ASTIGMATISM av Elburs, c:a 20,000 inv. Handeln (ris, bomull och silke) har gått tillbaka efter tillkomsten av Transkaspiska banan. W. P-n. Aste'rias, släkte bland sjöstjärnorna (se d. o.). AsterTsk (grek. asteri'skos, liten stjärna), tecken (*), varmed i tryck och skrift hänvisas från ett ställe i texten till en utanför densamma (numera vanl. nederst på sidan) anbragt not; även språkv. för att ange en ordform ss. blott konstruerad. E. Hqt. Asteri'sm, den egenskap hos vissa mineral att vid belysning i vissa riktningar i reflekterat el. genomfallande ljus ge ljusbilder i strimmor, kretsar el. stjärnor (därav namnet). A. förekommer framför allt hos ädelstenar och pryd-nadsstenar samt beror antingen på regelbundna inlagringar av små kristaller av andra mineral (ss. hos glimmer) el. på förekomsten av tvillingslameller (se d. o.), som ofta lämna mikroskopiska hålrum i mineralet. Safirer med dylik a. kallas stjärnsafirer. K. A. G. Aste'rium nebulium, ett på jorden ej förekommande grundämne, vilket man trott sig kunna påvisa genom studium av Orionnebulo-sans och Plejadernas spektra. [E. M. P. IV.] Asteroide'a, klass bland tagghudingarna. Se Sjöstjärnor. Asteroi'der, se Småplaneter. Asterolepi'dæ, utdöd fam. av fiskar, hörande till ordn. Antia'rchi (se d. o.), från devonsyste-met, företrädesvis Old red sandstone (se d. o.), med huvud och bål väl inneslutna i ett samlat pansar av symmetriska, ornerade benplattor; i st. f. bröstfenor ha de pansrade bihang, som gå ut från bukpansarets främre del. De sakna bukfenor, ha heterocerk stjärtfena och stjärten naken el. fjällbeklädd. De viktigaste hithörande släktena äro Asterole'pis, Bothriole'pis och Pte-richtys. Man anser numera, att A. (och ordn. Antidrchi) stå närmare ganoiderna och högre fiskar än de primitiva pansarfiskarna, Cepha-la'spis (se d. o.) m. fl. K. A. G. Astero'pherus, Magnus Olai, skolman, läkare, präst (d. 1647), rektor i Arboga 1608, kyrkoherde i V. Färnebo 1614. A. är förf, till det i Arboga spelade stycket »En hvstigh co-mædia widh nampn Tisbe», en bearbetning av sagan om Pyramus och Tisbe, vilkens tragiska slut bytes i glädje, därigenom att de älskande efter döden väckas till liv igen. Tisbe är det första »komediantdramat» (se d. o.) på svenska, väl planlagt och icke utan sinne för lyrisk och dramatisk verkan. Det är troligen bearbetat efter ett utländskt drama. Stycket anträffades av C. Eichhorn 1862 och utgavs av honom följande år. Det utgavs ånyo av E. Meyer 1909 och, något sammandraget, av A. Noreen 1910 samt har uppförts av studenter såväl i Uppsala som f Stockholm (senast 1928 å Nordiska museet). J. Mbg. AsterophyllFtes är ett i stenkolsperiodens avlagringar allmänt förekommande växtfossil av bladbärande grenar, med ledad stjälk och krans-ställda, trådsmala blad. A. anses numera tillhöra de växter, vilkas stammar i allm. kallas Calamites (se d. o.). K. A. G. Asthenoso'ma, ett sjöborrsläkte, tillhörande fam. lädersjöborrar (se Sjöborrar). Hudens kalkplattor äro rörligt förbundna med varandra, så att djuret kan förändra sin kroppsform och i st. f. sin vanliga uppsvällda gestalt antaga formen av en platt femhörning. A. urens lever i tropiska hav; äger talrika spetsiga gifttaggar, vilka vid ovarsam beröring förorsaka en brännande sveda. E. D-r. Asthma, se As t ma. Asti, stad i prov. Alessandria, n. v. Italien, vid floden Tanaro, 40,597 inv. (1921). Biskopssäte. Sidenspinnerier och livlig handel. Från A. kommer ett bekant musserande vin, A. spu-mante. A. har en gammal gotisk katedral och stadsmurar. M. P. Astigmatiker, person, som lider av astigmatism (se d. o.). Astigma'tisk, som hänför sig till astigmatism (se d. o.). Astigmatism (grek, nekande a och stigma, punkt, fläck). Fys., egenskap hos den optiska Astigmatiskt strålknippe. Ci Ga den brytande ytans båda huvudmeridianer. avbildningen, kännetecknad därav, att strålarna i ett från en punkt utgående strålknippe efter brytningen i en icke sfärisk yta, t. ex. en cylinderlins (se d. o.), sammanbrytas till två mot varandra vinkelräta linjer, belägna på ett visst avstånd från varandra.- En sfärisk lins, som hålles snett mot ett infallande strålknippe, ger ävenledes ett astigmatiskt knippe. Linser korrigerade för a. benämnas anastigmater (se d. o.). Se Fotografiska objektiv. A. L-dh. Med., beteckning på ett brytningsfel hos ögats optiska system, vilket medför, att en bildpunkt icke, ss. under normala förhållanden, ger upphov till en åtminstone tillnärmelsevis punkt-formig bild, vilken också av ögat kan uppfattas som en sådan, utan i stället ger upphov till tvenne på ett visst avstånd från varandra belägna brännytor. Av en punkt i objektrummet — 601 — — 602 —