Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Armfelt, 3. Gustaf Mauritz
- Armfelt, 4. Alexander
- Armfelt, 5. Carl Alexander
- Armfotingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMFOTINGAR
planerna icke antaga. Genom spioner och
uppsnappade brev fick Reuterholm kännedom om
dem. A:s vänner i Stockholm arresterades, och
försök gjordes att gripa även A. På gr. av det
neapolitanska hovets beskydd lyckades han
emellertid sätta sig i säkerhet i Ryssland, och
Katarina II, som icke direkt ville stöta sig med
Reuterholm på gr. av den planerade
förlovningen mellan hennes sondotter Alexandra och
Gustav IV Adolf, lät honom vistas i ett slags
förvisning i Kaluga, medan den Armfeltska
hög-målsprocessen fortgick i Stockholm. På
sommaren 1794 lyckades en Reuterholms
hantlangare i Florens komma över en del
komprometterande papper, som A. lämnat i förvar hos en
engelsk minister. A. dömdes till döden, och
hans namn uppspikades på skampålen. Sedan
Gustav IV Adolf tillträtt regeringen, tilläts A.
L. Gauffier: Gustaf Mauritz Armfelt i Florens 1793
framför Gustav III:s byst. Nationalmuseum.
att återvända till Sverige. Han återkom 1801,
blev minister i Wien 1802 men återkallades 1804,
blev nästkommenderande över trupperna i
Pommern, bortjagade fransmännen 1807, men blev
sedan slagen, kom i onåd och nedlade befälet.
1808 blev A. befälhavare över armén vid norska
gränsen, men entledigades efter några månader,
då han icke lett operationerna till konungens
belåtenhet. A. kände till revolutionsplanen 1809
men höll sig passiv. Till en början var hans
förhållande till den nya regeringen gott, och
han blev 1809 president i Krigskollegiet; redan
följande år kom han emellertid på spänd fot
med de ledande och nedlade sitt ämbete. Med
Karl Johan stod A. till en tid på god fot, men
snart började denne misstänka honom för
gustavianska sympatier. För att undgå en ny
process sökte A. i mars 1811 skydd hos ryske
ministern i Stockholm och svor tsaren trohetsed.
Han fick genast befallning lämna Sverige, begav
sig till Finland och därifrån till Petersburg, där
han vann Alexander I:s förtroende. Han blev
nu ordf, i kommittén för finska ärenden i
Petersburg, var generalguvernör i Finland 1812—
13 och blev än en gång kansler för Åbo univ.
Vid mötet mellan Karl Johan och Alexander i
Äbo 1812 var A. närvarande. Han dog i aug.
1814 på slottet Tsarskoje Selo vid Petersburg.
— A. hade en rik intelligens, livlig fantasi, stor
förmåga att vinna människor, var ridderlig men
ombytlig och ibland egoistisk och despotisk.
Tapper och energisk kunde han vara, men
någon krigare el statsman av högre mått var han
icke. Litt.: Elof Tegnér, »Gustaf Mauritz
Armfelt» (3 bd, 1883—87). S. S.
4) Alexander A., den föregåendes son,
greve, finsk statsman (1794—1876), fick sin första
uppfostran i Ryssland under föräldrarnas
nöd-tvungna vistelse där, blev student i Uppsala 1808,
i Edinburgh 1810, i Äbo 1813, ingick i den ryska
generalstaben 1814, bevistade fälttåget mot
Napoleon 1815. Sedan fortsatte A. sin militära
tjänstgöring, tidvis vid finska regementen, tog avsked
1827 som kapten. A. blev s. å. t f. direktör för
Finlands bank, 1832 biträde åt och 1842 själv
ministerstatssekreterare för Finland, vilken
befattning han bibehöll till sin död. A. bidrog att
trygga Finlands samhällsskick genom sin
medverkan vid sammankallandet av lantdagen 1863
och utfärdandet av lantdagsordningen 1869.
Han åtnjöt Nikolaj I:s och Alexander H:s fulla
förtroende, var fosterländskt sinnad men
mycket försiktig, varför han tidvis utsattes för
häftig kritik från vidsträckta kretsar i Finland.
S. S.
5) Carl Alexander A., den föregåendes
brorsons son, greve, finländsk ämbetsman (1850
—1925), spelade som t. f.
ministerstatssekrete-raradjoint och t. f. ministerstatssekreterare en
roll i kampen mot förryskningen under
Bobri-kovs tid. Han har skildrat sina politiska
erfarenheter i »Vid finska statssekretariatet i
Petersburg» (1920), i tvenne uppsatser i
samlingsverket »Från brytningstider» (h. 4, 1922) och i
»Politiska brev» (1923). E. Ed.
Armfotingar, Brachiopo'da, marina
tenta-culater besläktade med de ectoprocta
mossdju-ren (se d. o.).
Liksom musslorna äro a.
försedda med 2 skal,
men under det att de
förra ha ett
höger-och ett vänsterskal,
ligga skalen här på
rygg- och buksidan
Skalen öppnas och
slutas av muskler.
Ofta äro de liksom
hos musslorna utrus-
Terebratulin a sep ten trion a lis,
tillhörande armfotingarna
— 351 —
— 352 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Jan 20 14:15:41 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-2/0232.html