BERNARD kolhydratomsältning och de vasomotoriska ner verna. Knappast mindre betydande äro undersökningarna av bukspottkörtelns funktioner, levande varelsers värmebildning, över cu-rare, narkos, Chorda thympani, invertas i tarmsaften. Härtill komma en mängd originaliakttagelser med nya fakta och nya uppslag från olika områden av fysiologien. — Som filosofisk tänkare var B. påverkad av positivis-men (se d. o.) och förnekar varje kunskap om det absoluta. Vi kunna, menar han, endast fastställa naturföreteelsernas fysikaliska betingelser. Men han betonar starkt filosofiens befruktande betydelse för fackvetenskaperna. Den har ej blott värde ss. en allmän andlig gymnastik utan visar vägen till lösningen av de stora världsfrågorna och vidmakthåller en törst efter det okända. Ss. en av den experimentella metodens grundläggare betonar B. det aktiva draget i det vetenskapliga arbetet, liksom vikten av att ej, ss. den vanliga empirismen, stanna vid, vad som omedelbart föreligger, utan avsiktligt framkalla och variera företeelserna och deras betingelser (invoquer ou provoquer des faits). Därmed sammanhänger hypotesens betydelse för vetenskaperna liksom den ledande roll, B. tillmäter fantasien och den »experimentella idén» inom forskningen. Hans filosofi och vetenskapslära äro nedlagda i hans »Introduction å la médecine expérimentale» (1865). A. W-d; A-f N. Bernard [bärna'r], Tristan (eg. Paul), fransk förf. (f. 1866), har skrivit ett stort antal komedier rika på uppslag och fyllda av kvick parisisk folkhumor, »L’anglais tel qu’on le parle» (1899), »Triplepatte» (1905), »Le petit café» (1911) m. fl. Åtskilliga ha med framgång uppförts även i Sverige. Av B:s romaner torde den ironiskt humoris tiska »Mémoires d’un jeune homme rangé (1899) vara mest bekant. A. L-dt. Bernard [bärnaT], Armand, fransk jurist och diplomat (f. 1872), 1922 advokat vid kassa-tionsdomstolen i Paris efter en växlingsrik karriär i inrikesministeriet, vid olika prefekturer och slutl. ss. prefekt i flera departement. B. var 1924—29 Frankrikes minister i Sverige. C. G. Th. Bernard de Ventadour [bärna'r-d9-vätado'r], provensalsk trubadur. Se Provensalska litteraturen. Berna'rdes [-dej], Diogo, portugisisk skald (o. 1530—o. 1605), samtidig med Camöes och lärjunge till Så de Miranda. B. har skrivit vällyckade redondilhas (se d. o.) i den nationella portugisiska stilen och känslosamma idyller, elegier, oden, kanzoner, ottave rime och sonetter efter italienskt maner. A. Sj. Berna'rdes [-dej], Arthur da Silva, brasiliansk statsman (f. 1875), sekreterare i finansministeriet 1910, president i den brasilianska delstaten Minas Geraes 1918—22, president i Brasiliens förenta stater 1922—26. 1924 utbröt en revolution i Säo Paulo, som icke undertrycktes förrän under W. Luiz, B:s’efterträdare som president. B. blev 1927 medl. av den brasilianska nationalkongressens senat. C. G. Th. Berna'rdi, Steffano, domkapellmästare (c:a 1575—1638), 1615—27 i Verona, 1627 till sin död i Salzburg, skrev mässor, motetter, psalmer, madrigaler med och utan basso continuo (se Basso) samt instrumentalverk. B. kom till Salzburg i en tid av stark konstnärlig utveckling där och lagom att leda uppförandet av Bene-volis berömda 42-stämmiga festmässa vid den nya domens invigning. Själv synes han ej ha skrivit i dylik s. k. kolossalstil. C. A. M. Bernardin de Salnt-Pierre [bärnardä' da [-sä-piä'r],-] {+sä- piä'r],+} fransk förf., se Saint Pierre. BernardFno, San, S:t Bernhardin, 2,063 m. högt pass i Adulaalperna, Schweiz, n. om Lago di Maggiore. B. förbinder övre Rhens dalgång med en av Ticinos bidalar. Det är uppkallat efter San Bernardino av Siena, som verkade här i början på 1400-talet. H. S-n. Bernardfnus av Siena, helgon, »Italiens apostel» (1380—1444), inträdde 1402 i fran-ciskanerorden och blev en av ordens mest kända missionärer och predikanter. Han ivrade särskilt mot ocker och sökte mäkla fred mellan gelfer och ghibelinner. B. anklagades för kätteri, enär hans Jesu-namn-kult av somliga ansågs vara besläktad med avgudadyrkan, men frikändes och blev 1438 generalvikarie för franciskanerobservanterna. Tre samtida ha upptecknat hans levnad. Hans asketiska skrifter utgåvos 1903 av kardinal Vives. — Litt.: P. Thureau-Dangin, »Un prédicateur populaire dans ITtalie de la renaissance, Saint Bernardin de Siènne» (1896); K. Hefele, »Der heilige Bem-hardin von Siena und die franziskanische Wan-derprcdigt in Italien» (1912). T. S-d. Bcrnardon [bärnardå'], med den tyske Hans-wurst (se d. o.) besläktad lustspelstyp, uppfunnen av den populäre wienskådespelaren och teaterledaren F. J. von Kurtz (1715—86), en av den improviserande teaterns sista representanter i Österrike. Han skrev själv sina stycken. — 783 — — 784 —