ASCHRAF män, utgivare av den i Sverige huvudsaki. använda läroboken i patologi, har publicerat talrika arbeten inom skilda områden av sitt ämne, ss. om gallsten, om blindtarmsinflammation, om den reticuloendoteliala apparaten m m. Särsk. kunna framhållas hans forskningar på obduktionsmaterial från krigsfronterna under världskriget. Som föreläsare har han inbjudits till ett flertal länder, däribland Amerika, Sverige och Japan. T. H-n. Aschraf, stad i prov. Masanderan, Persien, nära Kaspiska havet, v. om Asterabad, c:a 7,500 inv. A., som driver handel med ris, bomull och silke, har ståtliga ruiner från sin storhetstid under schah Abbas. W. P-n. Aschrafi', persiskt guldmynt (Teheran); 2,75 a., c:a 1 p. st. Asci, sporsäckar, kallas de för säckspor-svamparna och de flesta lavar egendomliga för-ökningsorgan, i vilka sporerna bildas, vanl. till ett anta.’ av 8, genom s. k. fri cellbildning (se d. o ). O. Gz. Ascfdia, ascidier, en ordn. bland mantel-djuren. Se Sjöpungar. Asci'tes, med., se Bukvattensot. Ascle'pias, växtsläkte tillhörande fam. Ascle-piada'ceæ. O. 80 arter, mest halvbuskar, förekomma huvudsaki. i Nordamerika. Mjölksaft- Asclepias cornuti. Blomma samt pistill, besökt av en insekt. rika växter, vilkas frön äro försedda med långa, sidenglänsande hår. A. cornuti (A. syriaca), sidenväxten, är en med mörkröda, välluktande, rikt honungsavsöndrande blommor försedd ört, som även odlas i våra trädgårdar. Frönas hår av denna såväl som av andra A.-arter användas inom textilindustrien till spånad el. ss. stoppmaterial under namn av asclepiasull el. vegetabiliskt silke. A. V-e. Asco'ceras, ett släkte av huvudfotingar från silurtiden, förekommande bl. a. på Gotland. A. har långt skal, något böjt, i ungdomen enkelt och rakt som Ortho'ceras (se d. o.), vid högre ålder utvidgas boningskammaren och tager mera plats; tillväxten sker då medelst mycket tätt liggande kammarväggar, som förlängas åt den ena sidan (den dorsala) av skalet. K. A. G. A'scoli, Graziadio Isaia, italiensk språkforskare (1829—1907), 1860—1902 prof, i jämförande språkforskning i Milano, den förnämste representanten för den moderna språkforskningen i Italien, har på ett flertal av språkvetenskapens fält framträtt som en betydande^ stundom banbrytande forskare. För den romanska filologien har han haft stor betydelse genom grundläggandet (1873) av »Archivio glot-tologico italiano», som innehåller många fullödiga bidrag av honom själv, framför allt till den romanska dialektforskningen. Den keltiska filologien har han främjat genom utgivandet av forniriska texter, främst »Il codice irlandese del!’ Ambrosiana» (1878). Av stor vikt för den jämförande språkforskningen ha varit hans »Lettere glottologiche» (1881—86) med betydelsefulla bidrag till den jämförande ljudhistorien; däremot vilar hans försök i »Il nesso ario-semi-tico» (1863—64) att påvisa ett släktskapsförhållande mellan dc indoeuropeiska och de semitiska språken på lösa grundvalar. C. F. Ascoliche'nes, en grupp lavar, som innefattar sådana former, hos vilka den i lavbålen ingående svampen förökar sig genom i sporsäckar alstrade sporer. Till A., som äro antingen kärn- el. skivlavar, räknas det stora flertalet lavar. O. Gz. A'scoli Piceno [pice'nå]. 1) Prov, i mellersta Italien vid Adriatiska havet, 2,085 kvkm., 280,666 inv. (1926). A. är till största delen ett bergland inom Apenninerna med Monte Sibillini längst i v.; vid kusten finnes fruktbart slättland. A. ge-nomflytes av floderna Tronto, Aso och Tenna. Produktion av sydfrukter, vin och silke; bergsbruket lämnar järnmalm, brunkol m. m. 2) Huvudstad i prov. A., vid floden Tronto, 30 km. från Adriatiska havet. 34,590 inv. (4926). Biskopssäte; vacker katedral. A. är antikens Asculum. M. P. AscomyceTes, se Säckspor svampar. Ascon kallas den enklaste typen bland svampdjuren (se d. o.). Asconius, Quintus A. Pedianus, romersk grammatiker (l:a årh. e. Kr.), utarbetade en historiskt-saklig kommentar till Ciceros tal, av vilken delar finnas i behåll, vittnande om förf:s outtröttliga flit, samvetsgrannhet och gedigna sakkunskap. H. Sj. Ascophy'llum, brunalgsläkte tillhörande fam. Fuca'ceæ. Arten A. nodo'sum förekommer vid Nordeuropas atlantiska kuster ända upp till Sydgrönland. Vid svenska västkusten träffas den allmänt i strandregionen på skyddad kust och har sin sydgräns vid Kullaberg. Bålen är läder-artad, ljus-mörkbrun, besatt med talrika stora blåsor. Se Brunalger. L. G. S. Ascot [ä'skat], by i Berkshire i England, 7 — 483 — — 484 —