BASSORIN Bassorfn, en beståndsdel av gummi, t. ex. dragant (se d. o.), som sväller i kallt vatten och bildar efter kokning ett tjockt gelé. Det sönderdelas av syror delvis under bildning av enkla sockerarter. E. M. P. W. Basso'tti, ett slags makaroni (se d. o.). Bass sund, sundet mellan Australkontinen-ten och Tasmanien, uppkallat efter George Bass, som med sin genomfart 1797 påvisade, att Tasmanien var en ö. I B. s., vars bredd är 224 km. och största djup uppgår till 88 m., ligga flera öar, utgörande de kvarstående partierna av den sjunkna landbryggan mellan kontinenten och ön. H. S-n. Bassä'ng (fra. bassin, senlat. bac[c]hi'nus, till lat. bacca) vattenbehållare; geol., se Bäcken. Bast är en del av kärlvävnaden (se d. o.) hos växterna. Man skiljer på hårdbast (segbast) och vekbast. Det förra består av lång- Längd- och tvärsnitt genom stammen hos solros, Jlelianthus annuiis; p grundvävnad, b bastceller, s sil-rör, bp hastparenkym, c kambiumceller, g kärl, h vedceller. sträckta, tjockväggiga, förvedade prosenkym-celler (bastceller el. bastfibrer) och har till uppgift att förläna fasthet och styvhet åt växten; det senare av silrör (se d. o.) och oför-vedade parenkymceller (bastparenkym) samt tjänar till att sprida den beredda näringen i växten. Hårdbastel av många växter har, sedan det först befriats från omgivande vävnader dels genom kemisk, dels genom mekanisk behandling, fått stor praktisk användning. Om basttågorna i dikotyledona växtstammar se Stjälkspåjiadsväxter, Träspånadsväx-ter och Pappersväxter; i monokotyledona växters blad se Bladspånadsväxter. Jfr Apta. A. V-e. Bast, ruinstad i Egypten, se B u bast is. Bast, Anton, dansk metodistpräst (f. 1867). Efter utbildning i metodisternas teologiska skola blev B. präst i metodistsamfundet i Vejle 1890, förflyttades 1895 till Odense, där han arbetade med stor framgång, grundade 1897 »Evangelisk Afholdsforbund» och 1899 ett alkoholistsanatorium vid Odense. 1906—20 verkade han ss. präst vid Jerusalemskyrkan i Köpenhamn, där han drev ett omfattande socialt arbete genom den av honom grundade »Centralmissionen»; 1920 blev han biskop över metodistsamfunden i Danmark, Sverige, Finland och Norge. 1924 anklagades B. av medlemmar i Jerusalemsföreningen för att ha förskingrat en del av kyrkans och till välgörande ändamål insamlade medel, i sht i samband med publikationen »Fyrtaarnet». Efter långvariga rättegångsförhandlingar, som påvisade åtskilliga oegenlligheter i B:s affärer, dömdes han i mars 1926 till 3 mån:s fängelse. Metodistkyrkans undersökningskommitté frikände honom i Haag i mars 1927 från anklagelserna för bedrägeri men suspenderade honom på gr. av bristande reda och varsamhet i hans äm-betsåliggandcn. Generalkonferensen 1928 i Amerika fråndömde honom biskopsämbetet men avsatte honom icke ss. präst. Danska metodistsamfundet ville emellertid icke återtaga honom som sådan. S. N. Basta (ital. och spa., eg. imperativ till basta're, vara nog), nog, stopp, slut, i sht i förbindelsen »och därmed b.»; särsk. förr även som kortspelsterm. E. Hqt. Bastable [bä'stabl], Charles Francis, engelsk nationalekonom (f. 1855), sedan 1882 prof, i Dublin. B. har särsk. ägnat sig åt studiet av internationella handelsproblem och förfäktar moderata frihandelsvänliga åsikter. Hans mest bekanta arbeten äro »Theory of international trade» (1887), »Commerce of nations» (1892) och »Public finance» (1892). T. E-r. Basta'nt (ital. basta'nte, eg. presens particip av basta're, vara nog, jfr Basta), varaktig, hållbar, solid, duktig, grov, förr även: tillräcklig. Basta rd el. hybrid kallas en individ, som för en och samma egenskap innehåller olika ärftliga anlag. En b. uppstår sålunda, om dess föräldrar för en el. flera egenskaper ha olika anlag. — Sammanförandet av ärftligt olika föräldratyper kallas korsning, och b. betecknas med föräldrarnas namn med X el. + emellan, t .ex. mulåsnan: häst X åsna. I vanligt språk användes b. huvudsaki. om individer, vilkas föräldrar visa stora olikheter. — Den vetenskapliga definitionen grundar sig på det av Mendel (se denne) upptäckta förhållandet, att alla högre varelser i avseende på sina ärftliga anlag äro dubbelorganismer, i det att de för varje yttre märkbar egenskap ha två anlag. Dessa anlag (arvenheter [se d. o.], arvfaktorer, gener) överföras från föräldrar till avkomma medelst könscellerna (gameterna). Då en individ bildar könsceller, skiljas de — 243 — — 244 —