BABINETS PUNKT Babinets punkt [babinä's], se Polariserat ljus. Babington [bä'birjt9n], Anthony, engelsk konspiratör (1561—86), katolik, bildade 1586 en sammansvärjning för att mörda drottning Elisabet och befria Maria Stuart, häktades och blev jämte 6 andra avrättad. B:s brevväxling med Maria bildade ett av huvudbevisen mot henne. [N. H-g.] Babington [bä'bir)tan], Charles Cardale, engelsk botanist (1808—95), prof, i Cambridge, utgav flera huvudsaki. floristiska arbeten, ss. »Flora Bathoniensis» (1839), »Manual of Bri-tish botany» (1849, 8 ed. 1881) och »British Rubi» (1869). O. Gz. * BabingtoniT, ett triklint pyroxenmineral (se d. o.). Babinski. Joseph Franko is Félix, fransk neurolog (f. 1857), av polsk härstamning. Hans namn är känt inom hela den medicinska världen på gr. av den efter honom uppkallade Babinskis reflex (se d. o.). P. M. S. BabFnskis reflex, för diagnostiken viktigt symtom vid sjukdomar i centrala nervsystemet. Det består däri, att vid retning av fotsulan (lätt rivning) stortån reflektoriskt rör sig långsamt uppåt (dorsalt) i st. f. nedåt (ventralt) ss. hos friska (normal fotsulereflex). Dessutom spreta ibland de övriga 4 tårna och spänna sig kloliknande. Förhandenvaron av B. r. (positiv Babinski) hos en patient tyder på organisk skada av pyramidbanan (se d. o.). På gr. av dennas långa anatomiska utsträckning genom nervsystemet blir B. r. ett synnerligen vanligt fenomen vid organiska nervsjukdomar över huvud taget. Den är ofta ett delfenomen i den s. k. förkortningsreflexen, d. v. s. den reflek-toriska uppdragning av foten och benet, som inträder efter ryggmärgsskador vid retning av fotsulan. S. 1-r. Babiru'ssa, se Hjortsvin. Babi'sm, en modern muhammedansk sekt. Utgången från den i Persien förhärskande schiitismen med dess lära om de 12 ima-merna (profeter el. vishetslärare), förklarade sig persern Mirza Muhammed Ali år 1844, 1000 år efter den siste imamen, ss. den bäb (port), genom vilken »den dolde imamen» meddelade sina uppenbarelser. Den vishet, som Mirza förkunnade, tillhör emellertid endast till namnet och vissa yttre former islam; i själva verket är den en modern universalreligion. Särsk. muhammedanismens ursprungliga kärna, läran om yttersta dagen, dom, paradis och helvete, upplöser Mirza i psykologi och moral. Det finns ingen kroppslig uppståndelse, blott ett själens återvändande till Gud; paradiset är andlig fullkomlighet, helvetet bortovaro från Gud. B. polemiserar emot yttre institutioner och förordar en ny social etik med likställighet mellan könen och klasserna, ett fritt och naturligt levnadssätt utan askes men även utan överdåd, alkohol och narkotika. Stor vikt lägges vid äktenskapet och barnens fostran. Även tolerans mot andra religioner förordas. Eftersom Mirza förklarade sig själv vara den sanne profeten, högt upphöjd över Muhammed, och riktade våldsamma angrepp mot de muhammedanska andliga (mollahs), och då den auktoritet, han till-lade sig, föreföll schahen stridande mot hans värdighet, råkade b:s annars opolitiske ledare i konflikt med statsmakten och avrättades år 1850. Ett attentat mot schahen Nasir al Din (1852), förövat av en babist, framkallade en blodig förföljelse mot sektens anhängare, vilka därefter utvandrade till Turkiet under Mirzas efterföljare Mirza Jahja (Subh-i-Ezel) och dennes halvbroder Mirza Husain Ali (1817—92), som antog titeln behäulläh (»Guds glans»). Denne utvecklade b. vidare till en än mera moderniserad religion, allmänt kallad behaism, i vilken Gud fattas panteistiskt och Kristus förkunnas som moralisk-religiös princip. Behaismens moral är i det närmaste social-kristlig: personlig frihet och broderskärlek mellan alla människor. Mirza Husain brevväxlade med europeiska furstar, och hans son och efterträdare Abbas Effendi (Abd-ul-Beha, 1844—1921) arbetade under resor i Europa och Amerika för att sprida behaismen, en mission, som i viss mån har lyckats och även fortsättes. I grund och botten är denna utgestaltning av b. blott en vanlig kulturoplimism, förknippad med entusiastisk hyllning av sektens stiftare och martyrer. Litt.: H. Dreyfuss, »Babismus und Behaismus» (1909); H. Römer, »Die Babi-Behai» (1912); M. H. Phelps, »Abdul Baha Abbas Leben und Lehre» (1922); Th. Chase, »Die Behai-Offenbarung» (1925). Edv. L. Babits [ba^itj], Mihaly, ungersk lyriker (f. 1883), med avseende på formen och ss. språklig nyskapare den mest betydande i Ungerns nyare diktning. B. har översatt Dante och Shakespeare och skrivit problemromanerna »A gobjakalifa» (»Storkkalifen», 1910), och »Timår Virgil fra» (»Virgil Timårs son», 1922) samt lyriska verk: »Leveleh Irisz konorujüböl (»Blad ur Iris’ krans», 1909), »Herceg, håtha megjöna tél is» (»Furste, om nu även vintern kommer», 1911), »Nzugtalonsag völgze» (»Orons dal», 1920). [A-f N.] Ba'blah, babul, är handelsbeteckningen för fruktbaljorna av Aca'cia ara'bica, Arabien och Ostindien, Acacia farnesiana, Sydamerika. B. innehåller omkr. 35 % garvämne, tillhörande — 1023 — — 1024 —