BABELON Babelon [bablå'], Ernest, fransk numisma-tiker (1854—1924), föreståndare för Cabinet des médailles et antiques vid Bibliothèque na-tionale i Paris 1892. B:s forskningar ägnades främst åt den antika och den äldre orientaliska numismatiken. Bland hans många arbeten märkas särsk. »Monnaies de la république ro-maine» (2 bd, 1885—87), »Mélanges numis-matiques» (4 bd, 1892—1912) och den stora oavslutade handboken »Traité des monnaies grecques et romaines» (1901—28). N. L. R. Ba'belsberg, slott och astronomiskt observa-torium, se Berlin-Babelsberg. Babels torn, det himmelshöga torn, som människorna enl. sagan i Mos. 11 (Jahvisten) Muhammedanskt torn vid Samara från 800-talet e. Kr. byggt i en stil, som troligen är en fortsättning av den babyloniska tornbyggnadsstilen. ville bygga, medan de ännu voro ett enda folk, och som skulle förskaffa dem ett »namn», d. v. s. ära och berömmelse, och därav kraft att hålla samman. Men Jahve, som såg, att människorna skulle bliva för mäktiga, steg ned och kring-spridde dem. Sagan har uppstått för att förklara, varför folken bo så spridda, men har sedermera sammanflätats med en annan saga om språkklyvningen (jfr Babylonisk för-bistring). Förebilden till B. t. har man sökt i tempeltornen i Babylonien, i sht tornet Etemenanki i Marduktemplet Esagil i Babylon, nämnt redan under Hammurapi (o. 1950 f. Kr.) el. tornet i Nebos tempel Ezida i Borsippa, det nuv. Birs Nimrud. Ovisst är vilka föreställningar, som legat bakom byggandet av dessa tempeltorn. Än har man velat tolka dem som gravbyggnader, än som avbildningar av kosmos, än helt enkelt som berg, där guden hade sin boning. Så kallas t. ex. En-lils tempeltorn i Nippur »berghuset» (se Berg). Litt.: A. Moberg, »B. t.» (1918). G. Bsin. Babenberg, tyska fursteätter under medeltiden. Grevarna av B., med sina besittningar belägna i Ostfranken och vid övre Main, förde under åren 902—906 en förbittrad kamp, den s. k. Babenbergerfejden, med en rivaliserande stormannasläkt, konradinerna. Babenbergarna förlorade sin makt, och deras huvudman, Adalbert, halshöggs. — Huruvida den ätt B., som med Luitpold på 970-talet framträdde i Ostmark (Österrike), härstammar från den förstnämnda B.-släkten, har den moderna forskningen lämnat oavgjort. Den härskade i Österrike till 1246 och lade även Steiermark till sina besittningar. /. A. Baber, se B abur. Babes, Victor, rumänsk bakteriolog (1854 —1926), studerade medicin i Wien och Budapest, arbetade sedan som lärjunge hos bl. a. Virchow, Pasteur, Cornil och Kock; prof, i patologi och bakteriologi samt chef för det seroterapeutiska inst., »1’Institut Babes», i Bukarest 1887. B. var en framstående vetenskapsman, särsk. som bakteriolog och serolog, och en mycket produktiv förf. Hans arbeten behandla spetälska, difteri, vattuskräck, nervfeber m. m. Hans namn är bl. a. knutet till de s. k. Babes—Ernstska metakromatiska kornen i difteribaciller (se d. o.), vilka korn ha avgörande betydelse vid den bakteriologiska difteridiagnosen. T. H-n. Babeuf [babö'f], Fran^ois Noèl (pseud. Gracchus), fransk revolutionsman (1760 —97). B. hade tidigt tagit intryck av tidens socialradikala litteratur och tog livlig del i politiken efter 1789. Efter Robe-spierres fall häktades han på gr. av partitagande för dennes politik. Frigiven i okt. 1795 fortsatte han sin propaganda i tid ningen »Tribun du peuple» och bildade en hemlig sammanslutning, som arbetade för en — 1019 — — 1020 —