BLANCK liga fantasiskapelser och äro i sitt slag knappast överträffade i vår litteratur. Sedan B. ärvt sin faders förmögenhet, ägnade han sig under sina sista år mest åt politisk verksamhet. Med sin entusiasm och sin glödande vältalighet blev han huvudstadslibera-lismens självskrivne ledare under de oroliga åren på 1860-talet, dess talesman i representationsfrågan, skarpskyttefrågan, vid det polska besöket 1863 o. s. v, och i besittning av en oerhörd popularitet. Han var fr. o. m. 1859 en av huvudstadens representanter i riksdagen under 5 möten och var där en av de frisinnade åsikternas förnämsta målsmän. Vid avtäckningen av Karl XII:s staty i Kungsträdgården 80/n 1868 skulle B. vara en av huvudtalarna; mitt under festligheterna drabbades han av ett slaganfall och avled efter några timmar. — B:s »Samlade arbeten» ulgåvos 1870—73 och senare upprepade gånger. — Litt.: N. Erdmann, »A. B. och hans samtid» (1892). Stn. 2) Karl Axel Theodor (Thore) B., son till den föregåendes halvbror, förf., tidningsman (f. 16/o 1862). B., som 1883—93 var e. o. riksbanks-tjänsteman, kom tidigt in i huvudstadspressen, var medarbetare i »Stockholms dagblad» 1886 —88, i »Aftonbladet» sedan 1889, politisk arti-kelförf. i »Sydsvenska dagbladet». Signaturer: Sylvester, En flanör, T. B. B., som givit den politiska intervjuen dess fasta plats i svensk press, har även uppträtt som förf, av noveller och skådespel. Följande pjäser av honom ha uppförts: »Gränsridare» (1898), »Framtidsmän» (1900), »Monumentet» (1902), »Spindelväven» (1906), »Det nya huset» (1908), »Skuggan» (1912). H. E. Blanche [bläj], Jacques Émile, fransk målare (f. 1861), åtnjöt vid början av detta årh. stort anseende som en elegant porträtt- och blomstermålare med god komposition och klar färggivning i väl stämda toner. Till Luxem-bourggalleriet inköptes t. ex. en gruppbild av Fritz Thaulow och hans familj. B. har också gjort sig känd som grafiker samt som förf, till kåserande, konsthistoriskt intressanta skrifter. E. Wrgl. Blanchera [blagjVra] (till fra. blanc, vit). 1) Kokkonst. Genom ett kort uppkok i vatten bereda vissa näringsmedel för fortsatt behandling el., t. ex. i fråga om grönsaker, avlägsna otjänliga beståndsdelar. R. L-n. 2) Garveritekn. Bearbetning av en huds inner- el. köttsida medelst ett halvskarpt verktyg, blancherkniven, i och för avlägsnande av underhudens kött- och fettvävnad. R. L-n. Blanchet [bläja'], Thomas, fransk konstnär (1614—89), utbildade sig i Italien och verkade sedan som dekoratör och målare i Lyon, där han särsk. i rådhuset utförde stora plafondbilder m. m. E. Wrgl. Blanchet [bläfä'j, Adrien, fransk arkeolog och numismatiker (f. 1866), hedersbiblioteka-rie vid Dép. des medailles vid Bibliothèque nationale. Som arkeolog har B. framträtt med verk som »Recherches sur les aqueducs et cloaques de la Gaule romaine» (1909) och »Les enceintes romaines de la Gaule» (1907). Sina numismatiska forskningar har B. samlat i »Études de numismatique» (1892 och 1901), »Mémoires et noles de numismatique» (1909 och 1920) samt »Manuel de numismatique fran^aise», 1 (1912, tillsammans med A. Dieu-donné). N. L. R. Blanck. 1) Erik Anton B., litteraturhistoriker (f. 29/i2 1881), fil. d:r 1911, docent s. å., prof, i litteraturhistoria 1922, allt vid Uppsala univ. B. har tagit starkt intryck av sin lärare H. Schücks historiska inställning men har sina egentliga mästare och föregångare i Frankrike. Han har inom sv. litteraturhistorisk forskning mest konsekvent tillämpat den av Jo-seph Texte (se denne) utbildade komparativa metoden. Det rikt fruktbringande i denna visar B:s doktorsavh. »Den nordiska renässansen i sjultonhundratalets litteratur» (1911), en undersökning av den götiska poesiens allmänna och inhemska förutsättningar, vilken satt starka spår i såväl sv. som utländskt studium av 1700-talets diktning. Om detta arbete framför allt visar B:s sinne för de stora sammanhangen, möter man i hans andra huvudarbete, »Geijers götiska diktning» (1920), hans genomträngande analys. Denna röjer sig icke minst i uppvisandet av det aktuella inslaget i de stora diktverken. Om denna B:s förmåga vittnar vidare en rad mindre studier över enskilda diktverk av Tegnér, Leopold, Strandberg, Rydberg och framför allt Anna Maria Lenngren. Detta drag står tydligt i samband med B:s intresse för samtidens politiska liv, som tidvis fört honom över till journalistiken; 1916 var han medredaktör i »Göteborgs handels- och sjöfartstidning», 1918 —23 utg. av »Forum». I den förra tidn. medarbetar B. fortfarande, mindre som kritiker än som förmedlare mellan den litteratur* historiska forskningen och allmänheten. B. förbereder sedan några år en framställning av de svensk-franska litterära förbindelserna — 77 — — 78 —