse om den märkliga resan gav upphov till
de i de isländska sagorna berömda
Vinlands-färderna — den viktigaste 1003—06 —, vilka
visa, att Amerika upptäckts av skandinaviska
sjöfarare c:a 500 år före Columbus. — Litt.:
D. Brunn, ”Erik den Röde og
Nordbokoloni-erne i Grönland” (1915). A Ahn.
Leigh [li], stad i
grevskapet Lancashi
re, England, 18 km
v. om Manchester;
45,317 inv. (1931).
Siden-, bomulls-, glas
och järnindustri.
Kolgruvor. M.P.
Leighton [léTtan],
Sir F r e d e r i c k,
från 1896 Lord
Stratton,
engelsk konstnär (1830
—96), elev av bl.a.
Frederick Leighton.
— 1165 —
Steinle. L. vistades sedan barndomen på
kontinenten men bosatte sig 1860 i London. L.,
som är Englands störste klassicistiske målare,
lät linje och skön, plastisk form dominera
över färg och liv i sina verk. Han valde
vanl. klassiska el. litterära, gärna från
renässansens Italien hämtade motiv. Utom olje
målningar omfattar L:s verk även fresker
(bl.a. i Londons börs) och ett fåtal skulpturer.
Hans tecknade skisser och studier äro
konstnärligt utomordentligt värdefulla. — Litt.:
Biogr. av E. Rhys (1898; 1900) och R.
Bar-rington (1906). G.S.
Leijonancker, ätt, vars stamfar
kommerserådet Daniel Young (1627—88), bördig från
Skottland och inkommen från Lübeck till
Stockholm, adlades 1666. Till ätten hörde v. amira
len Gustaf Fredrik L. (1686—1756), vars
sonsons son var ingenjörofficeren och
ämbetsmannen Fredrik Wilhelm Erik Carl L. (1818
—83), som bl.a. var byråchef och tidvis chef i
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1858—70, t.f.
landshövding i Hallands län 1870—76, ord. från
s.å. Fr.o.m. 1844 deltog W. L. i
ständermöte-na, tillhörde flera utskott, från 1853
Statsutskottet, som han jämväl var led. av 1868—71
under sin F.k.-tid 1868—76. Th.
Leijonberg. Johan B a r ckm a n, 1658
adlad L., 1687 friherre, diplomat (1625—91),
sändes från 1655 vid upprepade tillfällen, från
1672 som envoyé, i diplomatiska uppdrag till
England, där han 1661 blev knight och
baro-net. P.S.
Leijoncrona, Christoffer, skald (o. 1662
—1710), son till Kristinas adlade hovskräddare.
L. torde ha haft
anställning vid sv.
beskickningen i Paris,
innan han 1698 blev [-kommissionssekreterare-]
{+kommissionssekrete-
rare+} i London, 1697
resident där, 1703
envoyé. Efter L:s
död togo
fordringsägarna kistan med
liket i mät för att
tvinga arvingarna att
lösa hans
skuldförbindelser; ännu efter
mera än 100 år var det obegravt. L. skrev
dikter i barockens smak, sonetter, sestiner,
elegier, moraliserande gravkväden och en heroid,
”Habor och Signill”, samt fragment av en
herderoman. Hans dikter äro utg. av P. Hanselli
; ”Samlade vitterhetsarbeten”, 6 (1863). C.V.J.
Leijonhielm, Anders, från 1719 friherre,
krigare (1655—1727), kom i krigstjänst 1673,
avancerade under skånska kriget 1677 till
löjt
— 1166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
