ARTRALGI A utgår i regel med 5 % å bruttoinkomsten, varav 4/io tillfalla kronan och */io kommunen, där föreställningens givits. O. W. A'rtium baccalaureus [-au'-], se Bacca-laureus. A'rtium libera'Iium magi'ster, se Magister. Arfjomovsk, se Artemovsk. Artjärvi, sv. Artsjö, finskspråkig s:n i Pernå hd, Nylands län, Finland, n. ö. om Borgå; 179 kvkm., 2,782 inv. (1925). J. C. Artnamn. Vid benämning av en art användes ett namn som beteckning för det släkte (släktnamn), till vilket arten hör, och ett annat som beteckning för arten (a.). Detta be-nämningssätt, den s. k. binära nomenklaturen, infördes 1753 av Linné. Inom hundsläktet Canis benämnes t. ex. räven Canis vulpes, vargen Canis lupus o. s. v. Då inom en art va-rieteter, underarter el. geografiska former finnas, användes förutom artnamnet även ett el. flera andra namn för att ange de lägre enheterna inom samma art, trinär o. s. v. nomenklatur. Den spanska stenbocken kallas Capra pyrena'ica. På olika områden inom Spanien visar den vissa avvikelser, varför man urskiljer en del underarter, Capra pyrena'ica victo'riæ, Capra pyrena'ica hispa'nica o. s. v. Se Art. H. W-n. Artoca'rpus, växtsläkte. Se Brödfrukt-träd. Artois [artoa'], gammal prov, i n. Frankrike, omfattande större delen av nuv. dep. Pas-de-Calais. Huvudstad var Arras. — A. hörde tidigast till Flandern, från 1190 till Frankrike. 1239 erhöll en yngre gren av kungahuset A. som grevskap, och det kom sedermera till Burgund. Då de burgundiska arvländerna vid nyare tidens början tillföllo den habsburgska ätten, medföljde A. 1659 avträddes A. till Frankrike i Pyrenéerfreden. Karl X av Frankrike kallades före sin tronbestigning (1824) greve av. A. — Efter tyskarnas återtåg från Mame i sept. 1914 förlängdes fronterna å ömse sidor, så att de kommo att gå genom detta landskap, huvudsaki. i riktning n.-s. A. blev därefter skådeplatsen för talrika genombrytningsförsök från båda parternas sida. De i samband härmed utkämpade striderna (slagen) hänföras i litteraturen oftast till den förnämsta orten på den frontdel, som var »aktuell». De viktigaste händelserna benämnas sålunda vanl. efter Arras (se d. o.), men man finner ock andra namn ställda i samband med smärre strider (Loos, Lorette m. fl.), strider, som dock mestadels kunna betecknas som detaljer av de under Arras omnämnda offensiverna. G. N.; I. A.; T. H-m. Artolatri' (grek, artos, bröd, och latretTein, tillbedja), tillbedjan av hostian (se d. o.). Artöt [artå']. 1) Alexander Joseph Mon-tagney A., belgisk violinist och tonsättare (1815—45), utbildad vid bl. a. konservatoriet i Paris under R. och A. Kreutzer. A. har företagit ett flertal konsertresor i Europa och Amerika samt framträtt med verk för sitt eget instrument, dock ej av större betydelse. G. M. 2) Désirée Marguerite Joséphine Montagney A., den föregåendes brorsdotter, sångerska, mezzosopran (1835—1907), elev av musikkon-servatoriet i Bryssel och Pauline Viardot-Gar-cia. På rekommendation av G. Meyerbeer anställdes A. 1858 vid Stora operan i Paris, där hon debuterade som Fides i »Profeten». Efter en tids ytterligare studier i Italien erhöll hon o. 1860 anställning vid ett italienskt operasällskap i Berlin, där hon som primadonna firade sina största framgångar. Sedan 1884 verkade hon som sångpedagog, först i Berlin, därefter i Paris och var även i detta avseende av betydenhet. Bland hennes svenska lärjungar må nämnas Sigrid Arnoldson-Fischof. A. ägde en stark, lidelsefull mezzosopran av ovanlig höjd samt synnerligen stora musikaliska anlag. G. m. den spanske barytonsångaren Padilla y Ramos (1847—1916). G. M. 3) Lola Artöt de Padilla, den föregåendes dotter, sångerska, mezzosopran (f. 1885), elev av sin mor, tillhörde först Opéra comique i Paris, därefter Komische Oper i Berlin och 1909—27 Königliche Oper (senare Staatsoper) därst. I Skandinavien gästspelade A. ofta å Det Kongelige Teater i Köpenhamn, i Stockholm å Kungl. teatern 1905, samt uppträdde även å Konsertföreningen därst. 1917 och 1922. Sina framgångar, särsk. ss. Mozartsångerska, har hon framför allt vunnit genom sin välsko-lade stämma och sitt behagfulla yttre. G. M. Artplasma. Protoplasman i cellerna hos skilda djur- el. växtarter äger speciella egenskaper, som göra, att den giver upphov till för arten karakteristiska bildningar. Man talar därför ofta om a. H. W-n. Art poétique [ar påeti'k] (fra.), betyder ordagrant diktkonst, men är även en fransk benämning på poetiken. Mest bekant är skalden Boi-leaus »L’art poétique», som utkom 1674 och som under fransk-klassicismens välde ansågs normgivande för poesien. Boileau uppställer här de regler, som diktaren hade att följa i de olika diktarterna (t. ex. epos, tragedi, komedi). En mängd verser i hans poetik ha blivit bevingade ord. Han har skrivit den med Hora-tius’ epistel »De arte poetica» som mönster. Den har blivit översatt till svenska av G. Snoilsky (1817). Alb. N. Artralgi' (grek, arthron, led, och algos, smärta), ledsmärta. — 441 — — 442 —