ARISTOL användes ordet a. om en privilegierad klass av medborgare, ss. t. ex. bördsaristokrati (adel), äm-betsmannaaristokrati, penningaristokrati (pluto-krati), ofta även intelligensaristokrati, d. v. s. samhällsmedlemmar, som tack vare en högre bildningsgrad inta en särställning. — Aristokrat, ädling. [J. E. N.] ArlstoT, ditymoldijodid, C20H24J2O2, pulver som framställes av tymol och jod, användes mot hudsjukdomar och som en luktfri ersättning för jodoform. [E. M. P. W.] Aristolo'chia, växtsläkte av fam. Aristolochia'-ceæ (se d. o.) med 180 arter i tropiska och tempererade zonen. Vissa tropiska A.-ar-ter ha egenartat gestaltade, läppformiga el. oregelbundet flask-och urnelika blommor, som hos A. gran-diflo'ra på Antillerna nå en längd av 30 cm. Pollinationen förmedlas genom flugor, som lockas till de proto-gyna (se d. o.) blommorna och på gr. av kronans byggnad ej förmå lämna dem, förrän ståndarna utsläppt sitt pollen. A. sipho, pipranka, från Nordamerika, odlas som spaljéväxt för sina stora och prydliga blad. A. clemati tis, hållrot, förekommer förvildad i Sverige. A serpenta ria, ormrot, i Nordamerikas bergsskogar, användes av indianerna mot skal-lerormens bett. O. Gz. Aristolochia'ceæ, hållrot väx t er, dikotyl växtfam. av ordn. Hijstero'phyta, innefattande 5 släkten och o. 200 arter, övervägande slingrande buskar med helbräddade, hjärt- el. njurlika blad, merendels oregelbundna och sällsamt gestaltade blommor samt kapselfrukt. A. förekomma huvudsaki. i tropiska Amerika. I Sverige finnas förvildade arter av A’sarum (se d. o.) med regelbundna, klocklika blommor och fria ståndare samt av Aristolo'chia (se d. o.) med oregelbundna blommor samt ståndare och pistill hopväxta till en s. k. könpelare (se d.o.). O. Gz. Aristo'menes, grekisk hjälte under det 2:a messeniska kriget (685—668 f. Kr.), skall under 11 år ha försvarat bergfästningen Eira mot spartanerna. [W. N.J ArEston, grekisk stoiker från Chios (o. 275 f. Kr.), lärjunge till Zenon, från vars lärosystem han väsentligt avvek. [W. N] Ari'stopapper, med klorsilvergelatinemulsion preparerat fotografiskt papper (se d. o.). Arlstophanes, se Aristofanes. Aristo'teles, grekisk filosof (384—322 f. Kr.), Platons lärjunge, Alexander den stores lärare och vän. Efter sin födelsestad Stagira el. Sta-giros kallas han stundom »Stagiriten». I gymnasiet Lykaion brukade han, följd av lärjungarna, undervisa, vandrande i trädgårdens skuggiga promenader (peri'patoi); möjligen kommer därav benämningen »peripatetiska skolan». Alexander var honom till stor hjälp i hans forskningar. Han skaffade honom böcker och skickade honom ovanliga växter och djur från sina fälttåg; men efter Alexanders död måste filosofen, anklagad, liksom Sokrates, för gudsförnekelse, fly från Aten — för att, som han sade, atenarna icke för andra gången måtte försynda sig mot filosofien. — De aristoteliska skrifter, som äro i behåll, äro mest att anse som föreläsningsmanuskript och kompendier, avsedda endast för lärjungarna, och äro ej synnerligen vårdade i formen, men A. har även, efter Platons mönster, skrivit böcker för offentligheten. Dessa prisades av samtiden för sin sköna form, men ha märkvärdigi nog blivit förstörda. Han var den förste som uppdelade filosofien i särskilda läro-grenar, logik, metafysik, etik m. fl., vilka alla Aristoteles. Romersk marmorkopia i Termmuseet. — 263 — — 264 — Aristolochia clematitis.