ARMFOTINGAR planerna icke antaga. Genom spioner och uppsnappade brev fick Reuterholm kännedom om dem. A:s vänner i Stockholm arresterades, och försök gjordes att gripa även A. På gr. av det neapolitanska hovets beskydd lyckades han emellertid sätta sig i säkerhet i Ryssland, och Katarina II, som icke direkt ville stöta sig med Reuterholm på gr. av den planerade förlovningen mellan hennes sondotter Alexandra och Gustav IV Adolf, lät honom vistas i ett slags förvisning i Kaluga, medan den Armfeltska hög-målsprocessen fortgick i Stockholm. På sommaren 1794 lyckades en Reuterholms hantlangare i Florens komma över en del komprometterande papper, som A. lämnat i förvar hos en engelsk minister. A. dömdes till döden, och hans namn uppspikades på skampålen. Sedan Gustav IV Adolf tillträtt regeringen, tilläts A. L. Gauffier: Gustaf Mauritz Armfelt i Florens 1793 framför Gustav III:s byst. Nationalmuseum. att återvända till Sverige. Han återkom 1801, blev minister i Wien 1802 men återkallades 1804, blev nästkommenderande över trupperna i Pommern, bortjagade fransmännen 1807, men blev sedan slagen, kom i onåd och nedlade befälet. 1808 blev A. befälhavare över armén vid norska gränsen, men entledigades efter några månader, då han icke lett operationerna till konungens belåtenhet. A. kände till revolutionsplanen 1809 men höll sig passiv. Till en början var hans förhållande till den nya regeringen gott, och han blev 1809 president i Krigskollegiet; redan följande år kom han emellertid på spänd fot med de ledande och nedlade sitt ämbete. Med Karl Johan stod A. till en tid på god fot, men snart började denne misstänka honom för gustavianska sympatier. För att undgå en ny process sökte A. i mars 1811 skydd hos ryske ministern i Stockholm och svor tsaren trohetsed. Han fick genast befallning lämna Sverige, begav sig till Finland och därifrån till Petersburg, där han vann Alexander I:s förtroende. Han blev nu ordf, i kommittén för finska ärenden i Petersburg, var generalguvernör i Finland 1812— 13 och blev än en gång kansler för Åbo univ. Vid mötet mellan Karl Johan och Alexander i Äbo 1812 var A. närvarande. Han dog i aug. 1814 på slottet Tsarskoje Selo vid Petersburg. — A. hade en rik intelligens, livlig fantasi, stor förmåga att vinna människor, var ridderlig men ombytlig och ibland egoistisk och despotisk. Tapper och energisk kunde han vara, men någon krigare el statsman av högre mått var han icke. Litt.: Elof Tegnér, »Gustaf Mauritz Armfelt» (3 bd, 1883—87). S. S. 4) Alexander A., den föregåendes son, greve, finsk statsman (1794—1876), fick sin första uppfostran i Ryssland under föräldrarnas nöd-tvungna vistelse där, blev student i Uppsala 1808, i Edinburgh 1810, i Äbo 1813, ingick i den ryska generalstaben 1814, bevistade fälttåget mot Napoleon 1815. Sedan fortsatte A. sin militära tjänstgöring, tidvis vid finska regementen, tog avsked 1827 som kapten. A. blev s. å. t f. direktör för Finlands bank, 1832 biträde åt och 1842 själv ministerstatssekreterare för Finland, vilken befattning han bibehöll till sin död. A. bidrog att trygga Finlands samhällsskick genom sin medverkan vid sammankallandet av lantdagen 1863 och utfärdandet av lantdagsordningen 1869. Han åtnjöt Nikolaj I:s och Alexander H:s fulla förtroende, var fosterländskt sinnad men mycket försiktig, varför han tidvis utsattes för häftig kritik från vidsträckta kretsar i Finland. S. S. 5) Carl Alexander A., den föregåendes brorsons son, greve, finländsk ämbetsman (1850 —1925), spelade som t. f. ministerstatssekrete-raradjoint och t. f. ministerstatssekreterare en roll i kampen mot förryskningen under Bobri-kovs tid. Han har skildrat sina politiska erfarenheter i »Vid finska statssekretariatet i Petersburg» (1920), i tvenne uppsatser i samlingsverket »Från brytningstider» (h. 4, 1922) och i »Politiska brev» (1923). E. Ed. Armfotingar, Brachiopo'da, marina tenta-culater besläktade med de ectoprocta mossdju-ren (se d. o.). Liksom musslorna äro a. försedda med 2 skal, men under det att de förra ha ett höger-och ett vänsterskal, ligga skalen här på rygg- och buksidan Skalen öppnas och slutas av muskler. Ofta äro de liksom hos musslorna utrus- Terebratulin a sep ten trion a lis, tillhörande armfotingarna — 351 — — 352 —