BESVÄRANDE OMSTÄNDIGHETER Rättsmedel). B. brukas vid överklagande av underrätts »utslag i brottmål, i sådana tvistemål, som icke skola anhängiggöras genom stämning el. däri domstol förklarat sig obehörig el. stämningen ogill, emot beslut varigenom dömts till värjemålsed och beslut under rättegången, varemot talan förklarats skola föras särskilt, i utsökningsmål m. fl. Ss. medel för överklagande av hovrättsbeslut användes b. (för den händelse talan överhuvudtaget får föras däremot) i mål, som inkommit till hovrätt genom b. samt i övrigt i ung. motsvarande fall, som gälla för underrätts beslut. — B. över underrätts utslag och beslut skola ingivas till vederbörande hovrätt i mål från Väster- och Norrbottens lappmarker sist å 45:e, i mål från annan underrätt i Väster- el. Norrbotten, Jämtlands, Västernorrlands el. Gotlands län sist å 30:e samt i mål från annan underrätt sist å 20:e dagen från det utslaget el. beslutet gavs. I besvärshänvisningen (se d. o.) angives, vilken hovrätt, som skall anlitas. Besvärsskrift skall vara egenhändigt undertecknad el. ingiven av befullmäktigat ombud. Därvid skola vara fogade underrättens protokoll i det överklagade målet, över b. kan hovrätten höra motparten, men målet kan avgöras dessförutan. Hovrättens utslag i besvärsmålet anslås offentligen. B. över hovrätts utslag el. beslut skola ställas till konungen och sist å 30:e dagen från det hovrättens utslag gavs, ingivas till Nedre justi-tierevisionen. Vid b. skall i regel fogas bevis, att den klagande nedsatt fullföljdsavgift och säkerhet för motparts kostnad (härifrån kan i fall av fattigdom erhållas dispens). Cl. L. 2) Kam. Talan mot andra myndigheters beslut av beskaffenhet att kunna överklagas föres genom b. till överordnad myndighet på sätt och inom tid, som för varje särskilt fall föreskri-ves. B. i dessa fall kunde fordom fullföljas till konungen i statsrådet el. Högsta domstolen. Till avlastning av dessas arbetsbörda inrättades 1909 Regeringsrätten ss. slutinstans i många fall, och senare har bestämts, att Kammarrätten skall vara högsta instans i åtskilliga hithörande mål. — Allmänna besvär, onera publica, se Allmänna besvär. Cl. L. 3) Statsr. Skriftligen avfattade önskemål, som på ståndsriksdagarnas tid plägade framläggas av hela stånd, »allmänna besvär», el. av enskilda personer el. folkgrupper, »enskilda besvär», i syfte att utverka regeringens el. — under frihetstiden — riksdagens resolutioner härpå. Jfr Besvärsdeputation. J. E. N. Besvärande omständigheter, jur., ett uttryck använt i strafflagen kap. 16 § 2, där det talas om att falskeligen förebringa b. o. emot en person för att ådraga honom straff. Med b. o. för stås indicier (se d. o.), men även andra omständigheter, som ej äro indicier, t. ex. anstiftan av menedare o. d. Den, som genom sådana b. o. åstadkommer, att åtal anställes mot person, el. den, som framkommer med dylika mot redan tilltalad, straffas ss. falsk angivare. Cl. L. Besvärjelse, religiös akt, företrädesvis förekommande hos primitiva folk. B. åsyftar att genom vissa ord el. handlingar betvinga andar el. naturkrafter att ingripa i livets händelser, antingen för att avvärja skadliga inflytanden el. för att direkt nödga »makterna» att foga sig efter människans önskningar. Förutsättningen för b. är att dessa andar och krafter tänkas verka fritt och godtyckligt, så att de kunna tvingas att handla i åsyftad riktning, el. att den mänskliga viljan har förmåga att inverka på dem. B. kan i och för sig utföras av envar, som känner vederbörande formler och handlingar, men förrättas vanl. yrkesmässigt av trollkarlar, medicinmän, schamaner o. d., som icke blott ha nödig kännedom om riterna utan tillika förfoga över magiska el. demoniska krafter, sålunda också hövdingar och andra tabuerade personer (se Tabu). B:s ord äro ofta blott mer el. mindre oartikulerade ljud, obegripliga el. åtminstone hemlighetsfulla formler, vilkas egendomlighet är, att de i och för sig, utan att giva uttryck för någon mening, äga den besvärjande makten. Där andarna betraktas som personliga varelser, gäller det att känna deras för vanliga människor dolda namn. Allmän är tron, att den, som kan nämna anden vid namn, har honom i sitt våld. Avvärjande b. övas, då sjukdomsdemoner fördrivas — en väsentlig del av den primitiva läkekonsten — el. när dödsdemonerna med skrik och skrän jagas bort efter dödsfallet. Där besvärjelsekonsten utvecklats till högre teknik, anser man sig kunna positivt frambesvärja andar, särsk. de avlidnas (mantik, nekromantik; se d. o.), ss. häxan i Endor frammanade Samuels ande (1 Sam. 28). I modern spiritism har detta bruk fått en ny teknisk gestaltning (se Spiritism) Edv. L. Besvär och last, jur., det i äldre svenskt lagspråk använda namnet å servitut (se d. o.). Besvärsdeputation. Sedan vid riksdagarna 1719 och 1720 ståndens allmänna besvär (se Besvär, statsr.) efter vanligheten lämnats till K. m:ts avgörande och vid 1723 års riksdag präste- och borgarståndens besvär gått till ett av riksdagsutskotten, den s. k. differentiedepu-tationen, vilken föreslog resolutionerna därpå, blev det under frihetstidens följande riksdagar sed att låta ett särskilt utskott, den s. k. allmänna besvärsdeputationen, upptaga alla stån -- 887 — — 888 —