BEETS som giver upphov till en rikedom av melodiösa linjer, ackordiska strukturer och rytmiska bildningar med en värld av stämningar och känsloutbrott B:s toner avspegla på ett genialt sätt den känsliga människans rika själ, dess starka spänningar, dess våldsamma reaktioner i såväl glädje som sorg. Trots all motgång är det optimisten, som talar genom hans verk, emellanåt kanske mera genom en viljeansträngning än på gr. av känslolivets okontrollerade ström. Hans musik har därigenom kommit att stå som en symbol för en idealistisk, frigjord livssyn, resultatet av en strid med livets mörka makter, som, hur hård än kampen är för att ryckas loss ur deras hårda grepp, dock alltid utfaller till förmån för glädjen över tillvaron och kärleken till mänskligheten. Biografier och sammanfattande värderingar av B. F. G. Wegeler & F. Ries, »Biographische Nolizen über L. v. B.» (1838; ny uppl. av A. Kalischer 1906); A. Schindler, »Biographie von L. v. B.» (1840; ny uppl. av A. Kalischer 1908 och F. Volbach 1927); W, v. Lenz, »B. et ses trois styles» (1854), »B., eine Kunststudie» (1855—60); L. Nohl, »B:s Leben» (1864—77; ny uppl. av P. Sakolowsky 1909); A. W. Thayer, »L. v. B:s Leben» (1866 —1908, bearb. och utg. i nya uppl. av H. Riemann); A. B. Marx, »L. v. B:s Leben und Schaffen» (1869); J. v. Wasielewsky, »L. v. B.» (1888); Th. v. Frimmel, »B.» (i Riemanns »Berühmte Musiker»); R. Rolland, »B.» (1903); J. Chantavoine, »B.» (1906); T. Norlind, »B. och hans tid» (1924); P. Bekker, »B.» (1911; sv. övers. 1916); Vincent dTndy, »B.» (1911); A. Halm, »B.» (1927). Specialverk av biografisk, stilistisk el. estetisk art. I v. Seyfried, »L. v. B:s Studien in Generalbas, Kontrapunkt und in der Kompositionslehre» (1832); G. Nottebohm, »Beethoveniana» (1872—87); T. v. Frimmel, »Neue Beethoveniana» (1890); H. Volkmann, »Neues über B.» (1904); T. v. Frimmel, »Beet-hovenstudien» (1906); La Mara, »Beethovens unsterbliche Geliebte» (1909); E. Spränger, »B. und die neue Musik als Weltanschauungsaus-druck» (1909); F. Kerst, »Die Erinnerungen an B.» (1913); A. Hensel, »B., Versuch einer musik-philosophischen Darstellung» (1918); J. G. Prod’homme, »La jeunesse de B.» (1920); A. Leitzmann, »L. v. B., Berichte der Zeitgenos-sen, Briefe und persönliche Aufzeichnungen» (1921); A. Schmitz, »B:s zwei Principe» (1923); F. Cassirer, »B. und die Gestalt» (1925); L. Schiedermair, »Der junge B.» (1925); P. Mies, »Die Bedeutung der Skizzen B:s zur Erkennt-niss seines Stiles» (1925); A. Schmitz, »Das ro- mantische Beetho venbild» (1927); G. Adler, »B:s Karachter» (1927)* s» vidare kongressberättelsen från musikhistoriska kongressen i Wien 1927; R. V. Aerde, »Les ancètres fla-mands de B.» (1928). — Ang. symfonierna: E. v. Elterlein, »B:s Sinfonien» (1854); K. R. Henning, »B:s neunte Sinfonie» (1888); G. Grove, »B. and his nine symphonies» (1896); O. Neitzel, »B:s Sinfonien erleutert» (1898); II. Krone, »Ludw. v. B. und seine Sinfonien» (1900); H. Schenker, »B:s 9. Sinfonie» (1912), »B:s 5. Sinfonie» (1925). — Ang. sonaterna: E. v. Elterlein, »B:s Klaviersonaten» (1856); K. Reinecke, »Die Beelhovenschen Klaviersonaten» (1897); W. Nagel, »B. und seine Klaviersonaten» (1903); H. Riemann, »B:s Klaviersonaten» (1917—19); W. Behrend, »B:s Klaver -sonater» (1923); H. Wetzel, »B:s Violinsonaten» (1924); H. Schenker, »Die 5 letzten Sonaten» (1925). — Ang. kvartetterna: K. Bargheer, »B:s letzte Quartette» (1883); T. Helm, »B:s Streichquartette» (1885); H. Riemann, »Ana-lyse sämtlicher Streichquartette» (i Schlesin-gers »Meisterführer»). — Ang. »Fidelio» och »Missa solemnis»: M. Kufferath, »Fidelio de L. v. B.» (1912); W. Weber, »B:s Missa solemnis» (1898). Uppl. av B:s brev ha utgivits av Nohl, Köchel, Schöne, Kalischer, Unger; samlade uppl. av E. Kastner (1901), A. Kalischer (1906—08), Fr. Prelinger (1907). — Bland handböcker över B. märkas G. Nottebohm, »Thematisches Ver-zeichnis der im Druck erschienenen Werke von B.» (1864; nyare uppl. med suppl. av Kastner och av Frimmel); »Beethoven-Jahrbuch» (av Frimmel, 1908—09); »Neues Beethoven-Jahrbuch» (av A. Sandberger sedan 1925); T. v. Frimmel, »Beethoven Handbuch» (1926). En samlad uppl. av B:s verk utkom 1864— 67 i 24 serier hos Breitkopf und Härtel, flera supplementband senare utkomna; av särsk. kända editioner nämnas f. ö. pianosonaterna av H. Schenker, Bülow, Riemann, Schnabel, Lamond, Pauer; violinsonaterna av Joachim, Rosé; kvartetterna av Joachim. E. A. Beets [bèts], Nicolaas, holländsk förf. (1814—1903). B. blev 1854 präst, 1874 prof, i kyrkohistoria i Utrecht, stod tidigast under inflytande av Byron men utvecklades senare till en blid och trohjärtad familjediktare och vann som sådan stor popularitet. Bäst är hans under pseud. Hildebrand utgivna idylliska skildring »Camera obscura» (1839, många senare uppl.), vari B., tydligen under inflytande av samtida engelska romanförf., med stor iakttagelseförmåga och människokännedom och i behaglig stil tecknar sina borgerliga samtidas liv. B:s’ samlade »Dichtwerken» utgå vos i 5 — 383 — — 384 —