ARÉN från Sundaöarna, med smärt, pelarlik stam, mörkgrön, ståtlig krona av par-bladiga, krusiga blad och orangeröda, bärlika frukter av ett hönsäggs storlek. Den odlas i hela s. ö. Asien, på Ceylon och i Mela-nesien för sina frön, arekanötter, betel-nötter, vilka utmärka sig genom en veckad kärna och, på olika sätt preparerade, blandade med kalk och invecklade med betel-pepparns blad, begagnas av malajerna till tuggning. De innehålla garvämnen och ett flertal alkaloider, särsk. arekolin (se d. o.). Betel tuggningen framkallar stark sa-livavsöndring och färgar med tiden tänder och gom mörkt tegelröda. O. Gz. Aredvi, i Avesta namn på en mytisk flod, som från berget Hukairya flyter till sjön Vouru-kascha, och från vilken allt jordens vatten härrör. Den uppfattas ss. en kvinnlig gudomlighet och sammanfaller ss. sådan med Anahita (se d. o.). C. F. Are Frode Torgilsson, isländsk historieskrivare (1067—1148), närbesläktad med Sä-mund Frode (se denne). Vid 7 års ålder kom A. till den gamle lärde Hall Torarins-son i Haukadal för att åtnjuta undervisning av honom. Där stannade han till 1087. Om hans senare levnadsöden känner man ej mycket. Han blev prästvigd, men har knappast tjänstgjort som präst. A. var den förste som skrev historia på nordiskt tungomål. Av hans arbeten är blott »Islendingabök» (utg. av W. Golther 1892) bevarad till eftervärlden. Denna behandlar Islands historia från landets första bebyggelse (o. 870) till 1120. J. S. Areg, arabisk sandöken. Se Sahara. Arehn, Nils Oskar Gerhard, skådespelare (1877—1928). A. var anställd vid Dramatiska teatern 1900—06, vid Vasateatern 1906—07, Svenska teatern 1907 —14 och sedan tillfälligt vid olika teatrar. Bland A:s roller märkas Antonius i »Julius Cæsar», Octa-vio i »Wallenstein», Werner i »Minna v. Barnhelm», Jakob Skomakare i »Jeppe på berget», Bourdier i »Kungen», Christof Rott i »För hem eller tro», Flambeau i »örnungen» och Courvoisier i »Spelet om kärleken och döden». En väl skolad, manligt klangfull stämma, personlig pondus, fantasi, humor och verklighetssinne utmärkte A:s skiftande konst i skådespelet och komedien. En viss oförmåga att sammanhålla en bärande uppgift gjorde sig tidigt märkbar, och det var i skuggan av huvudrollen A. skapade rikast och friast G. K-g. Areia [-ei'-] (fornpers. Haraiva), satrapi i det fornpersiska riket, motsvarande ung. det nuv. Herat (se d. o.). Till A. hörde floden Areios (nuv. Herirud). C. F. Arekanöt, se A re c a. Arekapalm, se Areca. Arekolfn, alkaloid i arekanötter (se Areca), oljig vätska, bildar lätt lösliga salter, är starkt giftig, verkar sammandragande på pupillen, användes ss. maskfördrivande avföringsmedel för djur. [E. M. P. W.]. Arela't, konungarike i s. ö. Frankrike, bildades 933 genom förening av de två konungarikena Cisjuranska och Transjuranska Burgund, av vilka det förstnämnda dock även stundom kallas A. Den förste härskaren över det förenade A. var Rudolf II. Hans sonson Rudolf III testamenterade A. till den tyske konungen, och efter hans död 1032 förenades A. med Tyskland. S. Bin. Aremark, hd i östfold fylke, s. ö. Norge, vid svenska gränsen; 322,ao kvkm., 1,741 inv. (1920). H. S-n. Aremberg, se Arenburg. Aremo'rica, se Armorica. Arén, Eric, åländsk patriot (1792—1859). När ryssarna på våren 1808 vidtogo åtgärder — 185 — — 186 — Betelnötter. Fruktknippe av Areca catechu. Areca catechu.