ARLINGTON Arles farl], stad i dep. Bouches-du-Rhöne, s. ö. Frankrike, i Rhönedeltat vid Grand Rhöne; 29,146 inv. (1926). A. är rikt på minnen alltifrån romartiden. Dess amfiteater, som rymde 26,000 åskådare, befästes under medeltiden och hade huskvarter inom murarna men har sedan 1800-talet restaurerats. Där givas nu tjurfäktningar och teaterstycken. Ej långt därifrån ligga ruinerna av en antik teater, där bl. a. år 1651 framgrävdes den nu i Louvren förvarade Venus från A. Les Alichamps, kyrkogården, A., under forntiden Arelas el. Arelate (kelt, »sumptrakt), gjordes av Cæsar till romersk militärkoloni, tävlade med Massilia i fråga om handel och blev ärkebiskopssäte. Det överlevde folkvandringstidens stormar och tillföll först det västgotiska, sedan det frankiska riket. Efter karolingiska rikets sönderfallande blev A. huvudstad i konungariket Cisjuranska Burgund, sedan i konungariket Arelat (se d. p.). 1251 tillföll det Karl av Anjou och införlivades 1271 med Frankrike. I A. ägde flera synoder Arles. Korsgången i S:t Trophime. där furstar, ädlingar, prelater och andra jordats i praktfulla sarkofager sedan 100-talet e. Kr., består nu endast av en poppelallé, Allée des Tombeaux, kantad med tomma sarkofager. Kyrkan Saint-Trophime, sammanbyggd med ett kloster, har en berömd portal från 1100-talet. Museon Arleten, etnografiskt museum för Provence, har tillkommit på initiativ av Fr. Mistral. A., som ligger där de konstbevattnade delarna av Crau och Camargue mötas, är en medelpunkt för handeln med åkerbruksprodukter. Paris—Lyon—Méditerranée-järnvägen har här stora verkstäder. Här mynnar i Rhöne den nya kanalen från Marseille. G. N. rum: 314 mot donatisterna, 354 mot Athana-sius. [S. Bln.\ Arle'siskan, L’Arlésienne, drama i 3 akter av Alphonse Daudet 1872 med musik av Georges Bizet. Musiken uppfördes dessutom s. å. ss. orkestersvit. Särskild popularitet vann den s k. »Heliga tre konungars marsch» efter en pro-ven^alsk folkmelodi. Pre. Arlington [ä'ligtan], Henry Bennet, earl av A., engelsk statsman (1618—85), deltog på Karl I:s sida i inbördeskriget i England. Efter konungens avrättning reste A. till Frankrike och stod tidvis i den avsatta stuartska ättens tjänst. Efter restaurationen återvände han till England, — 313 — — 314 —