BAHRAINÖARNA Utrustad med rikt temperament och ovanlig intellektuell rörlighet har B. smidigt följt tidsandans skiftningar, vilka återspeglas i hans produktion. Från början omfattande naturalismens åskådning blev B. under 1890-talet förkämpe för en antinaturalistisk, estetisk individualism och symbolism efter franskt mönster (Huys-man, Barrès) men sökte senare anknytning till rent wienska traditioner. B. är numera katolik. Bland hans verk må nämnas essaysamlingen »Zur Kritik der Möderne» (1890), en större romancykel, inledd med »Die Rahl» (1909), i vilken B. vill belysa karakteristiska drag och problem i samtiden, hans mest framgångsrika komedi »Das Konzert» (1909) samt självbiografien »Selbst-bildnis» (1923). C. A. D. Bahrainöarna, Bahreinöarna, i Persiska viken, i den på arabiska kusten v. om halvön Katar inskjutande Bahrainviken; 552 kvkm., c:a 100,000 inv. (därav 75 % i städerna), hu-vudsakl. araber, 11,000 negrer. Bahrain, den största ön, är 50 km. lång; av de smärre öarna må nämnas Maharaq och Sitra. ögruppen består av nummulitkalk och uppnår på Bahrain 134 m. höjd. B. äro centrum för det berömda pärlfisket i Persiska viken. Under 4 mån. på sommaren sysselsättas här mer än 500 båtar och 15,000 dykare. Andra näringsgrenar äro båtbyggeri, tillverkning av segelduk, odling av dadelpalmer och uppfödning av vita åsnor. 1926 utfördes pärlor för 3 mill. kr. Största delen av handeln med Nadjd och Hasa går över B. Manarna på n. Bahrain med o. 25,000 inv. är huvudstad och medelpunkt för handeln; av ung. samma storlek är Maharaq på ön med samma namn. I det inre av Bahrain finnas flera tusen säkerligen mycket gamla, kägelfor-miga gravhögar, vilkas ursprung ännu är ovisst B., som 1507—1622 voro portugisisk besittning, stå sedan 1867 under brittisk överhöghet och styras av en arabisk schejk. M. P. Bahrdt, Karl Friedrich, tysk protestantisk teolog (1741—92), prof, i Leipzig, avsatt på gr. av oordentligt levnadssätt, efter skiftande öden docent i Halle, men ånyo avsatt från ämbetet, värdshusvärd i Hålles närhet, kom i fängelse för ett lustspel, där han hånade ett av kultus-ministern Wöllner utfärdat edikt riktat mot rationalismens representanter. Lika skiftande som hans yttre levnadsöden var hans teolo giska ställning. Till en början ortodox, gick han över till neologien (se d. o.) för att sluta i upplysningsteologiens mest radikala överdrifter. Ett par av hans mest bekanta skrifter kommo till under hans rationalistiska Halle-period: »Briefe über die Bibel im Volkston» (1782), fortsatt av »Ausführung des Plans und Zwecks Jesu» (1784—86). Han ger här en fantastisk, romantiserad skildring av Jesu liv; bl. a. låter han honom tillhöra esséernas hemliga samfund (se Esséer), en teori, som ånyo dykt upp i H. Tolls (se denne) bok »Dog Jesus på korset?» (1927). S. N. Bahr el-Abjad (»Vita floden»), Vita Nilen, Nilen n. om Bahr el-Ghazals inflöde däri och till Khartum. Se Nilen. Bahr el-Arab, biflod från v. till Bahr el-Ghasal. B. upprinner på gränsen till Franska Ekvatorialafrika. Bahr el-Asrak (»Blå floden»), Blå Nilen, biflod från h. till Nilen, 1,350 km. lång och med ett nederbördsområde om 331,500 kvkm B. kommer från Tanasjön i Abessinien under namn av Abai. Bahr el-Djebel (»Bergfloden»), Nilen från utloppet ur Albertsjön till Bahr el-Ghazals mynning. Se Nilen. Bahr el-Ghazal, Gasellfloden. 1) Flodbädd från Tchadsjöns ö. sida mot n. o. till Bodele-sänkan s. om Tibesti. — 2) Biflod från v. till Nilen, 214 km. lång. B. uppstår ur flera käll-floder, som upprinna på vattendelaren mot Kongobäckenet och ur Bahr el-Arab samt går genom ett lågt och sumpigt, under regntiden översvämmat landskap ner till Lake No el. Mokren el-Bohur, där den förenar sig med Bahr el-Djebel till Bahr el-Abjad. — 3) Den sydl. prov, i Engelsk-egyptiska Sudan, uppkallad efter floden B.; 295,500 kvkm., 2,5 mill. inv. (1925). B. är ett sumpigt och skogrikt område med kautschuk- och bomullsodling. Huvudstad är Wau el. Meshba er-Rek. H. S-n. Bahrfeldt. 1) Emil B., tysk myntforskare (1850—1929), försäkringsdirektör i Berlin, har särsk. sysslat med medeltida tyska mynt. B., som 1901—28 utgav »Berliner Münzblatt», har bl. a. skrivit: »Münzwesen der Mark Branden-burg» (3 bd, 1889—1913). [S. Bin.] 2) Max von B., den föregåendes bror, tysk myntforskare (f. 1856), f. d. infanterigeneral, sedan 1922 prof, i Halle, har särsk. sysslat med romersk-republikanska och lågsaxiska mynt och utger »Numismatisches Litteraturblatt». Bland hans skrifter märkas »Nachträge und Berichtigungen zur Münzkunde der römischen Republik» (3 bd, 1897—1918), »Die römische Goldmünzenprägung während der Republik und unter Augustus» (1923) m. fl. [S. B/n.] — 1115 — — 1116 —