APOREM vägg, tjänande som tillfälligt förvaringsrum för föda, förekomma hos flertalet av Gamla världens a., men saknas hos alla amerikanska arter liksom hos smalapor, gibboner och människolika a. En tämligen vanlig företeelse äro säcklika utbuktningar i svalg- el. struphuvuds-trakten; deras uppgift torde mestadels vara att förstärka stämman (vrålapor, spindelapor, gibboner, orangutang etc.). — Hårbeklädnaden är stundom täml. sparsam, i sht på buksidan och extremiteternas inre sidor, stundom på skuldror och nacke utbildad till en yvig man. Undantagsvis är den ullig (ullapor) el. bildar en tät, silkesmjuk päls (silkesapor). Blott två mjölkkörtlar finnas; dessa ha alltid sitt läge på bröstet. — Med undantag av de människolika a. ha alla arterna s. k. sittknölar, d. v. s. nakna, hornartade förtjockningar av huden över bäckenets sittbensutskott. — Näringen ut-göres främst av vegetabilier, i sht frön och frukter, skott o. d., men de flesta apor intaga även animalisk kost ss. leddjur, maskar, fågelägg etc. Utpräglade växtätare äro dock smalaporna (jfr utbildningen av magsäcken). Med få undantag äro aporna utpräglade dagdjur och leva i större el. mindre flockar, anförda av en gammal hanne. Fortplantningen är ej bunden till någon viss årstid. De flesta a. föda blott en unge åt gången, kloaporna dock två till tre. — Med få undantag tillhöra a. de tropiska länderna. Ett par arter tränga dock upp mot n. till 40° n. br. (i Nordkina och Japan). Europa hyser blott en enda art, näml. Gibraltars magot. I Australien saknas a. helt och hållet. Vad de olika gruppernas geografiska utbredning beträffar, må i korthet anföras, att makakerna med undantag av den europeiska magoten uteslutande förekomma i Asien, markattorna, mangaberna och babianerna i Afrika; smalaporna företrädesvis i Asien, ett släkte, Colobus, i Afrika. Gibbonerna leva i s. ö. Asien, likaså orangutangen; de båda andra människolika aporna, gorillan och chimpansen, äro däremot afrikanska. I Amerika äro a. utbredda från 15° n. br. s. ut till Stenbockens vändkrets; huvudmassan förekommer i Sydamerikas skogsdistrikt. I systematiskt avseende grupperar man a. på följande sätt: I. Brednäs- el. västapor (Nya världens a.l, Platyrrhi'na. Fam. 1. Kloapor, Hapali'dæ. Fam. 2. Cebi'dæ. Underfam. 1. Nattapor, Aotfnæ. » 2. Pitheci'næ. » 3. Vrålapor, AIf>uatti'næ. » 4. Kapucinerapor, Cebi'næ. » 5. Spindelapor, AteWnæ. II. Smalnäs- el. östapor (Gamla världens a.), Catarrhi'na. Fam. J. Cercopitheci'dæ. Underfam. 1. Cercopitheci'næ (makaker, babianer, mangaber, markattor). » 2. Smalapor, ColobVnæ. Fam. 2. Gibboner, Hylobati'dæ. » 3. Människolika a., Antropomorphæ. A. härstamma sannolikt från primitiva halvapor (se d. o.), vilka i sin tur utvecklats ur stamformer, som stodo insektätarna nära. De äldsta resterna av verkliga a. ha anträffats i Egyptens oligocen (se Tertiärperioden). Under de följande epokerna, miocen och plio-cen, levde talrika arter i Europa och Asien. De människolika a. utgöra en från de övriga tidigt skild stam. De äro kända redan från Egyptens oligocen. Otvivelaktigt är det inom denna grupp, som människans tidigaste stamformer äro att söka. Tidpunkten för utgre-ningen av den linje, som för upp till människan, är dock fullständigt okänd. E. D-r. Apore'm (grek. apo'rema), logisk svårighet. Aristoteles bestämmer a. ss. en dialektisk slutledning med den kontradiktoriska slutsatsen ss. mål. A-f N. Apori' (grek. apori'a), tvivel, svårighet; ss. logisk konstterm: trångmål vid behandlingen av ett problem. Den grekiske filosofen Zenon från Elea (se denne) är ryktbar för ett antal aporier mot mångfald, rum och rörelse (jfr A killes och sköldpaddan); desslikes Aristoteles, vilken inledde varje vetenskaplig undersökning med en prövning av aporierna i ämnet. A-f N. Apo'ria, dagfjärilssläkte. Se Hagtornsfjä-r i 1. Aporogami' kallas det förhållande, att pollenslangen vid befruktningen intränger i fröämnet på annat sätt än genom den öppna fröäm-nesmunnen. Se Befruktning hos växterna. O. Gz. Aporrha'is, ett släkte tillhörande fam. Slrom-bi'dæ bland förgälade snäckdjur (se d. o.), omfattande fyra arter utbredda över n. Atlanten. Skalet är tjockt och vid mynningen utbrett till en flikig platta. En art, A. pes pelecani, peli-kanfotsnäckan, förekommer allmänt på vår v. kust. Längd 45 mm. H. B-n. Aposatu'rnium, astron., se Apogeum. Aposiope'sis, språkv., plötsligt avbrytande av påbörjad sats, beroende på upprördhet, blyghet el. dyl. Som ex. må nämnas Neptunus’ berömda hot i Vergilius’ Aeneid (I: 135) Quos ego... (»Er skall jag...»), el. Marias avbrutna kärleksbikt i Tegnérs Axel: »Det är en känsla mera hög, mer ren än förr, alltsen —--------». J. Mbg. — 7 — — 8 —