ARNAULT Armödla, Siren lacertina. Arnaboldi, Alessandro, italiensk skald (1827—96), mest känd för dikten »La suonata del diavolo» (»Djävulssonaten»), med uppslag från Tartinis berömda sonat »Il trillo del diavolo» (»Djävulsdrillen»). A. Sf. Arnamagnea'nska samlingen, en av den dansk-isländske historikern Arne Magnusson (se denne) i början av 1700-talet gjord samling av huvudsakk isländska handskrifter och dokument, av denne skänkt till univ. bibi, i Köpenhamn. A. består — senare donationer oräknade — av 2,572 handskriftsnummer och o. 16,000 diplomer, dels i original och dels i avskrifter. Utförlig katalog utarbetades 1889—94 av Kr. Kaalund. H. W-r. Arnarfellsjökull [au'dnarfädlsjöködl] el. Hofs-jökull, mitt på Island, en av dess största gla-ciärer, 1,350 kvkm., når o. 1,600 m:s höjd. Ett 20-tal glaciärtungor skjuta ut från dess rand och nå på ö. sidan ned till 552 m. Från A:s n. ö. rand kommer Islands längsta och vattenrikaste flod, Thjörså, och från dess n. sida rinna älvarna Blanda och Héraösvötn till Ishavet. Namnet härrör från fjälltoppen Arnarfell. M. P. ArnarfjörÖur [au'dnarfjöröör], en av de största fjordarna på n. v. Island med en längd av 40 km. Omgives av branta basaltberg. M. P. ArnarvatnsheiÖi [au'd-], en vidsträckt hed i det inre av Island n. om Langjökull, c:a 500 m. ö. h. A. är mycket rik på sjöar, av vilka den största är Arnarvatn. M. P. Arnason [au'dna-], J6n, biskop i Skålholt på Island (1665—1743), betydande administratör, sträng i sin uppsikt över prästerskapet, vårdade sig om undervisningsväsendet, förf, till läroböcker, bl. a. en katekes (1722) och en latinsk-isländsk ordbok, »Nucleus latinitatis» (1728). S. N. Ärnason [au'dna-], Jon, isländsk folkmin- nessamlare (1819—88), bibliotekarie vid lands-biblioteket, Reykjavik. Hans »Islenzkar jjjö ö sögur og æfintyri»» (1862—64) är en rik och mångsidig samling sagor och sägner, troget följande folkets egen framställning. v. S-tv. Arna'tto, ett färgämne, se Anatto. A'rnau, stad i n. ö. Böhmen vid Elbe, Tjeckoslovakien; 3,959 tyska inv. (1921). Textil- och metallindustri. M. P. d’Arnaud, Franko is de Baculard, se Ba-culard. Arnaudons grönt [-nådå's], kromoxid-grönt, mineralfärg, bildas vid upphettning av neutralt ammoniumfosfat med kaliumbikromat, användes för målning, vid bok-, sten- och tygtryckning och särsk. vid sedeltryckning ss. en oförstörbar, fotografiskt dåligt reproducerbar tryckfärg. [E. M. P. W.] Arnauld [arnå'], fransk släkt. 1) Antoine A., jurist (1560—1619), ansedd medlem av Parisparlamentet, tillhörde reform-och väckelserörelsen kring S:t Cyran, en nära vän till C. Jansen (se denne), förde Pariser-univ:s talan mot jesuiterna och verkade för att dessa skulle utvisas. S. N. 2) Jacqueline Marie Angélique A., den föregåendes dotter (1591—1661), sedan 1602 abbedissa i klostret Port-Royal (se d. o.) utanför Paris. När A. inträdde i klostret, befann detta sig i svårt förfall, men A. återinförde den ursprungliga regeln i hela dess stränghet. Hon flyttade klostret till Paris, och sedan hon själv gripits av den jansenistiska väckelserörelsen, gjorde hon klostret till medelpunkt för jansenis-men (se d. o.). H. O-n. 3) Antoine A., den föregåendes bror, teolog (1612—94). A. blev 1643 d:r vid Sorbonne och framträdde vid samma tid ss. jansenismens (se d. o.) ledare. I skriften »De la fréquente com-munion» (1643) angrep han med lidelsefull skärpa jesuiternas vanemässiga nattvardsbegå-ende, vilket blev utgångspunkten för den jansenistiska striden. Själv måste han gå i landsflykt och utstöttes ur Sorbonne. A. biträdde senare den s. k. »clementinska freden», som 1668 slöts mellan jansenisterna och påven Clemens IX. När den jansenistiska striden 1679 ånyo utbröt, måste A. fly till Belgien, där han outtröttligt verkade till sin död och utgav nya stridsskrifter. Hans huvudarbete är »Logique de Port Royal» (1662, sista uppl. 1879). H. O-n. Arnault [arnå'], Antoine-Vincent, fransk förf, och skald (1766—1834), medlem av Franska akad. 1799—1816 och från 1829 till sin död; dess sekreterare 1833. — A. skrev tragedier i den klassiska stilen, »Marius å Minturnes» (1791), »Lucrèce» (1792), »Oscar» (1796; sv. övers. — 361 — — 362 —