AREQUIPA res därefter i korgen b, och belastningen ökas, tills c berör vattenytan. Skillnaden i belastning i de båda sista fallen anger kroppens skenbara viktsförlust i vatten, och då denna enl. Arkime-des’ princip (se d. o.) är lika med vikten av den undanträngda vattenmängden, fås härur kroppens volym, varefter spec. v. erhålles genom att dividera kroppens vikt med dess volym. För bestämning av spec. v. för en vätska nedsänkes areometern först i en vätska med känd spec. v., exempelvis vatten, och därefter i den vätska, vars spec. v. skall bestämmas, och belastas i båda fallen, tills c kommer i ytan. Enl. Arki-medes’ princip, tillämpad på en simmande kropp, är i varje fall areometerns vikt ökad med belastningen lika med vikten av den undanträngda vätskemassan, och då båda vätskevolymerna äro lika, erhålles spec. v. genom att dividera vikten av den undanträngda vätskevolymen med vikten av den undanträngda vattenvolymen. — Skalareometrarna grunda sig på ovannämnda sats, att vikten av en simmande kropp är lika med vikten av den undanträngda vätskemassan. Skalareometern (fig. 2) består av en ihålig flyt-kropp, nedtill försedd med en fyllning av kvicksilver el. blyhagel för alt hålla areometern flytande i vertikal ställning; den avsmalnar upptill i ett cylindriskt rör, i el. på vilket skalan är an-bragt. Skalan kan vara graderad på olika sätt, kan dels direkt ange spec. v. (densimeter), dels volymen av den undanträngda vätskemassan (volymeter). I senare fallet är det delstreck, till vilket areometern sjunker i vatten (vanl. vid +15°), betecknat med 100. Sjunker areometern till delstrecket 80, betyder detta alltså, att 80 volymdelar av vätskan väga lika mycket som 100 volymdelar vatten, och spec. v. för vätskan är lika med 100/80 — 1,25. Utom dessa skalor finnas andra villkorligt definierade areo-meterskalor ss. de av Baumé, Brix, Beck, Cartier, Twaddle o. a. införda, av vilka den Bauméska skalan har fått vidsträckt användning. Nollstrecket på denna skala, avsedd för vätskor tyngre än vatten, motsvarar det delstreck, till vilket areometern sjunker i rent vatten av + 12°,5, 15-strecket av det delstreck, till vilket areometern sjunker i en 15 %-ig kok-saltlösning. För vätskor lättare än vatten har Baumé konstruerat en a., där nollstrecket motsvarar det delstreck, till vilket areometern sjunker i en 10 %-ig saltlösning, och 1 O-strecket det streck, till vilket areometern sjunker i rent vat-en. Reduktion till spec. v. av de på dessa skalor avlästa värdena sker med tillhjälp av upprättade tabeller. Utom dessa skalareometrar förekomma areo- metrar avsedda för vissa bestämda vätskor, där skalan anger procenthalten av ett ämne i lösning, t. ex. alkoholometern (alkoholhalten i sprit), laktometern (fetthalten i mjölk), urome-tern (sockerhalten i urin). De av en a. angivna värdena gälla endast för den temperatur, vid vilken areometern är graderad. Denna temperatur är vanl. angiven på areometern. För att samtidigt med spec. viktbestämningen kunna bestämma temperaturen hos vätskan är areometern ofta förbunden med en termometer (termo-areometer). A. L-dh. Areopa'gen (grek. A'reios pagos, »Areskullen»'y, en åt Ares helgad kulle i Aten, mitt emot Pro-pyléerna; på denna plats sammanträdde den urgamla domstol, som själv kallades A. och som var berömd för sin omutliga rättvisa. Den sam-mansattes redan före Drakons tid av de avgående arkonterna och ägde sedan urminnes tider Areopagen i Aten. domsrätt i svårare mordprocesser. Vid tiden för sin högsta makt vakade A. över ämbetsförvaltningen, finanserna och de religiösa angelägenheterna. Demokratien sökte inskränka A:s makt; genom Efialtes förlorade den 462 all myndighet utom domsrätten i mordprocesser. Enl. Apg. 17: 19 och 22 existerade A. ännu under Claudius. — Uttrycket användes stundom i överförd betydelse: (vitter) domstol. [W. N.] Arequipa [-ki'pa]. 1) Dep. i s. Peru, Sydamerika; 56,857 kvkm., c:a 230,000 inv. A. omfattar den breda kustöknen och ökenstäppen samt en del av Västkordilleran. Bland floderna, som möjliggöra konstbevattning, må nämnas Acari, Atiquipa, Atico, Pescadores, Ocona, Majes, Vito med Chili och Tambo. Äkerbruk med majs, vete och potatis samt något sockerrör och bomull. A. har betydande boskapsskötsel, som lämnar ull. Huvudstad är Arequipa. — 2) Huvudstad i dep. A., s. Peru, i ett konstbevattnat område i Chilidalen, c:a 2,300 m. ö. h. vid foten av vulkanen Misti; c:a 55,000 inv. Byggnaderna äro uppförda av en vit, vulkanisk bergart. A. är huvudort för Uppslagsbok. II. 7 — 193 — — 194 — Ffg. 2