BATJUSJKOV på Java hemmahörande tygfärgningsmetod, varvid man före färgbadet överdrager de ställen av mönstret, som skola förbli ofärgade, med ett vaxskikt, som tränger in i fibrerna. Det flytande vaxet lägges på med en pensel el. Framställning av batik på Java. en tjanting. Sedan vaxet stelnat, fuktar man med vatten, varvid vaxlagret får talrika små sprickor, vilka vid därpå följande färgning giva upphov till fint färgade ådringar i det ofärgade. Färgningen måste försiggå vid vanlig temperatur, emedan vaxet eljest smälter; de använda färgstofferna måste lämna tvättäkta färger. Vaxet avlägsnas genom att kokas med vatten el. upplösas i bensin. Som färger komma naturfärger (indigoblått, krapprött, brunt och gurkmejagull) till användning. Framför allt bomullstyger, vilka som sarong av ja-vaneserna viras om höfterna, förses av den hemlighållna hemindustrien med fantastiska mönster med djur- och växtfigurer. Då för varje färg en särskild vaxbetäckning är nödvändig, blir framställandet av ett dylikt klä- Javansk slendang (kvinnoplagg) utförd av batik dcsplagg mycket dyrbart och varar ofta 30— 50 dagar. För teckning av större stycken fordras en mycket övad hand. Ung. sedan 1899 eftergjordes batikfärgningen först i Holland, även på sidentyger, av olika konstnärer, vilka uppnådde präktiga effekter för alla slags dekorationsstoffer. På senare tiden har tek niken med förenklad vaxpåläggning som amatörkonst trängt ut i vida kretsar. — Litt.; G. P. Rouffaer och H. H. Juynboll, »De batik-kunst in Nederlandsch-Indie» (1900); I. Braun, »Batik» (1909); W. Zimmermann, »Die Batik-färberei» (1910). [I. H. I.] Batilde, Bathilde, Bathildis, helgon, den frankiske konung Klodvig H:s drottning (d. 680), enl. en uppgift bördig från England. Klodvig såg henne som slavinna vid hovet i Neustrien och äktade henne 649. Efter hans död styrde hon riket för sin äldste son, Chlotar III. Hon motverkade slavhandel och simoni (se d. o.) samt stiftade abbots-stiflen Corbie (för män) och Chelles (för kvinnor), dit hon sedermera själv drog sig tillbaka. B. kanoniserades av påven Nicolaus I. Festdag 26A i det romerska martyrologiet, 3% i Frankrike. Attribut: krona, kyrkomodell, stege. T. S-d. Bati'st, även kallad kammar du k el. kam-brik, stundom (felaktigt) cambridge, en utomordentligt tunn och fin, men tät och fast vävnad i lärftsbindning (se Bindning), urspr. handvävd och av handspunnet linne, nu även och vanl. av finaste bomull, som spinnes och väves med maskin. Namnet antages komma av någon person (vavare?) Baptiste, som möjligen verkat i den franska staden Cambrai, varifrån säkert b:s båda andra benämningar härstamma. N. Frankrike och Belgien voro urspr. tillverkningscentra för b., som nu även tillverkas i delar av Tyskland, Böhmen, Irland m. fl. — B. vävdes troligen redan under medeltiden och användes mera förr än nu, då så många andra tunna, fina tyger kommit i marknaden, till näsdukar, elegantare underkläder, nattmössor, fischycr, fina broderier o. s. v. Bomullsbatist trycktes ofta i blomster- och fantasimönster och användes till klänningar. — En viss skillnad har möjl. funnits mellan kammarduk och b. (olika täthet el. dyl.), men i praktiken har man ej strängt upprätthållit denna. » I. H. I. Batjanöarna, ögrupp bland Moluckerna, s. v. om Halmaheira; 2,643 kvkm. Huvudön, Batjan (2,366 kvkm., 6,166 inv. 1909), som förmodligen uppstått genom förening av tre öar i nyare tid, är bergig men samtidigt mycket fruktbar. H. S-n. Bafjusjka [baAofka] (ry.), »lille far», vänligt folkligt tilltalsord till äldre man (särsk. till församlingsprästen, popen); uttrycket brukades i folkmun även om tsaren. Agr. Bafjusjkov [baAoJkaf], Konstantin Niko-lajevitj, rysk skald (1787—1855), deltog som officer i Napoleontidens strider och tog starka — 265 — — 266 —