BAALBEK en kvinnlig gudom av ung. samma karaktär som Astarte (se denna). . Efr. B. Baalbek (feniciska, »Baals dal»), grek. He-liopolis (grekerna ansågo näml. Baal vara solguden, Helios), stad i Syrien, sannolikt urspr. en fenicisk helig ort, sedan grekisk. Av dessa kulturer finnes dock i B. nästan intet kvar, men så mycket mer av den romerska. — B. ligger på n. v. sluttningen av Antilibanon; den nuv. staden med något mer än 5,000 inv. har järnvägsstation m. m. — Redan Augustus gjorde B. till romersk koloni. Det försågs med murar och citadell, av vilket betydande rester kvarstå. Kapitolium el. akropolen, en troligen mestadels med konst uppförd terrass-kulle v. om och strax intill den nuv. staden är det egentliga tempelområdet; det anses vara bebyggt genom Antoninus Pius och Caracalla. Det är en av de ståtligaste anläggningar i världen med ännu betydande ruiner. Romarnas högsta gudomlighet, som också skulle bliva syriernas, efter staden kallad Jupiter Heliopoli-tanus, fick här ett väldigt tempel, som kunde tävla med Egyptens. Tempelplatsen är 300 m. i längd. En med hög fritrappa försedd, bred portalbyggnad, flankerad på syriskt sätt av två torn (se Chilani och Propyléer), för in till en sexkantig förgård, omgiven av rikt dekorerade hallar. Därifrån leda trappsteg till en större gård, altargården — också denna anordning orientalisk (se Jerusalem, templet) — med omväxlande fyrkantiga och halvrunda hallar å alla fyra sidorna samt två eleganta vattencisterner på ömse sidor om altarplatsen i mitten. En hög trappa för slutl. upp till Ju-piterstemplet, som varit en dekastylos (med 10 kolonner å resp, smalsidor); 6 kolonner på Det inre av Bacchustemplet i Baalbek. Rundtempel i Baalbek. s. långsidan kvarstå, o. 20 m. höga. Stenmaterialet är imponerande; man räknar tillhuggna block av ända till 19 m. i längd (»de tre stora stenarna» i den yttre v. fronten). På en lägre terrass ligga åt s. betydande rester av ett mindre tempel; att döma av reliefer i förhallen har det varit ett Bacchustempel. Den omgivande kolonnhallen har till stor del det rikt utsirade stentaket kvar; i det inre lägger man märke till den tredelade upphöjda altarplatsen (bema, se d. o.). Slutl. reser sig ett stycke från akropolen åt ö. ett sirligt litet tempel, trol. en gång helgat åt Venus; dess grundplan är rund med en fritrappa och ingångshall; det yttre dekoreras av utbyggda, förkroppade (se För kr öppning) kolonnställningar samt mellan dem nischer för statyer och blomstergrupper — ett vackert exempel på vad man kallat »romersk barock». V. om B. finnas rester av den romerska vattenledningen och ett sirligt litet runt brunnshus. — Endast ett el. två årh. bestod denna romerska anläggning i B. orörd. Theodosius den store förstörde Jupiters tempel och lät bygga en kyrka på altarplatsen. Redan 634 intogs B. emellertid av araberna, som inklädde tempelplatsen i en (nu till större delen borttagen) fästning. Även mongolerna ha härjat B. (1260); också jordbävningar ha bidragit till förstörelsen. En tysk arkeologisk expedition har för o. 30 år sedan framgångsrikt arbetat på tempelplatsens rensande och byggnadernas bevarande. I B. finnas också betydande rester av muhammedanska helgedomar, särsk. »Stora moskén», som tillkom — 1013 — - 1014 —