BAKTER10TR0PA SERA Fig. 1. Starkt förstorad bild av ett snitt genom en morot med bakterier i cellmellanrummen. lenticeller, vattenporer. I allm. leva de till en början i cellmellanrummen, varifrån sedan omgivande celler angripas (fig. 1). el. också intränga de i kärlsträngarna, vilka de genomvandra; på så sätt sprides b. genom större el. mindre delar av värdväxten. — Sjukdomsbilden är hos olika b. mycket växlande. Så kan angreppet vara åtföljt av en synnerligen karakteristisk färgförändring, t. ex. brunfärgning hos brun-bakterios på kålrot, rova m. fl. (fig. 2). I andra fall åstadkomma bakterierna en retning, stimu-lering, så att en livlig celldelning inträder. Härvid uppstå vårt- el. kräftsvulstliknande bildningar, t. ex. kräftbakte-rios (fig. 3). — Bakterierna äga ofta förmåga att lösgöra de enskilda cellerna från varandra el. att helt upplösa själva cell Fig. 2. Brunbakterios på rova. Fig. 3. Kråftbakterios på sockerbeta väggarna. Härigenom uppkommer en fullständig upplösning, förruttnelse, av angripna delar, ej sällan åtföljd av karakteristisk lukt. — Sjukdomsförloppet är hos en del b. synnerligen regelbundet, i andra fall däremot mycket variabelt och då beroende av olika yttre förhållanden. H-nd. Bakteriotro'pa sera, genom immunisering erhållna sera (se Serum), som innehålla bakterio- tropiner, antikroppar (se d. o.), vilka påverka mikroberna, så att de lättare falla byte för de vita blodkropparnas bakterieupplösande förmåga. B. s. skilja sig från opsoninerna (se d. o.), därigenom att de äro mindre känsliga för höga temperaturer och kunna verka utan närvaro av komplement (se d. o .). A. Fl. Bakteriuri', sjukligt uppträdande av bakterier i urinen, då denna ännu befinner sig i urin-blåsan; b. uppstår antingen genom infektion i blåsan el. genom övergång av bakterier från blodet vid infektionssjukdomar. [E. Af. P. W.] Bakteroi'der kallas de mer el. mindre abnormt utbildade, ofta oregelbundet greniga el. till uppsvällda, rundade kroppar förändrade bakterieceller, som förefinnas i utvuxna bakterieknölar å baljväxternas rötter. B. utgöra invo-lutionsformer (se d. o.) av kvävebindande bakterier och härröra sannolikt av den sura cellsaftens inverkan. Se B al j växt er. O. Gz. Ba'ktrien (grek. Baktria'ne, fpers. Bachtris), den forntida benämningen på det iranska landskap, som låg mellan Areia (se d. o.) och Hin-dukusch (Paropamisus) i s., Margiana (se d. o.) i v. och Sogdiana (se d. o.) i n., med huvudstaden Baktra (nuv. Balkh, se d. o.). B. var enl. den iranska traditionen säte för kavyanidernas sagoberömda dynasti, till vilken hörde Kavi Vischtaspa, enl. traditionen Zarathustras beskyddare och den förnämste främjaren av hans religiösa verksamhet. Med akemeniderriket kom B. under Alexander den store (328 f. Kr.) och lydde sedan under seleukiderna, tills 250 f. Kr. ståthållaren Diodotos gjorde sig självständig och grundade det s. k. greko-baktriska riket (se d. o.). Dettas välde i B. störtades c:a 160—140 f. Kr. av Kushanas (se d. o.), vilka regerade till senare hälften av 400-talet, varefter deras välde i rask följd avlöstes av heftaliterna (se d. o.), av en koalition mellan de persiska sa-saniderna och det centralåsiatisk-turkiska väldet, av det västturkiska riket och av den kinesiska expansionen under den begynnande Thang-dynastien. Med den arabiska erövringen (från 660-talet) inträdde ett skede av städse skiftande islamitisk överhöghet, tills B. 1220 drabbades av mongolinvasionen under Djingiskan. Mongolherraväldet varade i stort sett till den özbe-giska erövringen (åren närmast efter 1500). B. tillhörde därefter omväxlande Buchara, Persien ach Afganistan, tills det 1850 definitivt lades till sistnämnda stat. C. F. Baktsjisara'j, se Bachtjisaraj. Baktändning kallas den förtidiga tändning av den i en motorcylinder komprimerade gasblandningen, varigenom motorkolven av den exploderande gasen får en kraftimpuls, innan den nått över vändpunkten. Detta har till — 1159 — — 1160 —