BITRÄDANDE DOMARE varför det någon dag dessförinnan i kistan transporteras till kyrka, kyrkogårdskapell el. grav och nedsättes där. Kyrklig ritual finnes ej för denna akt, som dock kan beledsagas av bön, bibelläsning, psalmsång o. d. A. M-n. 2) B. kallas även en egendomlig, uråldrig, numera bortlagd bröllopsceremoni, varvid brudparet ledsagades till den stora, rikt beprydda sängen, där de sittande på kanten (bisittning el. b.) el. vanl. liggande (biläger, sed. o.)mot-togo gästernas lyckönskningar. C. V. J. Bit, mynt. 1) I nordamerikanska (förutvarande danska) Västindien 1 b. sedan 1904 — Vioo frcs; 5 b. = 1 nordamerikansk cent. — 2) I delar av holländska Västindien 1 b. = 14—15 holländska cents. N. L. R. Bita'rtras ka'licus, farmakopéns äldre namn på surt vinsyrat kalium, vinsten. Ämnet kallas i 10:e sv. farmakopén Kalii bita'rtras. Se f. ö. Vinsten. E. M. P. W. Bitbagge, skalbagge, tillhörande fam. lång-horniga. Se Träbitare. Bi'terolf und Dietleib [ont di'tlalp], medelhögtysk hjältedikt, förmodligen från början av 1200-talet, till innehåll och stil besläktad med »Niebelungenlied» (se d. o.). Biterolf, kung av Toledo, drager till Attilas hov och kommer med Didrik av Bern till Worms, där de gotiska krigarna ställa upp mot de burgundisk-rhenländska med Siegfried i spetsen. Utg. i »Deutsches Heldenbuch», 1 (1866). [7?/7i.] Bitestfkel. B., epididymis, är belägen i pungen bredvid och bakom testikeln, indelas i huvudet (översta delen), kroppen och svansen. Huvudet består av ett antal starkt slingrande kanaler, som närmast mottaga sperman från testikeln; kropp och svans utgöras av den likaledes starkt slingrade utförsgång, i vilken de nämnda kanalerna mynna och som vid svansens nedre pol böjer uppåt till sädesledaren Blockeras utförsgången av någon anledning, ofta gonorré, kan sperman ej komma fram, och vederbörande är då (förutsatt dubbelsidig skada) steril, trots att testiklarna äro friska. A.-U. Bithy'nien, under forntiden namn på ett landskap i n. v. Mindre Asien, i v. och n. begränsat av Marmarasjön och Svarta havet, i s. av Keschisch-Dagh (2,500 m.) och höjderna s. om Sakaria, landets förnämsta flod, i ö. av det gamla Paflagonien. B. var ett utpräglat bergland, bestående av ett flertal, med kusten parallellt löpande kedjor; det förnämsta berget var Orminios, nu Ala Dagh. Viktiga städer voro under forntiden Astakos vid bukten med samma namn, Bithynion, Nicæa och Nikome-deia. B. beboddes i äldsta tider av frygiska stammar, efter 700 f. Kr. av de trakiska thy-nerna och bithynerna. Det utgjorde en del av det lydiska o-jh senare det persiska riket men hade egna furstar. Efter Zipoites’ seger över Lysimachos 297 f. Kr. kom B. att bilda ett rike under egna konungar; från detta år räknas den »bithyniska eran», som sedan övertogs av konungarna i Pontos och Bosporanska riket. Nikomedes I (d. o. 260), som framgångsrikt försvarade B. mot Antiochos I (se denne) och sina fientliga bröder, öppnade landet för grekisk kultur och grundade 264 Nikomedeia. Hans son Ziaèlas (till 235) och Prusias I (till o. 183) utvidgade riket särsk. åt ö.; den senare är bekant för sin förbindelse med Hannibal, på vars inrådan han grundade staden Prusa (nuv. Brussa). Nikomedes J! (till o. 90), som efterträdde sin oduglige fader Prusias II, och Nikomedes III Filopator (till 74) voro romerska vasaller; den senare kunde endast genom Rom hålla stånd mot sin av Mithridates fram-skjutne styvbror Sokrates (Nikomedes IV). Efter Nikomedes HI:s död gjorde romarna B. till en provins. I slutet av 1000-talet erövrade seldsjukerna B. men förlorade det åter till kors-fararna. Under det latinska kejsardömet i Konstantinopel (1204—61) regerade en grekisk kejsardynasti i Nicæa i B. Sedan 1326 tillhör B. Turkiet. [C. F.] Bitidning, se Biskötsel. Billi's, huvudort i vilajetet B. (16,507 kvkm , 90,319 inv. 1927), ö. Turkiet, vid Tigris’ högerbiflod B.; 1,572 m. ö. h., 9,050 inv. (1927); oregelbundet byggt. Flera moskéer och basarer. Tobaks- och bomullsindustri. — Under världskriget var B föremål för häftiga strider. H. T-e. Bi'tolj, förut Monas t ir, huvudstad i förvaltningsområdet B., s. Jugoslavien, nära grekiska gränsen vid floden Drugor och järnvägen Belgrad—Saloniki; 28,418 inv. (1921). B., som är beläget på en av randberg (Baba, Nidje, Seletschka) omgiven högslätt (Pelago-nia) med vete- och tobaksodling, har ett flertal moskéer, grekisk-katolska kyrkor samt undervisningsanstalter. H. T-e. Bi'ton, sprdkv. Stark el. svag b., den mindre grad av tryckstyrka, som gives annan stavelse än den, som uppbär huvudlonen; även bitryck, biaccent. E. Hqt. Bifo'nto, stad i prov. Bari, s. ö. Italien; o. 30,000 inv. Vinodling och livlig handel. Biskopssäte. H. S-n. Biträdande domare. I domsaga, där K. m:t efter häradshövdingens och hovrättens hörande finner erforderligt, skall vara anställd b. d., som har att på eget ansvar utföra vissa på domaren ankommande göromål. B. d. förordnas av hovrätt, som jämväl bestämmer hans ämbetsåligganden. Cl. L. — 1221 — — 1222 —