AVKNÄCKNING A. var ett av inkvisitionens huvudsäten; en längre tid också universitetsstad. E. Wrgl. Avis [avi'] (fra.), eg. mening, åsikt; underrättelse, meddelande. Jfr Avi. — A. au lec-teur [avi' å lektö'r], underrättelse för läsaren, vink; även; förord. Avisa (en i sv. uppkommen singularform till plur. avisor, aviser; se f. ö. avi), en äldre beteckning för tidning, urspr. blott i plür. (eg. underrättelser), jfr sv. tidning för äldre tidningar (»Norrköpings tidningar» o. s. v.). E. Hqt. Avise'ra (fra. aviser), underrätta, lämna meddelande, numera blott om vissa skriftliga meddelanden från post, telegraf, bank o. s. v. Avi'so el. a vis of ar ty g, äldre benämning å ett snabbgående, mindre örlogsfartyg avsett för spaningstjänst samt för fortskaffande av post, order m. m. H. S-k. A vi'sta (ital.). 1) Stundom, t. ex. å växlar, förkortat till a/v; vid uppvisandet. 2) A. v. el. a prima vist a, mus., spela »vid första påseendet», d. v. s. »från bladet». A vi'sta-medel, i bank innestående medel, som må uttagas utan föregående uppsägning. — Avistaräkning, bankkonto för a vista-medel. G. Ndn. A'vita, se A v vi t a. A-vitaminoser är det sammanfattande namnet på de sjukdomar, som orsakas genom brist på vitaminer i födan, t. ex. beri-beri, skör-bjugg, ögonförtvining (xeroftalmi). E. M. P. W. Avi'tus, västromersk kejsare, var av ädel börd, blev 439 prefekt i Gallien. Å Maximus’ vägnar underhandlade han med den västgotiske konungen Theoderik II; då Maximus 455 dog, blev A. på Theoderiks anstiftan vald till kejsare i Arles, tågade till Italien och erkändes av den romerska senaten. Han råkade i strid med den mäktige härmästaren Ricimer, som 456 besegrade honom. För att rädda livet lät A. viga sig till biskop i Ravenna men dog kort därefter. S. Bin. Avi'tus, helgon, biskop av Vienne 490—518 (525?). A. utrotade arianismen i kungariket Burgund och bekämpade semipelagianismen (se d. o.). Han författade bl. a. ett bibliskt epos på o. 2,550 hexametrar. Hans brev utgöra en värdefull källa till tidens historia. Känt är särsk. brevet till Klodvig (se d. o.) angående dennes dop. Peiper har utgivit A:s’ verk i »Monumenta Germaniæ historica» (1883). T. S-d. Avizorden, den första inhemska portugisiska riddarorden (se d. o.). Dess medlemmar kallade sig först »Bröder av S:ta Maria av Evora», efter staden Aviz’ erövring »Riddare av S:t Bene dikt av Aviz». De antogo 1162 benediktinerre-geln med några av Ziritus’ (se denne) ändringar. De buro en vit mantel med grönt kors, deltogo verksamt i portugisernas expeditioner i Afrika och vunno avsevärda rikedomar. De blevo småningom förvärldsligade, Alexander VI fritog dem från celibatlöftet, och Julius III gav dem förfoganderätt över deras personliga egendom. A. undertrycktes 1834. T. S-d. Avklappning kallas en metod att kopiera (för tolkning) vissa grunda, av tiden illa medfarna, igehgrodda och genom ytans patinering och färgskiftningar svårläsbara el. otydliga inskrifter och bildframställningar, särsk. på berghällar, runstenar, gravstenar o. d. A. tillgår så, att föremålet, som skall kopieras, täckes över med våt lös olimmad papp el. ett vått papper, antingen ett särskilt slags avklappningspapper, liknande läskpapper, el. ett segt silkespapper. Därpå klappas med en borste, så att papperet kommer att ligga noga an i alla gropar och hålor, varpå det får torka och sedan vid behov styvas med t. ex. shellack. Det kan sedan försiktigt avdragas, varpå en gipsavgjutning gö-res efter avklappningen för att få skriften el. bilden rättvänd. I. H. l. Avknipning, vanl. toppning av skott hos vissa kulturväxter. Genom att avskära el. avnypa spetsen av ett skott kan man tvinga detta att skjuta sidoskott i st. f. att blomma, ss. bl. a. ofta sker med chrysanthemum. Om a. av vissa skott hos fruktträd se Pincering. Även rötter avknipas under vissa förhållanden; särsk. sker detta med huvudrotens spets vid skolning av t. ex. lövkojplantor och fröplantor av fruktträd. C. G. D. Avknytning, förr brukligt kirurgiskt ingrepp för avlägsnande av små hud- och slemhinne-svulster (polyper), varvid växtens bas el. stjälk omknöts med en tråd av silke el. metall. Se även Galvanokaustik. E. M. P. W. Avknäckning, tekn., en inom hållfasthets-läran använd benämning på ett belastningsfall, karakteriserat därav, att en stavformig kropp med stor längd i förhållande till Ivärsektion, då den från ändan belastas med en tryckande kraft, utsättes ej endast för tryckpåkänning utan även för böjningspåkänning. Ehuru kraften verkar blott i stavens längdriktning, kommer näml, denna att böjas, då kraften överstiger en viss beräkningsbar gräns. Begynnelseböjningen beror på att en kropp aldrig är fullt homogen el. att kroppens axel i någon mån avviker från en rät linje. Så snart böjning inträtt, erfordras blott en obetydlig ökning av kraften för att avknäcka staven. Som exempel på konstruktioner, vilka beräknas för avknäckning, må nämnas pelare i en byggnad. C. E. v. S. — 933 — — 934 —