ARBOGA fattigvård och den som genom lättja el. liknöjdhet ådrager barn el. hustru sådan nöd, alt fattigvård enl. 1 § i lag om fattigvården måste lämnas någon av dem, är skyldig att efter förmåga fullgöra det arbete, som fattigvårdsstyrclse anvisar åt honom. O. W. Arbetsöverföring, se Transmission. Arbin, : läkt härstammande från rådmannen i Arboga Nils Andersson, vilkens son, faktorn och rådmannen Erik Nilsson (1640—1719), antog namnet Arbien efter hemstaden. Eu av Erik Nilssons söner adlades Stiernsparre, en annan var far till A. 1), som jämte en brorson 1761 av tyske kejsaren upphöjdes i tyskt riksadligt stånd och 1762 naturaliserades som svensk adelsman. G. Cqt. 1) Axel Magnus von A., ingenjör sofficer (1717—91), deltog som löjtnant i kriget i Finland 1741, blev led. av finska befästningskom-missionen 1745, nedlade ett betydande arbete på Landskronas befästande, studerade befäst-ningskonsten i Flandern 1751. A. deltog med utmärkelse i kriget mot Preussen 1757—62 och utarbetade en detaljerad rekognoscerings-karta över svenska och en del av preussiska Pommern, men hattpartiet hindrade hans befordran. Han blev dock 1761 adlad av tyske kejsaren och 1762 av Adolf Fredrik, blev 1773 chef för fortifikationen och 1782 generallöjtnant, tog avsked 1784. Bland A:s skrifter märkes »En swensk ingenieurscorps uti fäldt med dess tillhörige sysslor» (1761). 5. S. A'rbiter (lat.), skiljedomare. A. elega'ntiæ el. elegantia'rum, smakdomare, ofta använt binamn på Neros gunstling, den romerske vivören Gajus Petronius, vilken sannolikt är identisk med författaren Petronius Arbiter (se denne). W. N. Arbitrage [-tra'j‘] (fra.), eg. fritt, av regler obundet avgörande, skiljedom (se d. o.). Brukas mest som handelsterm med betydelse: övervägande och beslut om det fördelaktigaste sätt, varpå en penning- el. varutransaktion kan ske mellan olika orter. Avgörande är här den olika kursen å de skilda platsernas mynt, resp, varuslag samt transport- och försäkringskostnader. Under och efter världskriget gjordes livliga arbitrageväxel-affärer i spekulationssyfte. Numera ha arbi-trageaffärer i varor fått särskild betydelse. E. K. Arbitrium (lat.), dom el. utslag av skiljedomare; gottfinnande. Arbiträ'r (fra. arbitraire), godtycklig, tillfällig, obestämd. Arblay [a'bléi], Frances, engelsk romanförfattarinna, se Burney, Frances. Arbman, Ernst Gottfrid, religionshistoriker (f. ls/< 1891), fil. d:r i Uppsala 1922, docent i indisk filologi s. å., i religionshistoria 1923. A. har i sitt vetenskapliga författarskap sysslat med fornindisk religion: »Rudra. Untersuch-ungen zum altindischen Glauben und Kultus» (1922), »Untersuchungen zur primitiven Seelen-vorstellung mit besonderer Rücksicht auf Indien» (1926) m. fl. C. V. J. Arbo. 1) Peter Nicolai A., norsk målare (1831—92), studerade i Köpenhamn och Düsseldorf, övergick från historiemåleriet till de nordiska sagomotiven och den historiska genren och porträttet. Under en längre vistelse i Paris, 1861—70, utvecklade han stor elegans och stark kolorit. Bland hans verk må nämnas »Valkyrian och den vilda jakten» samt »Slaget vid Stanford bridge». A. nådde särskild berömmelse för sina hästbilder. G. V. 2) Carl Oscar Eugen A., den föregåendes bror, militärläkare och antropolog (1837—1906). A. har ss. privatlärd icke blott lämnat viktiga bidrag till Norges och därmed Nordens antropologi utan kom därjämte genom sina viktiga rön ang. i Norge förefintliga lokala rasolikheter med påfallande skarpa geografiska gränser att jämväl väsentligen bidraga till den antropologiska vetenskapens framsteg. Hans viktigaste arbete är »Den blonde brachycephal» (i »Vidensk. selsk. forhandl.» 1906). Härigenom blev han en bland de förste, som framhöll denna antropologiska särforms betydelse för Europas antropologi. G. B-n. Arboe-Rasmussen, Niels Peter, dansk präst (f. 1866). I en serie arbeten, »Bemærkninger til Problemet Guds Sön» (1902—03), »De sidste Blade af Jesu Livshistorie» (1906), »Om Tros-bekendelsen og Præstelöftet» (1913), förfäktade A. en radikal teologi, som väckte oro i kyrkan. Till något ingripande kom det först 1913, då han sökte en prästtjänst på Falster. För att hindra hans utnämning blev han rättsligt åtalad men frikändes och utnämndes till den sökta tjänsten 1917, från vilken han dock 1920 själv tog avsked. S. N. Arboga, stad i Västmanlands län; 20,20 kvkm., därav 19,89 kvkm. land; 4,951 inv. (1928). Staden, som ligger helt nära den punkt, där Västmanland, Närke och Södermanland sammanstöta, genomflytes av den till Mälaren rinnande Arbogaån. Ät s. sträcka sig Käglans förgreningar med det 52 m. höga Brattberget fram mot stadsområdet; åt n. ligga bördiga marker mellan skogklädda höjder. Namnet kommer av det fsv. arbughi, åbåge, och motiveras av den krök, ån gör strax vid inträdet i staden. Den huvudsakliga delen av staden ligger n. om ån. Gatunätet, vars orientering bestämts av den i v. riktning flytande ån, kompletteras av tvenne över ån ledande broar. — 153 — — 154 —