BLONDEL som lärare öppnade han 1739 i Paris en mycket besökt privat arkitekturskola och blev 1756 prof, vid arkitekturakad. där. B. skrev en bok om lustslott (1737), utgav »L’architec-ture fran^aise» (1752—56), som är pedagogiskt J. Fr. Blondel: Förslag till paradsängkammare. Kopparstick. och historiskt betydande, samt »Cours d’archi-tecture civile» (9 bd, 1771—77). B. A. M. Blondel [blådä'1], Maurice, fransk tänkare (f. 1861), utgår från Pascal och Ollé-Laprunes modernistiska, katolska filosofi, bekämpar intellektualismen (se d. o.) och tecknar grundlinjerna till en religiös aktivism, som i tron (foi) ser ett handlingsutslag av hela människan och grundvalen för liv och tillvaro. Allt handlande framspringer ur en trosakt av något slag, men i handlandet är tillika det oändliga inneslutet och närvarande. Detta anger B:s s. k. »immanensmetod», varmed han vänder sig mot nythomisterna och deras teologiska rationalism (se Nythomism och Rationalism). — B:s främsta arbeten äro gra-dualavhandlingen »L’action. Essai d’une cri-tique de la vie et d’une Science de la pratique» (1893), »Lettre sur les exigences de la pensée contemporaine en matière d’apologétique» (i »Annales de philosophie chrétienne», 1896) och »Histoire et dogme» (1904). A-f N. Blondel [blådä'l], Charles, fransk psyko-patolog (f. 1876), prof, vid univ. i Strasbourg. Under inverkan från H. Bergson och E. Durk-heim (se dessa) har B. i arbetet »La conscience morbide» (1914) framlagt åsikten, att s. k. själssjukdom blott är en högre grad av »för-ströddhet», en övergående el. mera varaktig avböjning av det individuella medvetandet från det kollektiva hos gruppen el. mänskligheten. A-f N. Blonder, ett slags spetsar av silke, lätta, lösa och skira, urspr. knypplade, sedan även imiterade genom vävnad. Namnet härrör antagl. av den ljusa, »blonda» färgen på råsilket, varav b. först tillverkades. B. förekommo ganska mycket i det senare 1700-talets modedräkt och voro även periodvis under 1800-talet uppskattade. 1. H. I. Blondin, se Blond. Blondlot [blådlå'], Prosper René, fransk fysiker (f. 1849), fil. d:r 1881, prof, vid naturvetenskapliga fakulteten i Nancy 1886—1910. B:s vetenskapliga arbeten falla övervägande inom elektricitetsläran, där han bl. a. utfört en del betydelsefulla undersökningar över den galvaniska polarisationen och över elektriska vågor. B. har även sysslat med undersökningar över röntgenstrålningen. A. L-dh. Bloomfield [blö'mfild], Benjamin, engelsk diplomat (1768—1846), 1823—33 minister i Sverige, sedermera befälhavare vid arsenalen i Woolwich. 1886 utkom en sv. övers, av ett avsnitt i hans självbiografiska anteckningar, »Lord B:s memoarer från svenska hofvet». N. H-g. Bloomfield [blö'mfild], Maurice, sanskritforskare (f. 1855). F. i österrikiska Schlesien kom B. 1867 till Amerika, studerade vid univ. i Chicago, Berlin och Leipzig och blev 1879 fil. d:r vid Johns Hopkins univ. i Baltimore, där han sedermera blev prof, i sanskrit och jämförande språkvetenskap. B. publicerade flera skrifter och avhandlingar över religionsvetenskapliga och språkhistoriska ämnen, bl. a. »A Vedic concordance» (1906) och »The religion of the Veda» (1908), samt översatte bl. a. Atharva-veda till engelska för Max Müllers stora källskriftsamling »The sacred books of the East». B. offentliggjorde även värdefulla studier över gammalindisk litteratur och jämförande grammatik. M. E-s. Bloomington [blö'migtan]. 1) Stad i staten Illinois, U. S. A.; 28,725 inv. (1920); järnvägsknutpunkt, kolgruvor, kvarnar samt tillverkning av lantbruksmaskiner. Grundlagd 1831 — 2) Stad i Indiana, U. S. A., 11,595 inv. (1920); univ., kalkstensbrott, sågverk. Grundlagd o. 1818. H. T-e. Blooms [blömz], valsade ämnen av järn el. stål med en tvärsektion av minst 5 tum (125 mm.) i fyrkant. I. S. Blooteling, Abraham, nederländsk koppar-stickare. Se B lo t el in g. Bios [blås], Wilhelm, tysk förf. (f. 1849), socialdemokratisk politiker, journalist, skrev tendentiösa politiska och kulturhistoriska arbeten, bl. a. »Geschichte der deutschen Be-wegung» (1892) och »Von der Monarchie zum Volksstaat» (1923). Rth. Bloss, signalmedel på fartyg. S. k. lotsbloss skall författningsenligt finnas ombord för att vid behov därmed tillkalla lots. B. utgöres av en vid en stång fastgjord drevsudd, som ned- — 235 — — 236 —