BALLET men staden tillväxer dock fortfarande tack vare det omgivande fruktbara åkerbruksom-rådet. Livlig industri. B. är biskopssäte och har en bergsskola. H. S-n. Ballari, distrikt och stad i Brittiska Indien. Se Bellary. Ballast (även barlast). 1) B. användes till förbättrande av ett fartygs stabilitet och vid propellerfartyg även för att med fartyget utan last nedlasta detsamma till ett för propellerns arbete och fartygets styrning lämpligt djupgående. Ä maskindrivna lastfartyg utgöres b. oftast av vatten i innerbottens cellsystem. Vattenballasten utpumpas, då fartyget lastas. Segelfartyg gå ofta med permanent b., som därvid utgöres av sten el. järn. Ä kappseg-lingsjakter kan b. utgöra ända till 65 % av jaktens vikt och består av en under träkölen fäst köl av bly el. järn. T. Hrn. 2) Med fin sand el. dylikt fyllda säckar, som medföras i luftballonger (se d. o.) och genom vilkas utkastande bärigheten hos ballongen ökas. F. Az. 3) Den del av en järnvägs överbyggnad (ballastering), i vilken sliprarna inbäddas. B. har till ändamål att fördela trafiktrycket samt att möjliggöra ett jämnt spårläge, en mjuk gång och en god dränering. Lämpligaste materialet härtill är makadam el. grovt grus. S. Stg. Ballastväxter, barlastväxter, kallas från främmande områden införda växter, som spridas därigenom att till ballast å fartyg använd sand el. jord innehållande växtfrön utkastas. Se Adventivväxter. 0. Gz. Balla'ta (ital.), se Ballad. Balle, namn på en rätt verksam runristare i Mälarlandskapen, vilken torde ha levat i slutet av 1000-talet. Man har ett 20-tal stenar, Runsten, ristad av Balte. Agesta, Uppland. signerade »Balle ristade», och känner igen hans hand också på ett antal osignerade verk. Som ett exempel på hans litterära stil kan i översättning anföras inskriften på runstenen från Kyringe, Björksta s:n, Västmanland: »Hägulv lät göra dessa märken efter Knut, sin fader, och efter Gudlög, dennes syster. Balle reste stenen.» — »Sten haver rest, den stånda skall, Balle den röde efter broder sin». Hans behandling av ordformer och prydnadsslingor hör icke till de mest vårdade. — Litt.: O. v. Friesen, »Upplands runstenar» (1913) och »Runorna i Sverige» (1928); Brate, »Svenska runristare» (1926). l. Lqt. Balle, Nikolaj Edinger, dansk biskop (1744—1816), teol. prof., hovpredikant, »konge-lig konfessionarius», biskop i Själlands stift 1783 Ehuru ingalunda reformfientlig (jfr hans insats för exorcismens avskaffande 1783) och snarast en moderat förmedlare mellan rationalism och ortodoxi, kämpade B. mot den förras överdrifter dels genom bibelförklaringar, dels genom veckotidskriften »Bibeln forsvarer sig selv». Den av honom och Chr. Bastholm (se denne) tillsammans utg. »Lærebog i den christlige Religion» (1791), som länge var påbjuden i skolorna, har för eftervärlden blivit ett typiskt uttryck för dåtida rationalism inom teologien. Religion är kunskap, pliktläran är huvudsaken, sakramenten intaga en undanskjuten plats. B. arbetade ivrigt för folkundervisningen. A. G-iv. Ballerina (ital.), dansös; prima b., första dansös. Balleslrem, Franz Xaver von, greve, tysk politiker (1834—1910), deltog som kavalleriofficer i krigen 1866 och 1870—71. B. invaldes 1872 i tyska riksdagen och anslöt sig till centerpartiet, vars h. flygel han tillhörde. 1890 blev han förste v. president; 1893 lämnade han för en valperiod riksdagen men ingick åter i denna 1898 och var till 1906 dess president. B. var jämväl medlem av preussiska lantdagen, av representanternas hus sedan 1891, av herrehuset ss. ärftlig led. sedan 1903. Han erhöll 1873 titel av påvlig kammarherre. [S. Bin.] Ballet [balä'J, Gilbert, fransk läkare (1853 —1916), hospitalsläkare och prof, vid medicinska fakulteten i Paris. B:s vetenskapliga arbeten behandla huvudsaki. psykiatriska och — 1213 — — 1214 —