BLOD ska, vilken tyckes kunna betecknas ss. b. För att beträffande de ryggradslösa djuren undgå svårigheten med hänsyn till benämningen »blod», brukar man hos dem i stället tala om hemo-lymfa, därmed menande den vätska, som förmedlar ämnestransporten i kroppen. — I hemo-lymfan, som består av vatten med lösta äggviteämnen och salter, finnas liksom hos ryggradsdjurens b. (se nedan) blodkroppar, men dessa äro vanl. jämförelsevis fåtaliga och utgöras av endast »vita» blodkroppar, d. v. s. celler, som sakna färgämne och äga förmåga av amöboid rörelse (se d. o.). Dessa blodkroppar föröka sig i blodet genom delning. I regel saknas röda blodkroppar, men stundom, ss. hos vissa maskar (sipunkulider), finnas dock rundade, formbeständiga, kämhaltiga celler, som innehålla ett rött färgämne och som sålunda göra skäl för namnet »röda» blodkroppar. — Liksom hos ryggradsdjuren i b. finnes färgämnet hemoglobin, som spelar en viktig roll ss. transportmedel för syret från andningsorganet (se Andning, Blodfärgämnen och Gasutbyte), förekommer även hos en del ryggradslösa former (vissa maskar, kräftdjur och mygglarver), som leva i en syrefattig omgivning, samma färgämne, men icke ss. hos ryggradsdjuren bundet vid blodkropparna utan löst i blodvätskan. Under det att hemoglobin är det enda respiratoriska färgämnet hos ryggradsdjuren, uppträda hos de ryggradslösa djuren även andra. I de röda blodkropparna hos vissa mas kar (sipunkuliderna) förekommer ett annat rött färgämne, hemerytrin, och löst i blodvätskan hos vissa andra maskar (t. ex. Sabe'lla) ett grönt färgämne, chlorcruorin, samt hos många blötdjur och kräftdjur ett blått färgämne, hemocyanin, likaledes löst i blodvätskan. Under det att de förstnämnda blodfärgämnena innehålla jäm, ingår däremot koppar i hemocyanin (se Blodfärgämnen). — Med hänsyn till b:s sammansättning överensstämmer lansettfisken med de ryggradslösa djuren. Dess b. är sålunda färglöst med endast vita blodkroppar. — Hos de flesta ryggradslösa djur, som ha en hudmuskelsäck (maskarm, fl.), saknar b. förmåga att levra sig (koagulera). Hudmusklerna sammandraga sig kring såret och sluta detta, varigenom förblödning hindras. Hos de former åter (leddjuren), som ha ett fast hudskelett, äger b. en dylik förmåga. Orsaken till blodkoaguleringen tyckes vara densamma som hos ryggradsdjurens b. (se Koagulation). H. W-n. Ryggradsdjuren och människan. B. består här liksom hos de ryggradslösa djuren av blodplasma och formade beståndsdelar. Bland dessa senare särskiljer man röda och vita blod- Blodkroppar. 1 röda, a sedd ovanifrån, b sedd från sidan, c genom vattenupptagande svälld form, 2 lymfocyter, 3 neutrofila leukocyter, 4 eosinofila leukocyter, 5 trombocyter, a centrala pigmentkorn, förr uppfattade som kärna, b gyttring av trombocyter. kroppar samt de s. k. trombocyterna, även kallade blodplättar el. blodkorn. Hos däggdjur äro de röda blodkropparna, erytrocy terna, kärnlösa, i regel runda, tillplattade bildningar, närmast av dis-kus-form, under det att de hos övriga ryggradsdjur äro försedda med kärna och ha en oval, bikonvex form. Till färgen äro de rödgula, på gr. därav att i dem finnes ett löst färgämne, hemoglobin. Utanför blodbanan i t. ex. en bloddroppe lägga sig däggdjurens röda blodkroppar intill varandra i långa förband, vilka på gr. av sin likhet med uppstaplade mynt sedan gammalt kallas »dukatrullar». Detta fenomen, som sannolikt betingas av fysikaliska förhållanden, kan stundom också iakttagas in- Röda blodkroppar från skilda djur (i samma förstoring). 1 människa, 2 fisk. 3 vattenödla, 4 kamel, 5 duva, 6 olm, 7 nejonöga, 8 groda. — 165 — — 166 —