ATOM atomer i molekylen. I dessa fall kunna de olika egenskaperna endast förklaras därav, att atomerna äro placerade på olika sätt i rummet i förhållande till varandra. Detta visar, att för att fullt karakterisera ett ämne det ej räcker att angiva antal och art av de ingående atomerna; även dessas inbördes läge måste angivas, man måste angiva föreningens s. k. konstitutionsformel (se Kemisk konstitution). Med hjälp av ovan skisserade s. k. klassiska atomteori och de därpå grundade begreppen har man lyckats förklara och förslå de kvantitativa kemiska lagarna. På dem vilar hela vårt formelsystem för de kemiska föreningarna, många av de stora upptäckterna inom kemien, spec. den organiska, har sitt ursprung häri o. s. v., den utgör i själva verket det teoretiska fundament, på vilket så gott som hela kemien är uppbyggd. Allt vilar således på en hypotes, hypotesen om atomernas existens. För dennas riktighet funnos visserligen en hel del sannolikhetsbevis men icke något verkligt sådant. Därför gjorde sig också vid sekelskiftet en riktning inom den kemiska vetenskapen gällande, som förnekade atomernas existens och sökte bygga upp en kemi grundad på energibegreppet. Samtidigt arbetade atomisterna på samlandet av nya sannolikhetsbevis och försökte finna verkliga bevis, vilket också till sist lyckades. En ny epok av atomteoriens utveckling kunna vi sålunda räkna från denna tid. Man lyckades finna fenomen, som definitivt bevisa atomernas och molekylernas verkliga existens, man lyckades bestämma deras verkliga vikt och storlek, man lyckades t. o. m. få en uppfattning om varigenom de olika grundämnenas atomer skilja sig åt. Man fann bevis för att atomerna ej voro de allra minsta partiklarna utan att de voro sammansatta system, för vars byggnad man skapade sig vissa bilder. Under denna period har man också i viss mån lyckats förverkliga de gamla alkemisternas dröm att förvandla de olika grundämnena i varandra. Av största betydelse för bevisen för molekylernas existens blevo undersökningarna av s. k. kolloidala lösningar (se Kolloid). Dessa visade bl. a., att det finnes en jämn kontinuerlig övergång från uppslamningar av fasta ämnen, t. ex. i vatten, över kolloidala vattenlösningar till verkliga lösningar, i vilka antages existensen av molekyler el. elektriskt laddade atomer, s. k. joner. De kolloidala lösningarna utgöras av uppslamningar av ytterst små, t. o. m. i mikroskop osynliga materiella partiklar. ökas dessas storlek, övergå de kolloidala lösningarna småningom i vanliga upp slamningar; minskas de, övergå de i verkliga lösningar. Upptäckten av att de kolloidala partiklarna befinna sig i ständiga oregelbundna rörelser liksom överhuvudtaget upptäckandet av de för kolloiderna gällande lagarna ha strängt bevisat molekylernas verkliga existens. (Se Brownska molekylarrörelsen). — Atomernas och molekylernas verkliga storlek, vikt och volym kunna bestämmas på många olika sätt. Enl. Avogadros hypotes innehålla lika volymer av olika gaser under samma yttre betingelser lika många molekyler. Antalet pr volymenhet har man med helt olika metoder lyckats bestämma och därvid kommit till överensstämmande resultat (se Avogadros konstant). Härur beräknas t. ex. väteatomernas verkliga vikt till l,6o . 10 24 gr. Även de verkliga volymerna av atomerna har man kunnat bestämma, och funnit dem ha en radie av stor- 1 hetsordningen 10 8 cm., d. v. s._cm. b 100,000,000 O. S-g. Rutherford—Bohrska atommodellen. Att atomen ej kunde vara den yttersta bygg-nadsstenen i materien utan att den var sammansatt av enklare beståndsdelar framgick otvetydigt ur de rön, som mot slutet av 1800-och i början av 1900-talet gjordes inom den fysikaliska forskningen. Genom studiet av elektricitetens gång genom förtunnade gaser hade man lyckats fastställa, att de från kato-den i urladdningsröret utgående negativa strålarna, de s. k. katodstrålarna, ej voro någonting annat än rena elektricitetsatomer. Massan hos dessa befanns vara oberoende av den gas, som användes i urladdningsröret, och befanns vara c:a 2,000 ggr. mindre än den lättaste atomens, väteatomens, massa. Laddningen hos en dylik negativ elektricitetsatom, en elektron, är den minsta, som med säkerhet kunnat påvisas, och uppgår enligt amerikanaren Millikans mätningar till 4,774 . 10 ,10 elektrostatiska enheter, vilket alltså är stoi eken av den elektriska elementarladdningen. Undersökningen av de vid urladdningen alstrade positiva strålarna, kanalstrålarna, visade, att den positiva laddningen ej som den negativa uppträder fri utan alltid är bunden vid materia. Bestämningar av kanalstrålepartiklarnas massa visade även, att denna är beroende av gasen i urladdningsröret och till storleken lika med massan av de vid elektrolysen verksamma elektriskt laddade atomerna el. jonerna. Ytterligare bevis för att atomen är sammansatt lämnade de radioaktiva ämnenas successiva sönderfall. En parallell till den vid elektricitetens gång genom förtunnade gaser skeende uppdelningen av gas — 697 — — 698 —