ARCTANDER vissa partier, där han uttalade sig om den skada, som Sverige haft av förbund med Frankrike, och använde hånfulla uttryck om Frankrikes premiärminister Fleury. Ledarna av det franskvänliga partiet i Sverige meddelade saken till Fleury, som blev mycket förbittrad. Så länge Horns parti satt vid makten, vidtogos inga åtgärder mot A., men i början av 1738/39 års riksdag avskedades han av sekreta utskottet från sin tjänst som registrator i kansliet. A. slöt sig nu till mösspartiet, vilket trädde i förbindelse med Ryssland, blev febr. 1741 häktad och av en av sekreta utskottet tillsatt domstol dömd till fängelse på behaglig tid. A. blev 1743 frigiven, 1746 av konung Fredrik utnämnd till hessisk hovbibliotekarie. Efter hattarnas störtande återkom A. 1766 till Stockholm och fick av Adolf Fredrik i uppdrag att skriva Fredrik I:s historia, vilket dock ej blev av. A:s förarbeten till Gustav Adolfs historia kommo huvudsaki. att utnyttjas av andra, särsk. av E. Mauvillon, vars »Histoire de Gustave Adolphe, roi de Suède» (4 bd, 1764) tillkommit under A:s medverkan. A:s främsta arbete är »Mémoires concernant Christine, reine de Suède» (4 bd, 1751—60). Det är ingen vanlig fortlöpande historisk skildring, utan innehåller över 1,000 av drottningen skrivna brev samt ett par av henne förf, skrifter, bl. a. en självbiografi. A. sökte rentvå Kristina från flera beskyllningar, bl. a. för religiös likgiltighet, och han angrep häftigt Holberg för dennes nedsättande omdömen om henne. Flera, t. ex. Vol-taire, beskyllde A. för partiskhet. För de sista delarna har A. haft tillfälle att begagna Vatikan-bibliotekets samlingar. Arbetet är ännu, särsk. på gr. av sitt rika källmaterial, av stort värde för forskningen. F. ö. har A. utgivit en del mindre, historiska och politiska skrifter. Sitt stora bibliotek skänkte han till Äbo univ., men det förstördes vid branden 1827. S. S. Arco, stad i n. Italien vid floden Sarca, 5 km. n. om Gardasjön, 3,949 inv. (1921). A. är på gr. av sitt milda vinterklimat en mycket besökt kurort. M. P. Arco (ital.), stråke. Jfr Area t o. d’Arco [da'rkå], Carlo, italiensk konsthistoriker (1799—1872), verksam i sin födelsestad Mantua, vars konst han behandlat i talrika verk, för vilka han själv utförde illustrationerna. G. V. A'rcole, ort i n. Italien, 25 km. ö. om Verona I nov. 1796 utkämpade Bonaparte en segerrik strid med österrikarna vid A. M. P. A'rcos de la Fro'ntera, stad i prov. Cadiz, s Spanien, på en sandstensklippa, omgiven på tre sidor av floden Guadalete. 15,748 inv. (1920). G. N. Utsikt över Arcos de la Frontera. Arcoso'lium, bågnisch i de gammalkristna katakomberna (se d. o.), vari en trons martyr el. framstående församlingsmedlem begravdes. [E. Wrgl.] . Arcot [äkå't], stad i s. Främre Indien vid floden Palar, 100 km. v. s. v. om Madras; c:a 12,000 inv. Huvudstad i distriktet Norra A. M. P. Arcta'ndcr, Sofus Anton Birger, norsk ämbetsman och politiker (1845—1924), cand. jur. 1871, underrättsdomare i Hadsel 1874, stor-tingsman 1878—84, 1889—91, 1900—03, inrikesminister 1884—88, förste borgmästare i Bergen 1891—1900, tulldirektör i Kristiania 1900—08, handelsminister 1905—april 1908 och febr.— juni 1910, förste borgmästare (finansborgmästare) i Kristiania 1908—20. A. omkom vid en fjällbestigning i Telemarken i aug. 1924. — 1878 invaldes A. för Nordlands amt i stortinget, där han snart kom att spela en framträdande roll, och anslöt sig till venstres parti. Han visade tidigt ett särsk. intresse för ekonomiska frågor; 1884 tog han plats ss. inrikesminister i J. Sverdrups ministär. Ganska snart yppade sig emellertid slitningar inom ministären, och 1888 lämnade A. jämte två kolleger regeringen. Året därpå (1889) invaldes A. för andra gången i stortinget och blev ordf, i den betydelsefulla tullkommittén. Under sin borg-mästartid i Bergen (1891—1900) höll sig A. — 177 — — 178 —