ASIEN I östturkestans utforskande ha särsk. ryssar och engelsmän deltagit. Kasjgar besöktes 1867 av Osten-Sacken, 1868—72 av Kaulbars, och 1868—69 kommo engelsmännen Hayward och Shaw till Kasjgar och Jarkend från Indien. 1865 tog sig Johnson fram från Leh till Khotan. I Pamir reste 1838 Wood och på 1870-talet Kostenko, Musjketov, Abdul Subhan samt en av Rysslands mest betydande forskare Severtsov, som tidigare farit i Tien-shan; på 1880-talet arbetade här flera ryska expeditioner och engelsmannen Younghusband. — Gobi korsades redan 1820 av Bunge, sedan av Fritsche 1868 och av Ney Elias 1872; n. v. Mongoliet undersöktes av Potanin 1876. Efter 1900 ha en mångfald expeditioner företagits. Här kan blott nämnas Aurel Steins viktiga forskningar i Ostturkestan, Pamir och ö. Tibet. Då Främre Indien alltsedan 1689 varit i engelsmännens händer, har detta område under århundradenas lopp rätt väl utforskats, i sht sedan »The Asiatic society of Bengal» stiftats. I Himalaja reste på 1780-talet Turner under försök att nå Lhassa, Webb upptäckte 1808 Ganges’ källor, Moorcroft 1812 Satledjs och Indus’ heliga källsjöar samt utforskade Kasch-mir och Ladak 1820. Betydelsefulla voro även Gérards resor i v. Himalaja, där kartläggnings-arbete började 1845—47 av Cunningham och Strachey. 1849 öppnade Hooker landskapet Sikkim. På senaste tider har ett energiskt utforskande av Himalajas ännu obekanta regioner påbörjats och försök gjorts att erövra jordens högsta berg M:t Everest (8,880 m.). Den utmärkt väl förberedda engelska M:t Everest-expeditionen 1921—22 måste dock ge tappt ung. 530 m. nedanför högsta punkten. Långt senare än Främre Indien har Bortre Indien blivit genomforskat; inre Malacka och gränsområdena mot Kina äro ännu till stor del okända. Engelsmän och fransmän som dt närmaste intressenterna ha här gått i spetsen. Crawford bereste Irawadi- och Salween-områdena samt Siarn och Mekong 1830—37. Bastian genomkorsade hela halvön från v. till ö. 1861 —64, och Doudart de Lagrée befor Mekong upp till kinesiska gränsen 1866—68, Dupuis Song-kafloden 1870. Vetenskapligt betydande var även en österrikisk expedition under Szé-chenyi och Kreitner från Sydkina till Nord-burma 1877—80. I franska Indo-Kina har regeringen sedermera organiserat utforskandet, till vilket de betydelsefullaste resultaten lämnats av Mission Pavie. Även i malajarkipelagen har den geografiska utforskningen fortskridit långsamt, trots det omfattande arbete holländarna nedlagt bl. a. genom inrättandet av ett forskningsinstitut för Nederländska Indien 1853. På Java och Sumatra forskade 1835—49 Junghuhn, och Wallaces resor på öarna 1854— 62 blevo av stor djurgeografisk betydelse. Av allmänna resor böra vidare nämnas H. Forbes’ på Sumatra, Timor, Timorlunt och Java 1878—83. 1860 vistades F. v. Richthofen på Java, 1877—79 Veth på Sumatra; Borneo berestes 1848—61 av S:t John och 1879—81 av Bock. Under en sjuårig vistelse i Nederländska Indien har svensken Mjöberg genom en expedition 1925—26 till M:t Tibang i hjärtat av Borneo ytterligare riktat kunskapen om denna ö; likaså har svensken Kaudern genom resor 1916—21 på Celebes, som 1874 berestes av Beccari och 1882 av Joest, bidragit till den etnografiska och zoologiska utforskningen av denna ö. Planmässigt utforskas Filippinerna sedan 1898 av amerikanarna. Först sedan Kina vid mitten av 1800-talet tvingats öppna sina portar för européerna, blev detta väldiga område tillgängligt för forskningen. Den första vetenskapliga beskrivningen av landet lämnade amerikanen Pumpelly efter resor i n. Kina och Manchuriet 1863—64; i botaniskt och zoologiskt syfte besökte David det inre 1862—74. Av bestående värde blevo F. v. Richthofens undersökningar i hela Kina med undantag för de sydligaste delarna 1868 —72. Talrika ha de efterföljande forskarna varit här. Av deltagande svenskar må förutom S. Hedin nämnas geologen J. G. Andersson, som gjort vidsträckta geologiska forskningar och riktat de svenska museerna med värdefulla fossil. Ännu snabbare än av Kina har utforskandet av Japan fortskridit, sedan öriket fullständigt öppnats för européerna 1867. 1800-talets viktigaste arbete över öarna skrevs av Rein, som vistades där 1873—75. Senare ha japanerna själva fortsatt utforskandet i alla riktningar och även utsträckt dessa till Korea och Formosa, som på 1860—70-talen börjat närmare undersökas. Litt.: W. Sievers, »Asien» (2 Aufl. 1904); E. Heawood, »A history of geographical discovery in the 17 and 18 centuries» (1912); O. Norden-skjöld, »Geografisk forskning och geografiska upptäckter under det 19 årh.» (1921). H. R-r. Politisk indelning. A. Sjalvstandiga stater: kvkm. inv. Turkiet (den asiatiska delen). 738 12 616 Arabien: Nadjd ...................... 1,072 585 Hidjaz ....................... 472 900 Asir .......................... 36 ? Jemen ..................... 62 1 000 Oman.......................... 189 606 Hadramaut .................... 152 120 — 521 — — 522 —