AUTOBIOGRAFI Autoblografi', självbiografi (se d. o.). Autocrayo'netsning, mindre bruklig benämning på mjukgrundsetsning (se d. o.). Autodafé (port, auto da fé, av lat. actus fidei, troshandling), betecknar den akt, genom vilken inkvisitionen avkunnade sin dom över kättare, och i sammanhang därmed verkställandet av straffen. Handlingen fick ej äga rum å söndagen och icke i kyrkan utan på gatan. De dömda samlades vid soluppgången och fördes sedan i procession till någon öppen plats, där mängden, för vilken handlingen var ett omtyckt skådespel, förut hade samlats. Här avkunnades domen och hölls en predikan över den katolska tron, varefter de dömda omhän-dertogos av den världsliga överheten, vilken det ålåg att verkställa straffet. Vanligen blevo offren levande brända. Autodaféerna före-kommo särsk. i Spanien men voro ej sällsynta även i andra romanska länder. De upphörde mot slutet av 1700-talet. H. O-n. Autodidakt (grek. auto's, själv, och dida'skein, lära, undervisa, jfr Didaktik), självlärd, särsk. i fråga om vetenskap och konst. Autodro'm (grek. auto's, själv, och dromos, lopp), bana för automobilkappkörning. Den mest bekanta i Europa är Brooklands utanför London och i Amerika autodromen i In-dianapolis. Även vid Berlin, Paris, Lyon och Turin finnas autodromer. C. E. v. S. Autodyna'misk (grek. auto's, själv, och dy'-namis kraft), självverkande. Autofoni' (grek. auto's, själv, och fone', röst), ett alltför tydligt hörande av den.egna rösten med ökad resonans i huvudet A. inträder vid vissa sjukliga förändringar i mellanörat med nedsatt luftledning samt vid tilltäppning av yttre hörselgångarna. T. S-g. Autofrettage [-ta'J‘], en bl. a. i Frankrike använd metod att öka hållfastheten hos artilleripjäsers eldrör. SeSjälvmantling. R. Sbg. Autofy'ter, gröna växter, som genom assimilation bereda all sin näring. Se Autotrofa växter. O. Gz. Autogami', självbefruktning (se d. o.). Autogene's (grek. auto's, själv, och ge'nesis, uppkomst) benämnes den vitalistiska teorien (se Vitalism), som antager, att den fortskridande utvecklingen i naturen är betingad av en inre princip, oavhängig av yttre fysikaliskt-ke-miska faktorer. Dess motsats är ektogenes (se d. o.). H. W-n. Autoge'n skärning, metod för sönderskärning av metallföremål på ett med autogen svetsning (se d. o.) likartat sätt, vartill dock särskild brännare måste användas. Förfarandet grundar sig därpå, att smidesjärn och stål, vilka äro de enda metaller, som kunna skäras på detta sätt, sedan de blivit uppvärmda till vitglödgning, snabbt förbrinna i syrgas under stark värmeutveckling och bildande av en lättsmält slagg. Med svetslågan uppvärmes först en liten del av det föremål, som skall skäras, och därefter på-släppes ren syrgas genom en särskild öppning i centrum av brännarens munstycke. Järnet förbrinner då hastigt, och den bildade slaggen bortblåses av syrgasstrålen. Allt eftersom brännaren föres fram över arbetsstycket, åstadkommer syrgasstrålen ett skarpt snitt genom materialet. Förbränningen sker så snabbt, att man t. ex. kan göra ett 1 m. långt snitt genom en 25 mm. tjock järnplåt på c:a 5 min. Man kan utan svårighet skära ända upp till 300 mm. gods och med specialbrännare ända till 600 mm. Skärningsförfarandet är oersättligt vid behandling av t. ex. tjocka pansarplåtar, vid nedskrotning av fartyg, broar o. d., men även vid kap-ning av balkar, tillskärning av hål etc. erbjuder förfarandet stora fördelar, varför det numera allmänt användes. Med särskilt konstruerade skärningsmaskiner, där lågan frammatas mekaniskt utan skakning, kunna snitt åstadkommas lika jämna som sågade. Dylika skärmaskiner ha redan fått utsträckt användning vid tillverkning av maskindelar. Genom användande av specialbrännare är det t. o. m. möjligt att utföra skärning under vatten, vilket i många fall oerhört underlättar arbetet för dykare. H. R-g. Autoge'n svetsning, gassvetsning, en metod att medelst en gaslåga och utan användande av lödmetaller genom sammansmältning förena föremål av samma metall. Sammansvetsning av t. ex. två järnplåtar sker därigenom, att plåtarna läggas kant i kant och en sticklåga av syrgas och acetylen el. vätgas, lysgas, blau-gas, bensinånga etc. riktas mot skarven, varvid järnet i båda plåtkanterna sammansmälter. För att fylla den i praktiken oundvikliga springan mellan plåtarna samt ersätta oxiderat och bortrunnet järn föres en tråd av samma material, som skall svetsas, samtidigt in i lågan (se fig. 1). Tråden får lämna just så mycket material, som fordras för att svetsfogen skall få den rätta tjockleken. För grövre plåt samt vid reparation av sprickor i järn- och metallgods snedskäras först de båda kanter, som skola svetsas, så att en öppen V-formad skarv bildas, varefter igensvetsningen sker med tillsats av svetstråd. De allra flesta metaller kunna svetsas med acetylen-syrgaslåga. En del metaller ss. smidesjärn, stål och bly kunna svetsas utan hjälp av svetspulver, medan andra ss. gjutjärn, mässing och aluminium måste beströs med ett oxidupplösande pulver, för att svetsfogen skall flyta väl samman och bli tät. Nickel och koppar — 839 — — 840 —