AVTACKLA d. o.), t. ex. från sköldkörteln, binjurarna, bukspottskörteln, hjärnbihanget, könskörtlar-na, vilkas produkter avgivas till blodet el. lymfan. Till exkreten räknas urinen från njurarna, kolsyran från lungorna, vissa beståndsdelar i gallan från levern. En särställning intaga transudaten, d. v. s. avsöndringen från de serösa hinnorna till bukhåla, lungsäckar och ledhålor. Vid bildningen av dessa avsöndringar upptaga körtlarna antingen beståndsdelarna ss. sådana direkt ur blodet (t. ex. de flesta av urinens beståndsdelar) el. deras råmaterial, vilka inom körtelcellerna vidare bearbetas. Ju mer material en körtel behöver, desto större blodmängd måste därför genomströmma densamma. Därför är blodgenomströmningen hos en körtel i arbete som regel större än under vila. A. regleras genom nerver, vilka dels inverka på blodkärlens vidd, dels påverka körtelcellerna själva, vilka under mikroskopet visa olika bilder vid olika verksamhetsgrad. Om det intimare förloppet vid a:s uppkomst veta vi ännu föga. Den gamla uppfattningen om en särskild livskraft har övergivits, och i stället söker man förklara a. ss. resultatet av kemiska och fysiska förlopp, ss. filtration, diffusion, osmos och i varandra gripande serier av kemiska reaktioner. E. M. P. W. 2) Geol. A. är det sätt, varpå magmabergarter (se d. o.) genom sammandragning vid avkylning och stelning utbildas och avdelas efter sprickor i olika partier. A. är en art av för-klyftning (se d. o.). Efter sprickornas anordning talar man om olika slag av a. I diabaser har man ofta en klotformig a.; i graniter och andra djupbergarter har man stundom en a., där förklyftningsplanen förlöpa parallellt med de övre gränsytorna för de batoliter och lak-koliter (se d. o.), i vilka dessa bergarter utbildats, så att bergarten avsöndras i bankar av en el. annan meters mäktighet, vilket i hög grad underlättar dess brytning; i täcken och gångar av basalt ses ofta en a. i regelbundna sexsidiga pelare, som stå vinkelrätt mot basaltens begränsnings- el. avkylningsyta. K. A. G. 3) Jur., upplåtelse av ett visst mindre ägoområde från ett hemman, utan att dettas mantal minskas, och i regel mot årlig avgift, av-gäld, till stamhemmanet. Enl. lag 1926 må från 1928 a. icke vidare äga rum, utan användes i st. ett nytt delningsförfarande kallat avstyckning (se d. o.). E. K. Avtackla, se A v r i g g a. Avtackning. Efter avslutad mera omfattande övning el. inspektion avtackas trupp av ledaren el den inspekterande, varvid truppen verkställer hälsning. Värvad trupps upplösning kallades under 1600- och 1700-talen avdank-ning (jfr Avdanka). E. O. B. Avtagande avkastningens lag kallas inom nationalekonomien den inom varje produktionsområde förr el. senare märkbara tendens till minskad avkastning av ett produktionsmedel, som ensidigt ökas utan att övriga nödvändiga produktionsfaktorer ökas i motsvarande grad. Lättast iakttagbar är a. inom jordbruket. Befolkningsökningen nödvändiggör, att jorden avtvingas allt rikare skördar. Detta kan ske därigenom, att jorden ägnas en omsorgsfullare skötsel, el. m. a. o. därigenom, att mera arbete och kapital bindes vid varje hektar jord än förut. Sedan en viss produktivitet (o' ptiinum) uppnåtts, kommer varje ny tillförd dos av arbete el. kapital att ge mindre utbyte än närmast föregående. — Lagen om den avtagande avkastningen ger en förklaring till förekomsten av jordränta (se d. o.). T. E-r. Avtal, överenskommelse mellan två el. flera personer om någon dem rörande angelägenhet, överenskommelsen kallas fördrag, konvention el. pakt, när de avtalande parterna äro stater; förlikning el. uppgörelse, när densamma ingås mellan parter i en rättegång; förening el. förord, när densamma rör vissa speciella rättsförhållanden; kontrakt, när den avfattats i skriftlig form. Rättsvetenskapen har framför allt sysselsatt sig med a. mellan enskilda personer i deras borgerliga mellan-havanden. Dessa a. ha också mycket stor betydelse i rättslivet; inga andra omständigheter kunna i sådan omfattning som a. alstra, förändra el. upphäva rättigheter. Tidigare krävdes allmänt viss form, ofta särsk. högtidlig hos a., för att de skulle medföra avsedd rättslig verkan; numera är förhållandet det motsatta, så att blott i undantagsfall (ss. i svensk rätt vid fastighetsföryttring) viss lagbestämd form måste användas, för att a. skall bli giltigt, varemot i allm. muntligt a. är lika förbindande som skriftligt och t. o. m. tyst vilje-överensstämmelse, blott den är fullt påtaglig, räcker till för att bringa ett rättsgiltigt a. till stånd. Vad de avtalande personerna angår, är emellertid rättslig handlingsförmåga (se d. o.) hos dem ett villkor, för att a. skall erkännas giltigt. Dessutom vägrar rättsordningen att erkänna de a., som icke tillgodose något befogat intresse hos parterna (a. om förövande av brott gäller sålunda icke alls inför rätten; a. om vad el. hasardspel vinner allenast ett mycket ofullständigt erkännande). Vidare är att märka, att otillbörliga bevekelsegrunder för ingående av a. (rättsstridigt tvång, svek, väsentligt misstag, ocker) i ganska stor utsträckning få gälla som anledning att från- — 963 — — 964 —