BERGSPREDIKAN hänger också B:s tolkning av förhållandet mellan själ och hjärna. Här förkastar han den psykofysiska parallellteorien (se d. o.) och omfattar en egenartad dualism (se d. o.), som i hjärntillslånden ser en fortsättning av själstillstånden och i hjärnan blott ett organ för att förverkliga våra handlingar och pantomimiskt uttrycka själslivet. Dessa sina åsikter har B. framställt i en följd skrifter utmärkta av en analysens finhet och en mästerlig språkform, som medelst ett flöde av sinnrika bilder söker frammana hos läsaren intuitionens och livsströmmens väsen, och genom vilka han i sitt hemland befruktat tänkare som E. Le Roy, J. Wilbois och syndikalismens filosof, G. Sorel (se dessa), och påverkat tänkare världen runt, i Amerika W. James, i Sverige bl. a. M. Jacobsson och J. Landquist. B:s filosofiska arbeten äro: »Essai sur les données immédiates de la conscience» (1889; sv. övers. »Tiden och den fria viljan», 1912), »Matière et mémoire» (1896; sv. övers. »Materia och minne», 1913), »Le rire» (1900; sv. övers. »Skrattet», 1910), »Introduction ä la métaphysique» (1903; sv. övers. »Intuition och intelligens», 1911, 2 uppl. 1914), »L’évolution créatrice» (1907, huvudarbetet med B:s biologiska teori och dess lära om »livssprånget», élan vital; sv. övers. »Den skapande utvecklingen», 1911), »L’énergie spirituelle» (1919; sv. övers. »Själslig kraft», 1921) samt »Durée et simultanéité. Å propos de la théorie de la relativité d’Einstein» (1922). — Litt.: R. Berthe-lot, »Le pragmatisme chez B.» (1913); H. Larsson, »Intuitionsproblemet» (1915); J. Landquist, »H. B.» (i »Essayer», 1915) och »H. B.» (1928—29). A-f N. Bergspapegoja, en art tillhörande släktet Nestor (se d. o.). Bergspredikan kallas ett tal av Jesus till hans lärjungar, vilket återgives i Matt. 5—7 och är förlagt till ett berg i Galiléen. B. börjar med 9 saligprisningar och slutar med ett liknelseord om den gode och den dålige husbyggaren. Innehållet är mångfaldigt och låter sig icke bringa under en enhetlig synpunkt. B. är en litterär komposition av olika beståndsdelar, som delvis ha paralleller runt om i de andra evangelierna. Efter ingressen kommer först en rad enskilda ord, om saltet, ljuset, staden på berget, ljuset under skäppan, lagens giltighet (5: 13—19). Så följer kravet om »den bättre rättfärdigheten» (5: 20), vilket exemplifieras i en rad antiteser mellan gällande judisk moral och Jesu krav (mord, äktenskapsbrott, skilsmässa, eden, motstånd mot oförrätt, fiendekärlek, 5:21—49). Därefter kommer ett avsnitt om allmosor, bön, fasta (6: 1—18) och en rad med ordgrupper om Gud och Mammon, den fromma sorglösheten, grandet och bjälken, om att bedja, den trånga porten, varning mot falska profeter, ordet om dem som säga »Herre, Herre». — B. hos Matteus har en parallell i Luk. 6: 20—40, som dock är mycket mindre omfångsrik och skiljer sig från Matteus i många ertskildheter. Därav ser man, att b. i sin grundstomme har blivit författad före evangeliernas redaktion, sannolikt i Palestina el. Syrien. Kärnan i b. är orden om »den bättre rättfärdigheten». Emot den judiska utvärtes lagtolkningen ställer Jesus kravet om sinnelagets renhet och den radikala lydnaden mot Gud. Gent emot den beräknande judiska lagfromheten tecknas den religiösa heroismens ideal. B. är en sammanfattning av Jesu etiska förkunnelse och på samma gång uttryck för det i urförsamlingen rådande livs-idealet. — Olikheterna i b. hos Matteus och parallellen hos Lukas uppkasta problemet om vem, som återger den ursprungligare ordalydelsen. Man kan fråga, om alla ord i b. gå tillbaka till Jesus själv. — B. har haft en ofantligt stor betydelse i den kristna kyrkan genom tiderna ss. »Gudsrikets grundlag». De högt spända krav, som ställas i b., ha fört fram frågan, hur den religiösa människan skall kunna förena »den högre rättfärdigheten» med den rådande verklighetens förhållanden och uppgifter. Olika tider ha också givit olika svar. Dels har man ansett, att b:s etiska krav endast gäller ett fåtal, som helt ägnar sig åt religionen, dels fram-hålles, att b:s uppgift endast är att väcka syndmedvetandet. Andra ha betonat, att den egentliga innebörden i b. är kravet på det goda sinnelaget. Sedan medeltiden ha då och då sekter och enskilda personer yrkat på praktiskt genomförande av b:s krav på alla livets områden (ingen privat egendom, intet motstånd mot det onda o. s. v.), t. ex. Franciskus av Assisi, val-denserna, husiterna, i nyare tid Tolstoj, som fordrade, att mänskligheten skulle återvända till ett enkelt, primitivt levnadssätt, där b:s ideal kunde förverkligas. Den moderna exe-getiken betonar, att b. icke åsyftar att reglera det sociala livet på jorden. Jesus formulerade »den bättre rättfärdigheten» med blicken riktad mot Gudsriket, som han väntade inom den närmaste framtiden. Därför visar b. intet intresse för den närvarande tidsåldern, lärjungarna skola endast vara beredda på att taga emot Gudsriket. På gr. av denna åskådning framhåller R. Bultmann (»Jesus», 1926; sv. övers. 1928), att Jesu krav i b. icke äro menade som allmängiltiga levnadsregler utan som tillspetsade uttryck för den tanken, att människan skall i alla situationer helt och oförbehållsamt underkasta sig Guds vilja, sådan hon i ögon — 725 — — 726 —