BLOMSTRANDIT nas färger betraktades ss. uttryck för bestämda konventionellt fixerade egenskaper och även åt blommor av olika slag förlänades ett speciellt betydelseinnehåll: så har liljan blivit en symbol för oskuld och renhet, rosen av kärleken. Denna medeltida blomstersymbolik har än i dag starka rötter i litteratur och folkmedvetande. — Litt.: I. Moltke, »The language of flowers» (1894); W. Wackernagel, »Kleinere Schriften», 1 (1872). C. F. Blomsterur. Iakttagelser beträffande blomningstiden hos växterna (jfr Blomning) ha visat, att det gives växter, vilkas blommor periodiskt öppna och sluta sig. Detta förhållande föranledde Linné att, efter mångåriga undersökningar, göra utkast till ett s. k. b. Han grupperade växterna efter den tidpunkt, vid vilken de öppna och sluta sina blommor el. blomkorgar, och antecknade för varje timma av dagen de arter, hos vilka antingen det ena el. det andra ägde rum. Sålunda öppna sig blommorna hos ängshavreroten kl. 3—5 f. m.; cikorian 4—5 f. m.; maskrosen 5—6 f. m.; fettisteln 6—7 f. m.; vit näckros 7 f. m. etc., och sluta sig hos maskrosen kl. 8—10 f. m., ängshavreroten 9—10 f. m.; cikorian och fettisteln 10—11 f. m., vit näckros 5 e. m. o. s. v. — Numera äro b. utan betydelse. A. V-e. Blomsterärter, se Luktärter. Blomstrand. 1) Anders, missionär (1822— 87), fil. d:r 1844, teoretisk teol. examen 1845, docent i kyrkohistoria vid Lunds univ. 1846, prästvigd 1849. 1857 utgick B. ss. sv. kyrkans missionär bland tamulerna i Sydindien, där han utförde ett betydelsefullt arbete ss. lärare vid missionsseminariet och genom att översätta religiösa och teologiska skrifter till ta-mulspråket. 1885 återvände B. till hemlandet. Av hans vetenskapliga skrifter märkes »Handbok i lutherska kyrkans symbolik» (1855, ny uppl. 1874). — Litt.: H. W. Tottie, »A. B.» (»Från svenska kyrkans missionsfält», 16, 1899). H. O-n. 2) Christian Wilhelm B., den föregåendes bror, kemist (1826—97). B. inskrevs ss. student i Lund 1844, ägnade sig först åt humanistiska studier men övergick sedan till kemi, blev docent 1854, adjunkt och laborator 1856, prof, i kemi och mineralogi 1862, allt vid Lunds univ.; deltog ss. geognost och mineralog i O. Torells Spetsbergsexp. 1861. — B. var en mångsidig vetenskapsman. Han var kanske sin tids främste mineralanalytiker och upptäckte flera nya mineral; särsk. de sällsynta jordarterna voro föremål för hans studier. Bland B:s kemiska arbeten märkas hans undersökningar över molybdens och wolframs halogenföreningar samt över tantalgruppens metaller och över kvävets fematomighet. B:s förnämsta teoretiska arbete är »Die Chemie der Jetztzeit vom Standpunkte der electro-chemischen Auffas-sung aus Berzelius’ Lehre entwickelt» (1869), ett arbete rikt på idéer och originella uppslag. Vid denna tid hade utvecklingen inom kemien avlägsnat sig från Berzelius’ läror, vilka t. o. m. på sina håll ansågos fullständigt värdelösa. B. försökte återföra de nya åskådningarna till dessa. Särsk. reagerade han mot den dåtida uppfattningen, att det var omöjligt att härleda säkra konstitutionsformler för de kemiska föreningarna, och betraktade tvärtom detta som kemiens stora uppgift. Med särskild skärpa förfäktade han atomvärdenas lagbundna föränderlighet, en sak, som han ägnade sitt liv åt att bevisa. De av honom uppställda formlerna för komplexföreningar ha däremot numera endast historiskt intresse. — Trots att B. övervägande sysslade med oorganisk kemi, har han dock utfört arbeten av bestående värde även inom den organiska kemien. Så ha hans formler för de såväl teoretiskt som praktiskt viktiga diazoföreningarna (se d. o.) efter mycken strid blivit allmänt antagna. — Ett stort inflytande har B. utövat genom sina läroböcker. Han redigerade 3 uppl. av Berlins lärobok i oorganisk kemi (1870) och utgav själv »Kort lärobok i oorganisk kemi» (1873, 4 uppl. 1897) samt »Lärobok i organisk kemi» (1877). — Som inspektor för Smålands nation och god lokalpatriot var B. mycket populär bland studenterna. Han var en vältalare av rang, särsk. som improvisatör. — Vid firandet av 100-års-minnet av hans födelse restes 1926 av Kemiska föreningen i Lund, vars stiftare B. är, hans byst framför kemiska inst. där. — Litt.: »Till minne av C. W. B.» (i »Svensk kemisk tidskr.», 1926). Lj. BlomstrandFn, mineral innehållande sällsynta grundämnen, till kemisk sammansättning titanoniobat av yttrium, erbium, cer, lantan, didym, uran och thorium, kristalliserar rombiskt och är mörkt, nära svart, beck-glänsande. B., som förekommer i Sydnorges syenitpegmatitgångar, är av stort intresse som led i en viktig serie av analoga mineral. K. A. G. BlomstrandFt, mineral, som anträffats vid Nol n. om Kungälv, är ett uransalt av titan-. — 229 — — 230 —