BAKTERIERÄKNING måga vid samliv med ovan nämnda Bacterium radicicola. Nitrater och ammoniumföreningar, ur vilka växterna i allm. hämta sitt kvävebehov, härröra till väsentlig del från växt- och djurkroppar, vilka genom b:s verksamhet övergått i förruttnelse, ledande till bildningen av ammoniak, som genom andra b. överföres till ni-trat. På detta sätt äger vid kvävets kretslopp i naturen ett ständigt spel av uppbyggande och nedbrytande processer rum, varvid den dominerande rollen tillkommer b. Många sjukdomsalstrande b. äga förmågan att bilda specifika gifter, som äro av största betydelse inom människo- och djurpatologien. En del av dessa gifter äro bundna vid bakteriekroppen och frigöras först vid dennas sönderfall, s. k. endotoxiner; andra, toxiner (se d. o.) i inskränkt bemärkelse, avsöndras av b. till det omgivande mediet. Av annan natur äro de icke specifika, av förruttnelsebakterier avsöndrade gifterna, s. k. ptomainer (se d. o.) el. förrutt-nelsealkaloider. — Se ytterligare Bakterio-logi, där även litteraturförteckning finnes. A. FL; O. Gz. Bakte'rieräkning kan ske, ev. efter utspädning och färgning av bakterierna, i en vanlig räknekammare (se Bio dk roppsr äkn ing). En annan metod är att väl blanda en avmätt volym av bakterieuppslamningen med smält näringssubstrat, vanl. gelatin, som efter stelnandet bevaras vid lämplig temperatur. Efter en tid framväxa för blotta ögat synliga bakteriekolonier, och då man i stort sett kan antaga, att varje bakterie ger upphov till en koloni, får man genom att räkna dessa en täml. exakt uppfattning om bakteriernas antal. Det är dock endast de utvecklingsdugliga bakterierna, som på detta sätt räknas. Approximativt kan man bestämma bakterieantalet genom att jämföra en bakterieuppslamnings täthet med förut iordningställda standardupp-slamningar, vilkas bakterieantal äro kända. A. FL Bakteriofa'g benämnes den bakterieupplösande princip, som fransmannen d’Herelle 1917 kunde påvisa i bakteriefria filtrat av dysenteri-sjukas avföring, och som av honom ansågs bero på närvaron av ett filtrerbart virus (se d. o.), bacteriofdgum intestina'le. Bakteriofagverkan anses numera av ett flertal forskare betingas av från bakterierna el. den sjuka organismen stammande kemiskt verksamma ämnen. A. FL Bakteriofobi' (till grek, fobos, fruktan), tvångsföreställning (se d. o.), som stundom uppträder hos nervöst anlagda personer ss. en oresonlig skräck för bakteriesmitta. B. ger ofta upphov till lika löjliga som overksamma skyddsåtgärder. S-m. Bakteriologi' (grek. bakte'rion, liten stav, och logos, lära), eg. läran om bakterier, men användes numera oftast för att beteckna läran om mikroorganismer i allm. Redan f. Kr. anade man tillvaron av osynliga småväsen och satte dem i samband med sjukdomars uppkomst. Först på mitten av 1600-talet påstod sig jesuiterpatern Athanasius Kircher ha sett pestens orsak i pestsjukas blod i form av små maskar och även i andra produkter ha påvisat levande smittoämnen under sitt primitiva mikroskop. Huruvida han verkligen observerat mikroorganismer, är emellertid högst tvivelaktigt. Den förste, som säkert observerat sådana, var holländaren A. van Leeu-wenhoek, som o. 1680 konstruerade verkliga mikroskop, med vilkas tillhjälp han studerade och beskrev såväl bakterier som jästsvampar och t. o. m. försökte sig på en gruppindelning av dem. Under tiden närmast efter Leeuwenhoek sysslade man mera med frågan ang. mikroorganismernas uppkomst än deras betydelse. Striden mellan anhängarna av läran om genera'tio spontdnea, uralstringen, och mellan dem, som förfäktade åsikten, att även mikroorganismerna uppstå ur levande frö, förde Pasteur genom exakta och sinnrika experiment till fullständig seger för den sistnämnda åsikten. I slutet av 1700-talet gjordes el t flertal viktiga undersökningar över mikroorganismernas byggnad och systematik. Då mikroskopet på 1830-talet genomgick betydande förbättringar, blevo härigenom nya iakttagelser möjliga. Ett flertal patogena svampar upptäcktes 1830—40, och 1850 påvisades den första sjukdomsalstrande bakterien, mjält-brandsbacillen. De närmaste årtiondena medförde Pasteurs banbrytande undersökningar över jäsningarna. 1876 offentliggjorde Koch sitt berömda arbete ang. mjältbrandsbacillen, där han visade, hur man kunde renodla denna ur mjältbrandssjuka djurs blod och medelst renkultur av bacillen åter framkalla sjukdomen hos djur, från vilka bacillen åter kunde odlas. Kort därefter införde han de fasta substraten, varigenom renodling av bakterier betydligt underlättades. Samtidigt utvecklades färgtekniken och de optiska hjälpmedlen förbättrades. Under relativt kort tid påvisades nu, till stor del av Ko«h och hans lärjungar, ett flertal av de sjukdomsalstrande bakterierna, sålunda på 1880-talet »uberkelbacillen, koleravibrionen. tyfusbacillen, difteribacillen, pneumokokken, mcningokokken m. fl., på 1890-talet gasfleg-monebacillen, pestbacillen, botulismusbacillen m. fl. I början av vårt årh. ha påvisats kik-hostebacillen, syfilisspirochæten och den smitto-samma gulsotens mikrob. De under allra sista — 1147 — — 1148 —