BÆHRENDTZ Bæhrendtz, Fabian Julius, kulturhistoriker (1849—1920), fil. d:r i Lund 1879, lektor i Kalmar 1880—1914. B:s förnämsta insatser gjordes i Kalmar läns fornminnesförenings tjänst. Han var sålunda föreståndare för dess museum (1884— 1919) och utg. av dess »Meddelanden», till vilka han dessutom lämnat många egna bidrag, t. ex. »Striderna om Kalmar 1611» och »Anteckningar om Kalmar domkyrka». B. har även företagit givande arkeologiska undersökningar. N. L. R. Baekelmans [bä'kel-], Lo de, nederländsk förf, (f. 1879), har i naturalistiska romaner mästerligt skildrat folk- och bohemlivet i Antwerpen, t. ex. »De doolar in de weidsche stad» (1904, »Vagabonden i den stora staden»). — Litt.: L. Monteyne, »L. B.» (1914). [Z?Zh.] Bælter, Sven, präst, teol. förf. (1713 —60), domprost i Växjö 1750, kyrkoherde i Bergunda 1751, kontaktsprost s. å., led. av prästeståndet i riksdagen 1751—52, teol. d:r 1752. — B. övade stort inflytande på den dåtida homiletiska bildningen. Bland hans många skrifter märkas det exegetiska arbetet »Wårs Herras och Frälsares Jesu Christi historia» (1755 —60), det berömda liturgiska verket »Historiska anmärkningar om kyrckoceremonierna» (1762) samt evangeliipo-stillan »Nåden i Christo» (1767), alla utgivna i flera uppl. och utmärkta genom lärdom, klar och ädel framställning samt noggrannhet. B. karakteriseras som »kyrklig pietist». — Litt.: J. Dellner, »Sven B., en homiletisk studie» (1916). A. G-w. Baensch [bänj], Friedrich Bernhard Otto, tysk vattenbyggare (1825—98), gjorde utkast till och ledde talrika kanal- och hamnbyggnader. Hans största verk är Nord-öster-sjö(»Kejsar-Vilhelms»)-kanalen (se d. o.). Av B:s skrifter märkas »Studien aus dem Gebiet der Ostsee» (1872) och »Die Sturmflut vom 12—13 nov. 1872 an den Ostseeküsten des preussischen Staates» (1875). S. Stg. Baer [bär], Abraham, musiker (1834—94), kantor (liturg) i Mosaiska församlingen i Göteborg 1857, utgav »Baal Tfillah oder der prakti-sche Vorbeter. Vollständige Sammlung der got-tesdienstlichen Gesänge und Recitative der Israeliten etc.» (1877—83). F. S-l. Baer [bär], Karl Ernst von, estländsk zoolog och geograf (1792—1876), 1819 e. o. och 1821 ord. prof, i zoologi samt 1826 tillika prof, i anatomi i Königs-berg, 1834—64 prof, vid vetenskapsakademien i Petersburg. B. var en synnerligen mångsidig forskare, som utom zoologiska och antropologiska arbeten även utgivit skrifter i geografi och språkvetenskap. Mest berömd är han för sina embryologiska studier; med rätta har han betecknats som den moderna embryologiens grundläg-gare. B. upptäckte bl. a. 1829 ägget i äggstockarna hos människan. Bland hans många embryologiska skrifter må nämnas »Über Entwicklungs-geschichte der Tiere» (2 bd, 1828—37), där han på ett mästerligt sätt skildrar hönsembryots och andra ryggradsdjurs utveckling. B. var anhängare av den cuvierska typläran (se G. Cu-vi er), som han vidare utvecklade på embryologisk bas. Ehuru han ej stod främmande för tanken att arterna äro föränderliga, bekämpade han de franska naturfilosofernas utvecklingsteorier och trädde även i opposition mot darwinismen. B. företog talrika resor till n. Ryssland, senare också till Kaspiska havet; hans »Kaspische Studien» (1855) anses som den bästa beskrivningen över detta hav. B:s »Ausge-wählte Schriften» utgåvos av R. Stölzle 1907. — Litt.: H. Haacke, »K. E. von B.» (1905). O. C-n. Bærentzen [bä'rnt-], Emilius Detlev, dansk porträttmålare och litograf (1799—1868), utvecklade stor produktivitet som porträttör — man har räknat till över 2,000 n:r — och fick som ledare av en litografisk anstalt (1837—45) en icke ringa betydelse för det konstnärliga stentrycket. E. Wrgl. Bærum, hd i Akershus fylke, s. Norge, vid inre ändan av Oslofjorden, s. v. om Oslo; 187,8# kvkm., 19,411 inv. (1920). H. S-n. Bæröe, Ole Ludvig, norsk lantbrukspeda-gog och politiker (f. 1877), efter genomgången lantbruksskola och lantbrukshögskola bl. a. godsförvaltare (till 1917), därefter huvudsaki. verksam ss. lärare och föreståndare vid olika lantbruksskolor. B. var redaktör vid den nor- — 1087 — — 1088 —