ARMRING målningar i parlamentshuset i London, ävensom för katolska kyrkan i Islington, vilka anses som hans förnämsta verk. A. målade även historiska och bibliska ämnen i olja, ss. »Nelsons död vid Trafalgar», »Hesekiels vision» och »Drottning Esters gästabud». Hans konst utmärker sig för rik komposition och plastisk formgivning, men lider av en viss torka och enformighet i färgen. Han utgav 1883 sina »Lectures on painting». G. V. Armitage [ä'miteij], Thomas, blindfilantrop, (1829—90), läkare i London till 1860, särsk. förtjänt om utbredningen av den Brailleska punktskriften, grundade föreningar för de blindas bistånd och skrev »Education and employ-ment of the blind». [E. M. P. W.] Armled, se Armbågsled. Armora'cia, pepparrot. Se Nasturtium. Armo'rica el. Ar em or ic a (av kelt. are-mor-, vid havet, med samma betydelse som det slaviska Pommern), under romersk tid namn på Galliens kust mellan Seine och Loire, d. v. s. Normandie och Bretagne. Invånarna kallades aremorici. C. V. J. Armorika'nska bergskedjan har man kallat den vid slutet av karbonperioden bildade, numera neddenuderade bergskedja, som sträckte sig från Franska centralplatån över Bretagne, Devonshire och s. v. Irland ut i Atlanten. Bergshöjderna i n. v. Frankrike, s. v. England och Irland utgöra rester av denna bergskedja. Från Franska centralplatån åt n. ö. och ö. sträckte sig den variskiska bergskedjan (se d. o.). Tillsammans bildade dessa båda bergskedjor den hercyniska veckningskedjan (se d. o.). J. C. Armour [ä'ma], amerikansk köpmannafamilj. 1) Philip Danforth A. (1832—1901), startade 1856 i Milwaukee en grosshandelsfirma, som 1863 övergick i ett stort företag för konservering och förpackning av fläsk, för vilket A. blev ledare. 1870 sammanslogs detta företag med ett annat liknande tillhörigt en hans bror, och 1875 blev A. chef för den väldiga Armourkoncernen, som vid hans död sysselsatte 11,000 arbetare. — A. lade 1892 genom storartade donationer grunden till »The A. in-stitute of technology» i Chikago, en högskola för teknisk forskning, samt en stiftelse »The A. flats», likaledes i Chikago, som varit av stor betydelse för egnahemsrörelsens utveckling i U. S. A. A. bidrog även med stora summor till den s. k. Armourmissionen, som 1881 grundades av brodern Joseph A. C. G. Th. 2) Jonathan O g den A., den föregåendes son (f. 1863), inträdde 1883 i familjefirman, blev delägare följande år och chef vid faderns död 1901. A. har utvecklat firman (A. & Co.) till ett jätteföretag, som 1919 kunde uppvisa en försäljningssumma på över en milliard och en nettovinst på mer än 27 mill. $. 1920 förbjöds A. genom myndigheternas ingripande att fortsätta med den vidlyftiga affärsverksamhet utanför firmans egentliga område, som han sedan lång tid tillbaka bedrivit, och ålades att avveckla ifrågavarande verksamhet inom två år. Firmans rörelse är därmed begränsad till vissa livsmedelsprodukter. C. G. Th. Armpallissadceller äro i bladen hos vissa ormbunkar, barrträd, ranunkelväxter och ett flertal andra dikotyledoner förekommande as-similationsceller, som genom i dem inskjutande membranveck erhålla en ökning av den assimilerande ytans storlek. Se Blad. O. Gz. Armpennor kallas de hos fåglarna på underarmen sittande vingpennorna. Jfr Handpennor. Armpipa, se Armben. Armpoly'p, ett i färskvatten levande nässel-djur. Se Hy dra. Armring, ringformigt prydnadsföremål som bäres om över- och underarmen. Redan från paleolitiska grottor i Frankrike föreligga fynd av fragmentariska ringar av ben, som trol. använts som armringar. Från yngre stenåldern ha liknande ringar påträffats på olika håll i Europa och Egypten, och i Rössen i Tyskland ha framgrävts skelett från neolitisk tid med benringar ännu kvarsittande kring överarmbenen. Sedan metallerna blivit kända, fram-kommo rikt växlande typer i koppar, brons och guld, och från tidig bronsålder stamma också de äldsta fynden av armringar i Norden. De utgöras av öppna, massiva ringar av brons el. tunna, platta bronstenar upprullade i spiral kring armen (fig. 1). Den följande nordiska formrikedomen har sitt ursprung i de mäktiga sydeuropeiska kulturerna, framför allt under Hallstadttid (se d. o.). Med järnålderns inträde i Norden bli armringarna alltmera sällsynta i fynden och synas för en tid framåt ha kommit alldeles ur bruk. Men de kulturella förbindelser, som vid tiden för Kristi födelse knötos med romarriket söderut, bragte åter nya former av armringar hit upp. Huvudtypen är en — ofta spirallagd — ring med tillplattade, ormhuvudliknande ändar, förfärdigad av guld, brons el. den då uppträdande nya me- Armring av brons från äldre bronsålder. — 357 — — 358 —