BENSYLIDEN ning till eteriska oljor och som fixeringsmedel vid parfymtillverkning. [Ej.] Bensylide'n, bensal, den tvåvärda radikalen CeHs. CH =, som t. ex. med klor bildar bensalklorid. Bensylide'nklorid, detsamma som bensalklorid (se d. o.). Bcnsy'lklorid, klorbensyl, CeHsCHoCl, bildas vid inverkan av klor på kokande toluol el. av klorväte och bensylalkohol, är en färglös olja, kokar vid 176° och användes för framställning av bensaldehyd, bensoesyra m. m. [I/.] Bensy'lmorfin, se Per o in. Bensystemet, se Skelett. Bensår, Ulcus cruris varico'siim, ett till underbenets nedre tredjedel, vanligtvis strax ovan inre ankeln lokaliserat sår av typiskt utseende. B. börjar som en eksemartad missfärgad hudförändring, i vilken en sårnad snart uppträder, vilken successivt förstoras för att i svåra fall nå en betydande utbredning. Orsaken är alt söka i dåliga blodcirkulationsförhållanden på grundval av förhandenvarande åderbråck. Behandlingen går i första hand ut på ett upphjälpande av den lokala blodcirkulationen genom stillaläge, högläge av benet samt avhjälpande av åderbråckcn genom operativa ingrepp el. andra metoder. Vid betydande utbredning av b. kan härefter hud-transplanlalion vara nödvändig. Vid försummade, äldre fall är ofla amputation enda utvägen. T. S-g. Benten, en av de 7 lyckogudomligheterna i Japans folkreligion. B. är en gudinna, som framställes ridande på en drake el. en orm; hennes tempel äro mestadels förlagda till öar. B. K. Bentevi, en till tyrannfåglarna (se d. o.) hörande art, som lever i n. Sydamerika, där den på gr. av sin talrikhet och oräddhet blivit mycket känd. Fågeln påminner i kroppsform och levnadssätt om en törnskala, är på översidan grön, på undersidan gul och har en gul tofs på huvudet. Den lever av insekter och har fått sitt namn av varningsskriket »ben te vi». B. H-m. Be'ntham [bä'n])9m el. -tom], Jeremy, engelsk moralfilosof och politiker (1748—1832). Urspr. praktiserande jurist, ägnade sig B. sedermera helt åt vetenskapligt och politiskt författarskap. Hans etiska och rällsfilosofiska undersökningar leddes av det praktiska syftet att finna en princip för den reformation av det engelska rättsväsendet, som han ansåg nödvändig. Härvid trädde han i opposition mot den naturrättsliga uppfattningen och sökte i stället bygga rättsfilosofien på psykologisk grundval. En analys av människonaturen visar enl. B., att alla våra handlingar bestämmas av strävandet att vinna högsta möjliga lust och undvika olust så långt som möjligt. Han antog vidare, att man kan exakt mäta de olika lustarternas värde. En lust är att föredraga framför en annan, om den är starkare, säkrare, renare (friare från olust) och fruktbarare (har större möjlighet att framkalla ny lust). B. söker sedan visa, att ar betet för allmän välfärd bäst tillfredsställer dessa fordringar. Ju fler individer, som bli delaktiga av lyckan, desto större blir den enskildes lycka. Vårt välförstådda intresse bör därför mana oss att verka för »den största möjliga lycka åt det största möjliga antalet». Denna formel, som B. närmast upptog från Hutcheson, är enl. honom moralens högsta princip. Den bör även läggas till grund för lagstiftningen och för värderandet av givna samhälls-inrättningar. Varje ingrepp i individernas frihet måste motiveras därmed, att det ökar totalsumman av lyckan. Därvid skola alla individer betraktas som jämbördiga enheter. B utövade ett stort inflytande på den liberala opinionen i England. Inom juridiken utgår John Austin, inom moralfilosofien John Stuart Mill från hans tankar. Huvudarbeten: »Intro-duction to the principles of moral and legisla-tion» (1789), »Deontology» (1834). — Litt.: L. Stephen, »The english utililarians» (1900); M. Guyau, »La morale anglaise» (5 éd. 1904). G. A. Bentham [bä'n])am el- -tam], George, engelsk botanist (1800—84), president för Linnean so-ciety i London. B. utgav monografier över familjerna Labiatce och Legumino'sæ samt beskrev Englands, Pyrenéernas, Hongkongs, Brasiliens och Australiens floror. Hans förnämsta verk är »Genera plantarum» (3 bd, 1862—83), utgivet i samarbete med I. D. Hooker. O. Gz. Bcntinck, urspr. tysk släkt, härstammande från Geldern. Släkten kan spåras tillbaka till — 595 — — 596 —