BACAÜ ingången. Hustrun medförde i äktenskapet egen förmögenhet, en hemgift, som mannen ägde nyttja. I senare rätt övergår tirhatu till hustrun. Seden att mannen håller en bihustru, ofta hustruns tjänsteflicka, är ett gammalt semitiskt bruk, välkänt från G. T. (Hagar). Obli-gationsrätten var rikt utbildad, ss. talrika urkunder och Hammurapis lagar visa; köp, byte, lån, bolag, uppdrag, borgen, arrende, hyra voro vanliga. Räntefoten höll sig i århundraden märkvärdigt konstant, 20 % för penning-, 33 1/3 % för sädeslån. Ett sakralt drag genomgår f. ö. hela rättslivet, särsk. processrätten. Äldre b. r. sträcker sig från o. 3000 till 900 f. Kr. Därpå inträder en mellanperiod på 300 år, då assyrierna härska och en återgång till uråldriga former sker med barnaoffer, särsk. av den förstfödde o. dyl. Med det nybabyloniska riket från 600 f. Kr. börjar åter en utpräglad penninghushållning med ett utvecklat bankväsen (anvisningar, giro m. m.). Mycket känt är det flera hundra år florerande bankhuset Egibi, vars rika arkiv är bevarat. B. r. fortlevde även sedan perserkonungen Kyros erövrat landet. Handeln kvarblev i babyloniernas händer, och rättsliga urkunder avfattades fortfarande på babyloniska, liksom latinet under Europas medeltid användes i samma ändamål. Detta tillstånd fortfor in i den grekiska tiden o. 100 f. Kr. Ännu är ej utrett, i vad mån b. r. påverkat den grekiska rätten. I varje fall har Väst-Europas kultur haft en mäktig läromästare i b. r. Dennas likhet med Moses 1000 år yngre lagar är på många punkter slående. — Litt.: F. E. Peiser, »Aus dem babylonischen Rechtsleben» (4 bd, 1890—98); A. Ungnad, »Hammurabis Gesetz» (5 bd, 1904—11), båda utg. i förening med J. Kohler. E. K. Bacau [-keo'], stad i Moldau, Rumänien, vid floden Bistrita nära dess inflöde i Sereth; 18,985 inv. (1913), därav hälften judar. Petroleumkällor, pappersfabrikation. M. P. Baccæ [-ke], latinsk benämning på bär. B. myrtilli, blåbär; B. Juntperi, enbär. Baccalaureus [-åu'-] (medeltidslat., ombildning av det till sitt ursprung dunkla baccala-ris = eng. bachelor), eg. ogift man, yngre riddare, väpnare; sedan 1200-talet en efter fleråriga studier förvärvad lägre akad. grad. Så är t. ex. i England bachelor of divinity (förkortat B. D.) en teologisk examen och bachelor of civil laiv (förkortat B. C. L.) en lägre akad. grad inom juridiska fakulteten. Bachelor of artsgraden (av lat. Artium baccalaureus, förkortat A. B. el. B. A.) erhålles vid engelska univ. efter till omfånget växlande studier. I Tyskland förekommer även titeln vid vissa univ. I Frankrike motsvarar bachelier ès lettres ung. studentexamen på latinlinjen, bachelier ès Sciences studentexamen på reallinjen. — Baccalau-reat, den av en b. avlagda examen el. innehavda värdigheten. [/. A.] Baccarat [bakara'], stad i dep. Meurthe-et-Moselle, n. ö. Frankrike, vid floden Meurthe; 5,605 inv. (1926). B. har Frankrikes största kristallglasfabrik (grundad 1766) med en års-tillverkning av 7 mill. frcs. W. P-n. Baccarat [bakara'], franskt hasardspel med kort, vanligt i sht i medelhavsländernas casi-nos (se d. o.). En person är bankör, ger sig själv två kort och utdelar två till var och en av de spelande, vilka bilda två partier. Spelarna göra insatser på sina kort, vilkas värde grundar sig på en poängberäkning och även är beroende av vilket parti spelaren tillhör. Efter frasen »rien ne va plus» (inga insatser mer få göras) uppvisas korten och jämföras med bankörens, varefter vinster, resp, förluster likvideras. G. Cqt. Baccelli [bacä'li], Guido, italiensk läkare och politiker (1832—1916). Urspr. prof, i med. gjorde B. sig som minister högt förtjänt om det italienska undervisningsväsendet och riktade den medicinska litteraturen med talrika arbeten. [E. M. P. W.] Ba'ccharis, växtsläkte tillhörande fam. korgblommiga. O. 300 arter, buskar el. halvbuskar, förekomma i Amerika, särsk. i de tropiska delarna. Några arter, t. ex. B. ochra'cea, användas ss. läkemedel, andra, t. ex. B. halimifo'lia, till framställning av färgämnen. A. V-e. Bacchius (grek.-lat.), versfot, bestående av en kort och två långa stavelser: -------, t. ex. i sex år. H. Sj. Bacchi'us Senex, se Bakcheios. Bacchus (lat.), rom. myt., motsvarigheten till grekernas Dionysos (se denne). — Backi sk, som har avseende på B.; dryckes-. Bacchy'lides, se Bakchylides. Bacciochi [bacå'ki], Felice Pasquale, furste av Lucca och Piombino (1762—1841), tjänade ss. officer i franska armén och blev 1797 g. m. Elisa Bonaparte, Napoleons syster. Han avancerade ss. förste konsulns, senare kejsarens svåger till höga befattningar (brigadgeneral 1803, divisionsgeneral 1804) och blev 1805 furste av Piombino (18/3) och Lucca (23/b). I styrelsen över dessa tog B. föga del; den om-händerhades av hans maka. Efter Napoleons fall 1814 levde B. ss. privatman. I sitt äktenskap hade B. två söner, vilka dogo före fadern, och en dotter Napoleone Elisa B. (1806—69), bekant genom vidlyftiga arvsprocesser. Hon var 1825—30 g. m. en greve Camerata och hade i detta äktenskap en son Napoleone Camerata — 1039 — — 1040 —